1 - 2

Tung förlust i omstarten

Och sättet som det sker på är dels svårbegripligt, dels faktiskt ganska upprörande. Svårbegripligt hur ett lag kan ”sluta spela”, som det i efterhand sades om hur MFF gick in i andra halvlek, ytterligare ett fenomen från den kollektiva fotbollspsykologins mystiska värld. Fast det är förstås, liksom ofta, svårt att vet om det är det egna laget som blir sämre eller om det är motståndarna som blir bättre, vilket som ger vilket. Klart är att Kalmar kom ut efter paus fast beslutna att åstadkomma en förändring medan MFF kanske, mer eller mindre omedvetet, mest hade i tankarna att förvalta det intjänade pundet 1-0, ja så såg det i alla fall ut. Hög press och ökad aggressivitet mot sävligare rörelser och passivare hållning, det brukar bara gå på ett sätt: Kalmar käkade upp MFF och MFF lyckades aldrig svara.

Upprörande, då? Det händer att man kan ladda fel, och det kan vara svårt att hitta balansen mellan att fortsätta ösa på och att spela sådär lagom smart i ledning, och Kalmar är ett riktigt bra lag som genomförde sin förändring skickligt. Men man kan alltid springa, man kan alltid fortsätta försöka, även om det bär emot. Det gjorde MFF, om än med mycket övrigt att önska och under växande frustration då försöken inte räckte till – fram till ungefär den 75:e minuten. Sedan fick publiken se hur aktiviteten bara avtog och lagspelet bit för bit skingrades, hur spelarna slutade hjälpa varann och hänvisades till att utmana en och en utan något som helst understöd från kamraterna.

Värst, eller om det ska vara tydligast, sista fem: hur först Ofere två gånger och sedan Hamad en gång kommer loss på kanterna och har fina lägen till inlägg eller attack in i straffområdet. Det är fem minuter kvar av en oerhört viktig match – och i hemmalaget småjoggar alternativt går spelarna på mittplan. Det finns en max två i straffområdet eller dess närhet att slå pass eller inlägg till, det finns noll att kombinera med. Det är 1-1 och fem minuter kvar av denna oerhört viktiga hemmamatch – och två balansspelare blir kvar, långt nere på sin på motståndare tomma planhalva. Och spelare som varit på plan i max en kvart avstår från att ta löpning. Det är upprörande.

Att Elm och Kalmar sedan trycker in 2-1 de sista sekunderna är faktiskt av underordnad betydelse; klart det är trist med första förlusten på Swedbank Stadion, men noll eller ett poäng kan i princip kvitta – särskilt när laget man håller på inte gör allt det kan för att erövra tre.

Så långt andra halvlek. Att skeendena i en fotbollsmatch kan vara så svåra att förstå. Jämför matchens sista tio minuter med dess första, och i synnerhet MFF i dem. Olika lag, olika världar. Efter drygt fem veckors uppehåll blev återseendet mellan hemmapublik och hemmalag kärt, alla verkade ha saknat varann och fast beslutna om att nu jäklar kör vi igen och nu ska det blir bra. Norra läktaren satte stämningen med sitt tifo, en enorm duk med klubbemblemets stjärna mot ljusblåvitrandig bakgrund; vackert och mäktigt. MFF svarade med att kasta sig in i matchen på alla cylindrar och med spelare som såg härligt inspirerade ut.

Efter bara några dryga minuten vann Agon Mehmeti boll högt upp och satte en öppnande pass för Daniel Larsson att löpa ifatt på högerkanten, Daniel slog ett giftigt inlägg som Jiloan Hamad, inlöpt från vänster, sånär kunde nicktoucha framför mål. Ur Kalmars första anfallsförsök två minuter senare tog sig Gabriel med en läcker tvåfotare och slog en fin boll till Daniel Larsson att kontra med och passa vidare till Wilton Figueiredo som fixade MFF:s första hörna. Så såg det ut i början; hungrigt, rappt, fullt av möjligheter. Hela matchen var för övrigt full av möjligheter när spelet böljade lite i början, och det var faktiskt Kalmar som noterade den första riktigt vassa målchansen när Mendes lite ur ingenstans fick skottläge och drog bollen i ribban.

Kring tjugo minuter anades en scenförändring. Kalmar kom mer och mer in i matchen, MFF inte längre någon vart, det flygande spelet gick över till possession på egna planhalvan mellan backlinje och balansspelare, sällan särskilt fruktbart. Samtidigt syntes ett Kalmar mer distinkt i sina väl genomförda anfall: kombination med ett par korta, snabba tillslag och så en lång öppnande boll på löpande anfallare. Men MFF kom tillbaka. Wilton Figueiredo höll sig rörlig och aktiv, och när Daniel Larsson och Jiloan Hamad bytte kant kom den senare igång på allvar. I den 33:e minuten satte Daniel Andersson en boll ut på högerkanten som Jiloan med möda räddade från att gå ut. Skickligt behöll han kontroll och balans och kunde utmana inåt plan, fintade Kalmars vänsterback och passade Wilton som tagit bra position i straffområdet. Wilton tog emot, och drog till – skottet säkert och otagbart förbi Wastå i kalmarmålet, 1-0 till MFF!

Nu såg det bra ut. Minuterna efter målet lekte Jiloan Hamad med ett par kalmarspelare på högerkanten, tills en av dem frustrerad kapade honom. Hade MFF fått fortsätta här hade en tvåa kunnat vara inom räckhåll, men istället visade Kalmar sin styrka att med hjälp av alla möjliga fasta situationer etablera press på motståndarna. Till att börja med genom en frispark i riktigt bra läge åtta meter utanför straffområdet; den gav i sig inget men lägena efter… under en kalabalisk minut fick Kalmar tre ypperliga målchanser där Jonas Sandqvist fredade målet med tre riktigt svettiga räddningar.

Fyra minuter in i andra halvlek, efter att MFF störts och misslyckats i uppspelsfasen en tre fyra gånger mot detta nu högre pressande Kalmar tappades bollen och Kalmar attackerade snabbt. Uppspel till Mendes, som la bollen lätt och invant tillbaka till Rasmus Elm, som dels oattackerad, dels med fri sikt kunde skjuta in bollen. Snyggt och skarpt förstås, men också ett av Allsvenskans mest kända vapen, och som sådant ett som kanske borde ådragit sig lite mer uppmärksamhet från försvarande lag. 2-1-målet såg i princip likadant ut, fast med Dauda assisterande.

Det går inte att komma ifrån att andra halvlek i den allsvenska omstart som så väl hade behövt bli positiv blev ett hårt slag för MFF och alla med förhoppningar på laget. Samtidigt sätts det mesta på sin spets. För nu är det verkligen, verkligen upp till bevis. Vilket för närvarande inte på något sätt handlar om topp fyra - MFF befinner sig två poäng från kvalplatsen. Att få säker mark under fötterna, och visa sig som ett lag som skulle ha kunnat tillhöra de fyra bästa. Där en utmaning av allt att döma fullt tillräcklig för stunden.

Tobias Christoffersson