3 - 2

Seger och bra spel

"Två rejäla nackskott". Så betecknade Tom Prahl Maccabi Haifas normalt sett förödande 1-0 och 2-1 i första halvleks första och sista minuter. Ett nackskott är i regel tillräckligt för önskad effekt - men med tre mål och riktigt bra match överlevde MFF bägge och håller liv i nästa veckas retur i Israel. Men frågan är om inte "MFF-fantomen" Yngvessons blodtransfusion till allsvenskan var kvällens viktigaste händelse.

Allt är ännu möjligt. Det är faktiskt det, och tål att upprepas: ännu är allt möjligt. Vilket knappast framstod troligt när MFF lämnade Nya Ullevi som riktigt misslyckade förlorare i torsdags - eller när samma (eller nej, inte alls "samma"!) MFF dock rakryggat och endast motvilligt lämnade Stadions gräs för femton minuters pausvila efter en fjärdedel spelad av Champions League-kvalet mot Maccabi Haifa. Given chans till formöverlägsna Djurgården att rycka med sju poäng, två insläppta hemma på 45 minuters europeiskt cupspel - men allt är alltså ändå ännu möjligt.

Tack Andreas Yngvesson och tack BoIS för det oväntade när det behövdes som bäst; med en trepoängare hjältemodigt stulen har regerande mästarna fått en extra chans att försvara guldet. Den måste tillvaratas. För, trots en underbar fotbollskväll - med den söta, söta, exotiska europafrukt vi inte smakat på så länge - krönt med tre mål och en mycket välförtjänt seger över israeliska mästarna: sannolikheten att ta in fyra poäng i serien känns större än att stå emot Haifa i returen. Eller...? Om en vecka vet vi.

Maccabi Haifa var nog inte jättebra. Men de var bra nog att pressa fram och utnyttja två försvarsmisstag: ett efter en bra slagen frispark i första sekunderna av matchens andra minut - Asper motade första läget och två passiva MFF-backar underlät att rensa returen - och nästa en för dålig rensning - av en snabb kontring - som gav prima avslutsmöjlighet som Colautti snabbt utnyttjade. Och Maccabi var bra nog att effektuera en handfull vindsnabba anfall genom kombinationer på kanterna och listiga sidledsförflyttningar som rubbade annars välstrukturerade MFF-cirklar. Och... nog såg de långa stunder ut att ta det lite lugnt - trilla på lite med bollskicklighet och se om det hände något. Det kan komma att se annorlunda ut i returen.

Så långt Maccabi, så långt pessimism över möjligheterna till avancemang. Men - allt kan ännu hända. Och det kan det för att... MFF helt enkelt var så jäkla bra. Tio minuter in i matchen började MFF på allvar bearbeta 0-1-chocken, och detta genom att producera täta och allt farligare anfall på bred front. MFF hittade en fin rytm och rörelse i det offensiva spelet och satte Haifa under riktig press. Efter baklängesmålet stängde Andersson-Persson till därbak med en långa stunder helt mästerlig Patrik tillbaka i fullt slag igen, skapande en fast botten för mittfältet att ta avstamp ifrån.

Ett mittfält där Dynamo Daniel tog en högre utgångsposition för sitt jagande och stötande - och där Anders Andersson fann sig mycket väl till rätta lite längre bak. Slitstark i tvåvägsarbetet, men samtidigt och framför allt många lysande bollar från fötter med överlägsen passningskänsla, såväl på långt som kort håll, såväl trängt som öppnande, såväl enkelt som kvalificerat. Fortsätter han den comeback-utvecklingen ser det... mycket bra ut.
Yksel kom också in bra i matchen, bra arbete inåt plan från kanten, och så den där förmågan att bara dyka upp i farligt läge på "fel" ställe och bryta mönstren. I 19:e minuten hade han en nick i burgaveln, strax därefter ett farligt skott. Han behöver i en del lägen lyfta blicken och släppa bollen vidare snabbare - men han är där och petar in Hasse Mattissons skott/framspelning - efter ett lysande anfall - till 1-1 och det är svårt att överskatta. Det var alltså "hemvändarmittfältet" kryddat med "han-som-blé-kvar"-Hasse Mattisson i fortsatt kanonform - starkare ju längre matchen led - som visade vägen.

Men när första halvleks blå kvaliteter ska summeras får inte Jesper Bech glömmas bort. Han saknar ännu den avgörande målskyttsudden och han försvann lite i andra halvlek till förmån för Afonso - men i första är han delaktig i det mesta och outtröttllig i sin rörelse, i sitt sökande efter kombinationer, ytor och möjligheter. I 8:e minuten serverar han Afonso MFF:s första riktiga farlighet (skott över), i 16:e söker han inspel två gånger innan han drar på ett eget, bra skott. Här finns det potential.

Om MFF fick ta två lömska nackskott i första halvlek fick man i alla fall inleda andra med en formellt sanktionerad och mer konventionellt uppställd exekution... straff i 48:e minuten sedan Afonso lätt men dock klart tryckts ner på väg mot genombrott. Daniel lugnt lunkande fram, trygg bredsida in till vänster - tänk om alla straffar kunde slås så skönt självklart och odramatiskt... 2-2, kvitterat, och om MFF kunde fortsätta det fina spelet skulle faktiskt vad som helst kunna hända. Problemet var väl att detta "vad som helst" helst skulle behöva vara åtminstone två mål till.

Så stor blev inte den fortsatta utdelningen, men det kunde den mycket väl ha blivit. För med undantag av sista 10 minuterna då laget mattades, fortsatte MFF anfalla och anfalla, och varvade nu mer uppbyggda anfall med långa, snabba uppspel som såg ovanligt bra ut och vid ett par tillfällen sånär frispelade en forward - lovande inför returen. Afonso hamnade allt mer i händelsernas centrum och fick flera bra lägen. Det hetaste i 65:e minuten när han dribblade 3 israeler och sköt - några decimeter över ribban skilde en rejäl målchans från att blir kvalomgångens mål... tyvärr missade Afonso också två bra frisparkslägen i matchen.

Men seger blev det! I 69:e minuten anfaller Joseph Elanga - ännu en blå förgrundsfigur, med väl förvaltat huvudansvar för den offensiva bredden genom ständiga löpningar, utmaningar och attacker - in i straffområdet från vänster, en Maccabi-back försöker rensa men Joseph får bollen igen och spelar in genom straffområdet - till en sanslöst omarkerad Hasse Mattisson, som behärskat kan skyffla in 3-2. Trots inte ens halvfyllt Stadion avgrundsjubel i europaelljuset - en underbar känsla.

MFF fortsatte gå på offensiven, men lyckades inte skapa fler riktiga målchanser. Också ett svårt läge att förhålla sig till, för bägge lagen egentligen: slå vakt om en kanske alltför knapp men dock ledning eller satsa på ett viktigt fjärde mål och riskera en kvittering? Satsa på kvittering och därmed riskera ett trots allt hanterligt underläge. Dylika överväganden satte allt sin prägel på sista tjugo.

Och allt är alltså ännu möjligt. Ett tidigt ledningsmål i Tel Aviv till exempel. Nog tusan är det dags för MFF att ha lite flyt i Europaspelet, och då tänker jag inte närmast på det rättvisa respektive sorgliga debaclet mot Sporting och Cork, utan kanske mer på de senaste nära-avancemangen i modern tid mot Hajduk Split och - framför allt - Nottingham. Det kan väl få vara dags nu. Det här laget kan. Och kan sannolikt bara mer för varje spelad match. Vilket förhoppningsvis också kan märkas mot Elfsborg på lördag. Läge för mellanmatch mellan de två Viktiga - men mellan(och botten-)matchkontot är definitivt övertrasserat.

Tobias Christoffersson