4 - 0

Storseger och styrkebesked!

Där! Just där ska skåpet stå! MFF visade AIK, publiken och inte minst sig själva exakt hur fotboll ska spelas och en h e l riktigt, riktigt bra match genomföras. 4-0 var inte bara den största segern på mer än ett och ett halvt år - den var ett storartat styrkebesked på vad det här laget är mäktigt.

Det kändes som en oerhört viktig match. Efter en av varje de tre första omgångarna - oavgjort, vinst och förlust - och en trevande trend som hårt trampades ner i Vångavallens gräs i kunde andra hemmamatchen mot en annan guldfavorit, AIK, bli av nyckelkaraktär för vårens vidare öden. Huvudet före ner i den negativa spiralen eller revansch och väg framåt utstakad?

Det tog två minuter, sedan syntes det att allt som saknades på Vångavallen fanns på Stadion. MFF tog initiativet i matchen och visade från första stund var viljan, koncentrationen, aggressiviteten och inte minst förmågan fanns. MFF vann boll. Som MFF vann boll. De himmelsblå satte hög press från början och var där, alla spelare hela tiden. Det var närmast fascinerande att se de exakt omvända förhållandena jämfört med trelleborgsmatchen; hur övertaget i vilja och aggressivitet ger den där tajmingen i närkamper och brytningar, vilket ger de där extra sekunderna och metrarna att få kontroll och börja tänka framåt, samtidigt som ytor öppnas och rörelsen ökar. Så sitter plötsligt passningsspelet, så uppstår situationerna. Och så funkar plötsligt laget; hårt arbetande spelare frustar inte av frustration utan av inlevelse och engagemang i det de gör.

Och på andra sidan plan faller guldfavoriten AIK igenom fullständigt; det är också fascinerande att se. Ett på pappret namnkunnigt och spännande lag har inte en suck i matchen. Jag kan inte minnas när jag senast såg en så slapp, fumlig och okoncentrerad defensiv; det ska liksom inte gå för motståndarlagets anfallare att framför straffområde bara plocka bollen av de försvararna så enkelt och så många gånger som Junior och Jonatan gjorde igår. Om MFF vek ner sig på Vångavallen, så var det här ett sammanbrott för AIK.

Eller, tar man i nu? Är man onyanserad, igen? En skön seger med ett par mål så hyllar man sönder det lag som inte var vattenbärarens vattenflaskor värda för några dagar sen? Men, alltså, det här var snudd på den perfekta matchen. MFF gjorde i princip inga fel och allt rätt. Det finns inga förbehåll. Bara reservationslösa hyllningar. Faktiskt.
Visst, nästa fråga infinner sig förstås strax: vad "betyder" den här insatsen, den här segern? Är den del av eller början till något större? Eller var det framför allt urladdningen av revanschbegär vi såg, oh vad händer då i nästa match där det inte finns? Har bitarna fallit på plats eller är varje match ett nytt pussel? Kommande motstånd HIF x 2 (dvs Hammarby och Helsingborg) lär ovedersägligen ge svar på de frågorna.

Viktigast igår: det var inte snack om annat än att MFF höll matchen ut. Andra halvleks-traumat från ifjol är välbekant, och kändes som bland det översta på Att göra-listan i år. Därför är det med viss oro man kunnat se MFF tappa efter paus också mot Elfsborg och GAIS. Så, i pausen mot AIK var det som om matchen i matchen började: MFF:s mot sig själv i andra halvlek. Större ledningar än 2-0 har tappats, om man säger så. Men inte idag. Precis som Daniel Andersson sa efter matchen (se separat artikel) så gick laget ut och fortsatte njuta av sin egen prestation istället för att bli ängsligt över möjligheten att tappa ledningen. Imponerande. Och går det en gång kan det väl gå fler.

Så några ord om själva matchen. Första tjugo visade alltså hur MFF tog tag i matchen mot ett avvaktande och lågt spelande AIK. MFF vann boll och sökte med växande framgång ett markbundet spel, såväl genom kortpassningskombinationer på mittfältet som genom välfunna längre markuppspel från mittbackarna. I ett makligt matchtempo såg det lätt ut för de himmelsblå att etablera sig på sista tredjedelen, men det tog också lite för lång tid och AIK var väl samlade när det gällde. Ett kvickare anfall i 12:e minuten blev genast farligare: Daniel Andersson kort boll till Ola Toivonen, som vände runt och hittade Yksel Osmanovski med en öppnande pass. Yksel lyfte snyggt bollen in till Junior i straffområdet, vilket resulterade i en hörna. Första målchansen efter 18 minuter när Junior helt enkelt snodde bollen från AIK-backen Sandberg strax utanför straffområdet och sköt ett bra skott tätt över ribban.

Som MFF spelar nu opererar Jonatan Johansson ofta en bra bit utåt kanterna. Det har ibland sett ut som lite väl långt från målområdet för att bäst ta tillvara på hans suveräna målskyttskvaliteter, men har också visat hur bra också Jonatan är på att etablera MFF i "offensiv zon" och att hans fina inspel från kortlinjen är ett vapen i sig. Just en sådan situation uppstod i 24:e minuten. Jonatan jobbade med en boll från högerkanten ner mot kortlinjen och fick till ett ypperligt inlägg genom straffområdet - och där löpte Junior in och sköt bollen direkt i mål! 1-0 till MFF och en uppvisning i spetskompetens av MFF:s anfallspar. En uppvisning som bara hade börjat.

Bara två minuter senare "skulle" tvåan ha suttit. Junior med boll till vänster mot ett högt stående AIK-försvar, han fintade dem några gånger och lade sedan en öppnande pass till Ola Toivonen att dundra fram mot öppet målområde på. Ola spelade bollen i sidled till Jonatan Johansson i friläge mitt framför mål. Den behärskade bredsidan borde ha räckt, men Örlund lyckades rädda. Returen till Jonatan igen, och igen räddade AIk-målvakten. Tungt för en hårt arbetande forward att bränna eget dubbelt friläge, men kompensation skulle dessbättre komma.

Med halvtimmen spelade fortsatte MFF trycka på mot ett allt skakigare AIK och i 37:e minuten kom det underbara 2-0-målet, som med fördel kan användas i framtida instruktionsböcker i spelet fotboll. Marcus Pode drev upp bollen till höger, Jonatan Johansson snappade upp den och fortsatte, men istället för att gå mot inlägg eller straffområde vände han om och spelade tillbaka till Daniel Andersson. Och Daniel fick till ett rent magnifikt inlägg: en bit bakifrån gick bollen i en full båge in och genom straffområdet, en båge som fullbordades när Ola Toivonen tryckte sig fram och skallade in bollen i mål!

En formidabel första halvlek av MFF. Och äntligen, äntligen följdes den upp av en nästan lika bra andra. Den psykologiska vikten av 3-0 redan tre minuter in i den ska inte underskattas, men å andra sidan - AIK var inte på banan över huvud taget. Ola Toivonen hade en fin målchans när han tog emot en boll på bröstet, vände, avancerade, siktade och sköt ett skott som var på väg mot högra krysset men som Örlund snyggt räddade till hörna. Det skulle bli Junior som fick den äran, äran att punktera matchen. Det var Yksel Osmanovski som knyckte bollen från en zombiefierad AIK-försvarare och spelade fram Junior in i straffområdet, där den senar fick visa... tja, hur jäkla bra han är helt enkelt. Behärskat höll han undan för attackerande spelare, behärskat och hur säkert som helst tryckte ha in avslutet i mål.

I 60:e minuten var det Yksels tur att prova lyckan mot det högra krysset, när en förlupen boll nådde honom utanför straffområdet till vänster. Han drog till och bollen var igen på väg mot klykan - men igen hann Örlund emellan. Med 3-0 gjorda och den totala överlägsenheten även därutöver mångfaldigt uppvisad, var det kanske naturligt att matchen hamnade i en "avspelningsfas". MFF slog av lite på tempot och lät AIK komma upp och ha lite spel. Farligt blev det bara en gång, när de svartvita sågade sig in i straffområdet och fick ett friläge - men det tog Jonas Sandqvist! Nej förresten, en gång till när Pavey prövade en lobb mot en Sandqvist en bit ut - och Sandqvist halkade omkull i rörelsen bakåt! Bollen landade dock på nättaket.

Med kvarten kvar var det enda övriga att önska av matchen att också Jonatan Johansson skulle få göra mål. Han har haft lite oflyt i målsituationerna i årets matcher samtidigt som han stått för riktigt bra insatser i spelet - han förtjänade ett, kort sagt, och i 77:e minuten fick han det. Han hade just inte fått till det i ett nytt läge i straffområdet, när bollen rann till honom i utkanten och han fick en sekund att sikta - och prickskjuta in den, ochäntligen fick bollen segla upp i det där högra krysset. 4-0, vackert och berusande!

Egentligen var det här en sådan helgjuten insats av alla, att "ingen nämnd, ingen glömd" borde vägleda spelaromdömena. Men det är omöjligt att inte ta upp Ola Toivonen. Efteråt tyckte han själv inte det var så märkvärdigt, men visst fick han sitt genombrott i blå tröja. Jobbat bra har han gjort innan också, och det fortsatte han med idag. Slagit fina passningar har han också gjort - men idag var de många och tongivande för lagets spel. Spelat alla matcher har han gjort, men idag hade han en helt annan närvaro på plan, och när han började lyckas vågade han allt mer. Idag såg han rentav komplett ut, som spelare och i sin roll. Oerhört spännande.

MFF visade AIK var skåpet ska stå, och det genom en rejäl utskåpning av en uppställning gistna kommoder. MFF gav publik och supportrar ett stort styrkebesked och ett imponerande prov på sin förmåga. Kanske kom MFF också definitivt ut ur sin egen garderob... den där mörka, trånga skrubben där förväntningarna tynger och ängslan gror. Nu spikar vi igen den en gång för alla mot Hammarby och HIF!

/Tobias Christoffersson