6 - 0

Målfestlig säsongsavslutning!

MFF satte pricken över i för en fin avslutning på årets allsvenska genom att för andra matchen i rad vinna med tennissiffror, besegra GIF Sundsvall med 6-0 och därmed landa en sjätteplats. Höstens succé-anfallspar Ola Toivonen och Edward Ofere stod för fyra av målen, medan Jimmy Touma och Agon Mehmeti med vars ett måhända gav en försmak av kommande bravader 2009.

Man hann framåt paus tänka att det här var den arketypiska hemmamatchen på Malmö Stadion, och så jäkla fint om MFF fick avsluta femtio år i vår allra mest älskade betongkloss - i Malmö finns ändå ett visst urval - med just en sådan; det vill säga en trygg och trivsam träff i Himmaborgen där MFF spelar starkt, stabilt, stundtals skönt, håller nollan och vinner med ett par mål. Precis som vi minns att det alltid var förr när dom alltid vann, även om det kanske inte riktigt var så och de inte alltid gjorde det. Men ändå väl så ofta. Fast nu blev avslutningsmatchen ännu mer än så, den blev en stor, sprakande målfest - och dessutom får det hållas för troligt att det kanske ändå blir fler matcher på Stadion i framtiden, till exempel en eller ett par i början av säsongen 2009. Hursomhelst: även om söndagens match inte i praktiken blir den sista spelade på Malmö Stadion fungerar den utmärkt som rituell avskedsmatch ett leva kvar i våra minnen, och det är trots allt det viktigaste.

Inledningsvis var det dock inte alltför festligt. Nervöst från Sundsvall, kanske lite oinspirerat från MFF, tungsprungen plan, mycket tjong och felpass. MFF spelade fram en bra möjlighet redan i femte minuten och Guillermo Molins avslutade i burgaveln, men det vart likväl Sundsvall som kom närmast ett första mål. En missbedömning av Ulrich Vinzents gav giffarna ett anfallsläge från höger, lite bolldräll av Gabriel gav dem ett från vänster, och när Ola Toivonen efter en GIF-frispark försökte spela bort bollen istället för att bara rensa blev det riktigt farligt: dessbättre gjorde Jonas Sandqvist en fin benparad på avslutet.

Efter matchen konstaterade Roland Nilsson att denna sundsvallschans fick hans lag att vakna till. En liknande effekt kan det skyfall som drog in över Stadion ha haft; regnet hällde över de 22 kombattanterna en sex sju minuter, och under just den tiden tog MFF över matchen. Med hjälp av Vinzents och Andersson jobbade Molins fram en hörna, och den blev farlig. Aubynn såg ut att misslyckas med tillslaget, istället för en fin båge mot bortre löpte bollen i en flack bana längs marken, men väl så effektiv: inga ben nådde bollen som hamnade hos Daniel Andersson vid bortre stolpen. Han var mycket nära sitt fjärde mål för året, men skyfflade (också han) bollen i burgaveln.

Efter ett par missförstånd på kort tid såg det aningen irriterat ut mellan högerkantens kompanjoner Vinzents och Molins, men i den 23:e minuten omfamnades de - efter att tillsammans ha gjort ett alldeles lysande förarbete till MFF:s 1-0-mål! Gische utmanade ett par steg in från kanten, Ulrich fyllde på utsidan, fick bollen och slog ett inspel genom målgården; Ofere sträckte sig fram och skenbenade in ledningsmålet. MFF höll nu trycket uppe, och bara sex minuter senare var det Ola Toivonens tur. Han mötte en lång boll från Gabriel alldeles utanför straffområdet, och samtidigt som en sundsvallsmålvakt i en oöverlagd utrusning och en sundsvallsback på ohjälplig mellanhand ställde till det för varandra vände Toivonen bort dem båda och lyfte efter att först iskallt ha hållit igen in bollen i tomt mål. Vilken kontroll, vilken skicklighet! 2-0!

Kontroll och skicklighet finns det kanske inte samma anledning att lyfta fram vad gäller MFF:s 3-0-mål, som kom bara tre minuter senare. Nog för att det som så ofta var skickligt mottaget och undanhållet av Edwrad Ofere när han med en back i ryggen tog sig in i straffområdet och beslutsamt tog ett avslut innan läget vinklades bort. Skottet blev dock varken särskilt hårt eller välriktat, och sundsvallsmålvakten Sundfors bevakade dess rullande väg ut utanför bortre stolpen. Det vill säga ända fram tills att en lös tuva trädde in i handlingen och fick bollen att studsa upp och helt ändra riktning - närmare bestämt till en tjusig lobb över Sundfors och in i mål! 3-0 till MFF och man kan väl säga att Malmö Stadion passade på att ge ett sista, ganska svårtolkat inlägg i konstgräsdebatten... Även om Sundfors nog saknade Norrportens sterila yta i den kritiska stunden, är det kanske för mycket spel där som gjort att han vant sig av med att hålla koll på underlagets beskaffenhet i sitt målområde.

Nåväl, inga sätt att trilla ur allsvenskan är väl särskilt roliga. Bakom det farsartade kring 3-0-målet ska Daniel Anderssons mästerliga framspelning i djupled till Ofere inte förglömmas. Daniel var för övrigt en kung på planen denna eftermiddag. Sju minuter innan paus var han efter vackert väggspel med Toivonen helt fri i straffområdet, men hans tunga skott gick rakt på målvakten.

Matchen var sannolikt avgjord efter 2-0, då Sundsvall såg ut att falla ihop, och helt säkert avgjord efter 3-0, men Lex Strömvallen gnager ju därbak i medvetandet, så det var först när Ola Toivonen satte 4-0 fem minuter in i andra halvlek som man kände sig säker på att ingenting skulle kunna förhindra en MFF-seger. Det var Guillermo Molins som utmanade centralt vid straffområdeslinjen för att slå en perfekt djupledsboll till en inlöpande Toivonen, som stod för ett avslut av riktigt hög klass med sitt hårda skott ur svår vinkel. Igen: vilken kontroll, vilken skicklighet!

Matchen somnade nu fullt förståeligt in. MFF slog av på tempot och slappnade av bakåt, vilket faktiskt gav Sundsvall ett par bra möjligheter och Jonas Sandqvist en möjlighet till en riktigt vass räddning på ett skott. Det fanns emellertid två raketer sparade i målfyrverkeriet; under matchens sista tio minuter sköts de av och spred ett gnistregn som förhoppningsvis gav sken av 2009. Framtidsmännen Jimmy Touma och Agon Mehmeti fick hoppa in, göra varsitt mål och målfesten komplett. Jimmy Touma fick bollen på mittplan, lobbade nu bollen över sin motståndare och sprintade över plan på samma sätt som mot Hammarby - men avslutet var ännu kallare den här gången: en löst rullad boll in vid målvaktens vänstra stolprot. I sista ordinarie minuten visade så Agon Mehmeti vilken målskyttpotential han besitter; han fick bollen av Toivonen, såg dock ut att välja fel håll i straffområdet, men hade hela tiden målet i sikte och fick in bollen förbi målvakten. Sex noll och dessutom hade Toivonen en rökare i stolpen däremellan!

Lyckan i stunden fullkomlig efter denna formidabla säsongsavslutning, och glädjen över vad som till slut blev en sjätteplats påtaglig, om än inte sprudlande... Viktigast: laget visade genom att återknyta till den goda inledningen av säsongen att det finns inneboende kvaliteter och möjligheter av stora mått, all anledning att arbeta vidare på den inslagna vägen och all anledning att tro att ett sådant arbete också kommer att bära frukt 2009. Tillsatser krävs, men de flesta grundingredienser finns där. Återstår ännu en slev tålamod, och undertyckt längtan efter det där snabba plinget från mikron: MFF är ett långkok. Tack för i år!

/Tobias Christoffersson