1 - 1

Ett ett i år igen

Ny säsong, nytt stadion - samma gamla Trelleborg. MFF:s svåraste derbymotståndare vägrade än en gång släppa tre poäng ifrån sig; liksom ifjol gav ett tidigt ledningsmål TFF en smakstart på matchen. Ett inledningsvis något blekt ljusblå manskap arbetade sig in i matchen, kvitterade och tog över helt i andra - men ett segermål var aldrig riktigt nära.

0-1 Fredrik Jensen efter fem minuters spel. Så började förra årets derby mot TFF på Malmö Stadion. 0-1 Kristian Haynes efter två minuter och fjorton sekunders spel. Så började årets derby mot TFF på Swedbank Stadion. Det går att besegra ett svårspelat Häcken på bortaplan. Det går att elegant bryta ner ett svagt Örgryte. Det går att bemästra AIK på Råsunda. Men tusan om det går att komma rätt in i en match mot Trelleborgs FF.

En fast situation, givetvis. Långt inkast från höger, MFF fick varken tag i eller undan bollen i straffområdet, Haynes fick skottläge, sköt i mål. Och därmed ställdes MFF i en ny situation i årets allsvenska: att ha släppt in ett mål, att ligga under, att vända ett underläge - och samtidigt i en nygammal: att återigen ha blivit straffade av TFF. Intressant att se hur detta lag, som så här långt sett ut att ha den kollektiva mentala styrkan på sin sida, skulle reagera. Det såg till en början rätt bra ut. MFF svarade med två rappa anfall med sämre avslut - Gabriel>Daniel Andersson>Daniel Larsson med skott utanför, Ricardinho>Molins, som bryter in>Harbuzi, dåligt skott - och visade sig varken skakat eller hämmat.

Men när en matchbild väl började ta gestalt kring kvarten spelad såg det likväl inte så bra ut. MFF fastnade gång på gång i uppspelsfasen - viss oskärpa i passningarna men framför allt dålig rörelse - och hade samtidigt svårt att stoppa TFF:s försök att nå irrationellt löpande offensiva spelare med instick och kombinationer till ytan kring straffområdeslinjen. Två brutala felpass av Jimmy Dixon och en lite frustrerat tagen varning från Robert Åhman Persson - som därmed fick sin andra och inte är avstängd mot Elfsborg [motsatsen uppgavs här tidigare felaktigt] - tydliga symptom.

MFF var det spelförande laget, TFF det chansskapande, så kan man torrt sammanfatta resten av första halvlek (och i viss mån resten av matchen). Hemmalaget åstadkom efterhand en hel del bra anfall och uppspel men det hände nästan aldrig något längst fram. MFF 2009 satsar mycket på inlägg och både tar sig till inläggslägena och slår inläggen ofta och bra - men för att vapnet ska bli effektivt måste man ju fylla på mer folk i straffområdet. Flera gånger var det tomt eller max en spelare i boxen när inlägget kom - och det håller inte, särskilt inte mot mittbackar som Abelsson och Bengtsson.

I 24:e minuten högg Agon Mehmeti på en boll efter inlägg av Vinzents - Daniel Larsson hade sökt sig in i plan från vänster och breddat - och drogs ner alldeles utanför straffområdet. Frispark i ypperligt läge, men tyvärr fick inte Labinot någon vass träff på bollen. Därefter två farliga lägen för TFF, först Sjöhage som sköt direkt men Sandqvist var med vid första stolpen, sedan ett lurigt skott från Haynes mot bortre stolpen efter hörna, som Sankan sträckte ut skickligt och petade till en ny hörna. I 33:e minuten var kvitteringen mycket, mycket nära, när Guillermo Molins sköt framför mål efter snyggt inlägg av Daniel Larsson - men TFF-målvakten Noring gjorde en fantastisk reflexräddning.

Sekunder återstod av första halvlek när TFF fick en dubbelchans som rimligtvis borde ha gett 0-2, men det första lägets skott tog i stolpen och det andra lägets inspel genom målområdet förblev opetat. Och istället för tvåmålsunderläge - kvittering! Efter lite halvkalabalik i och kring MFF:s straffområde när Trelleborg fortsatte pressa på klippte Jimmy Dixon iväg bollen med en så kallad befriande spark. Och Daniel Larsson löpte på bollen, så som han löper och arbetar på allt, så som han därigenom är en ständig källa till oro för alla motståndarförsvar och så som han idag var helt ovärderlig. Oklart hur, men han lyckades komma först också på denna bollen i duell med Thylander en bit utanför straffområdet. Så Thylander fick dra ner Larsson, vilket domaren valde att inte uppmärksamma. Medan Larsson fäktade med armarna mot domaren hade Thylander vänligheten att klacka till bollen - och Daniel fann för gott att avbryta semaforsignalerandet och istället snappa upp bollen, löpa in i friläget, kroppsfinta en TFF-back och sätta dit bollen förbi målvakten! En minst sagt märklig målsituation - men mål, det blev det.

Stärkta av den psykologiskt väl tajmade kvitteringen och gissningsvis ett bra snack i paus gick MFF ut i andra halvlek och var åter det MFF som visat sån styrka i de tidigare matcherna. Det var härligt att se, även om det tyvärr inte kom att räcka ända till seger mot detta TFF. Nu fanns den fulla aggressiviteten där, nu kom den riktiga rörelsen i laget och som ett brev på posten även rytmen i spelet och ett massivt övertag. Med mindre hot mot egna farliga ytor fick till exempel Åhman Persson tid och meter att börja mata svepande långpassningar mot de offensiva spelarna, främst Daniel Larsson som oupphörligt erbjöd alternativ genom sina löpningar. Daniel Larsson var tveklöst bäste MFF:are för dagen, och fullföljde flera gånger de lägen han arbetade till sig på kanten med bra inbrott eller framspelningar. Han har en fin tyngdpunkt, bra kontroll när han utmanar och snabb speluppfattning. Och nu har han även gjort sitt första allsvenska mål!

MFF:s vänsterkant var riktigt vass också genom Ricardinho, som kom fram en hel del i andra halvlek. Några vassa inlägg och ett par bra skott - men Ricardinho är också mycket bra i spelet; värderar de flesta lägen rätt, sätter bollar på bra ytor och är alltid öppen för att kombinera med lagkamrater inom räckhåll. Med en fjärdedel kvar av matchen fick Ricardinho och Gabriel - mycket bra även idag, särskilt förstås i andra - sällskap av MFF:s tredje brasse, nyanlände Wilton Figueiredo. Han satte inte någon särskild prägel, men hann visa att han är bra på att ta emot och behandla bollen i trängt läge och gärna snabbt försöker göra något med den.

Faktum är att MFF trots stor dominans inte lyckas åstadkomma en enda ordentlig målchans i andra halvlek, vilket visar dels att TFF:s försvarsspel var riktigt bra, dels att MFF liksom under större delen av försäsongen hotar i straffområdet för få gånger per match, och att här finns något att arbeta med.

Nästa utmaning, och en ordentlig sådan, guldtippade Elfsborg borta på onsdag.

/Tobias Christoffersson