0 - 0

Ännu en oavgjord hemmamatch

Roland Nilsson har förstås rätt när han efter matchen påpekar att det är mödosamt för ett lag att anfalla och anfalla, skapa chans på chans och inte få mål, och att det därför är naturligt att laget understundom ”dippar” under 90 minuters spel – lätt att glömma det som åskådare ibland. Som när MFF såg ut att köra fast mellan minut 50 och 60 ungefär och allt det spelmässigt dåliga med MFF 2009 framstod i renodlad klarhet: illusoriskt bollinehav med för trögt och långsamt passningsspel som snarare stänger än öppnar vägar framåt, dålig koncentration i bollbehandlingen, stillastående och statiskt och därmed uddlöst framåt. Det var en klar dipp, dessbättre såväl föregicks som följdes den av perioder med bra tryck på HBK och framvaskande av erforderligt antal målchanser och heta lägen för rättmätiga krav på tre poäng.

Dessvärre går det dock inte att processa vidare i saken, överklaga matchresultatet i högre instans. Det måste ske på plan. Men det sker bara inte. Å ena sidan: det vill bara inte lossna. Det är närmast osannolikt hur många riktigt vassa målchanser MFF skapat utan att göra mål på den här säsongen. Å andra sidan: man ser MFF brodera på i sitt mönster, utan att bryta det. Kanske också istället för att bryta det.

Laddningen inför matchen var påtaglig, inte bara i form av åskan i luften. De positiva vibbarna av supportermanifestationen i lördags var påtagligt närvarande, både i stämningen på läktarna och hos spelarna på plan som valde att samlas nere hos klacken och peppa innan avspark; fler goda vibbar. De fann inte omedelbart sin motsvarighet i skeendena på plan. I ihållande regn försökte MFF koppla ett grepp om matchen, men Halmstad spjärnade emot väl och höll matchen helt jämn första halvtimmen. Lite mycket bollande i backlinjen, hann man sucka i 9:e minuten, varpå Gabriel replikerade med en välavvägd långboll mot Daniel Larsson som blev fri i straffområdet men inte fick kontroll på bollen. Ett par lovande kombinationer ingav hopp, men MFF hade svårt att komma fram med full fart och brio.

Glädjande nog var det Wilton Figueiredo som visade vägen för MFF med en serie lysande aktioner på övre mittfältet mellan minut 20 och 30. Under denna tid hittade han en uppenbar lucka i HBK:s försvarsarbete och kunde röra sig och göra lite som han ville – det såg riktigt bra ut. I 22:a minuten spelade han fram Agon Mehmeti i straffområdet med en vacker djupledsboll, och Agon visade prov på speluppfattning och gott omdöme när han skarvade bollen vidare till vänster och ställde Jiloan Hamad sopren med målvakten. ”Jille” fick den där sekunden att tänka på vad han skulle göra och som så ofta var den till mer skada än nytta: Jille höll in avslut direkt, fintade skott och lade sedan bollen över. En tung sumpning.

Men Wilton fortsatte: först avancerade han och tog skott i bra läge som täcktes till hörna, sedan spelade han fram Agon till höger och Agons inlägg touchade en HBK-back och styrdes i ribban! Med hjälp av hörnor bet sig MFF fast hårt och länge kring HBK:s straffområde och sårade de mörkblå i attack på attack, men kom inte ända igenom. Efterhand tilltog regnet och övergick i rena skyfallet, medan lagen småningom gick till paus efter en mållös första halvlek.

Andra halvlek var tre minuter gammal när Wilton fick bollen i straffområdet, höll undan, vände om och prövade Bahne i HBK-målet med ett bra skott. Men därefter stannade MFF alltså upp, enligt ovan. Matchminuterna tickade på och oron växte; med två tredjedelar spelade kändes en seger allt avlägsnare. Då, i 62:a minuten, kom MFF in i andra andningen och det var faktiskt Daniel Larsson som visade vägen. Vaddå ”faktiskt”? Jo, Daniel jobbar alltid hårt och gör mycket nytta med sina löpningar, men har också – så ser det i alla fall ut – kämpat med formen på sistone, med hög felprocent och svårt att fullfölja sina ofta goda intentioner. Men nu! Han utmanade in från högerkanten och tog sig med speed och bibehållen kontroll förbi sin ”gubbe”, fortsatte längs kotlinjen och slog ett kort inspel in i målområdet. Där fick inte Agon tag på bollen, som gick vidare och gav Jiloan ett andra friläge, men med tyngdpunkten i obalans gick också detta avslutet över. Tungt för Jille, som ju också sköt en boll i stolpen mot BP – men han ska förstås ta fasta på att han gör det väldigt väldigt bra som, som ytter, tar sig till så bra lägen gång på gång.

Ännu ett läge för Jiloan i 64:e minuten på inlägg, men Salomonsson i HBK sträckte upp handen högt och, tja, hindrade bollen att nå fram. Vilket inte bekymrade domare Stefan Johannesson, som lyckades missa denna fantastiskt tydliga hands och därmed solklara straffspark. Finns det då ingen hejd på oflytet?

Den har saknats i alltför många matcher som behövts avgöras i slutminuterna i år, och de inte varit få: en ordentlig slutpress från MFF. Inte sällan har ganska sent gjorda byten tillfört ganska lite och någon gång rentav rört till det på plan. Men den här gången uppbådade MFF en mäktig avslutning, och tongivande i den var Jeffrey Aubynn, som inbytt i 78:e minuten stod för ett nästan lite magiskt inhopp. Jeff glödde, spelade inspirerat, och vad mer är beslutsamt, rappt och rakt på – tre uttryck som trots andra kvaliteter knappast kunnat användas för att karakterisera MFF:s spel dessförinnan.
För varje attack närmade han sig själv målet, och i sista ordinarie minuten utmanade han själv och målvakten tippade med möda skottet i stolpen. Närmare ett segermål än så kom MFF inte.

En bra laginsats av de himmelsblå, där förutom de nämnda Ricardinho och Jasmin Sudic gjorde bra ifrån sig; försvaret som helhet ser pålitligt och förtroendeingivande ut. Då Sudic ett par gånger gick bort sig lite täckte kollegor förstärkta av Daniel Andersson upp, men det ska också påpekas att Jasmin täckte upp för Gabriel ett par gånger och själv stod för några fina brytningar; han vann också den lilla matchen i matchen mot HBK-forward-talangen Joe Sise.

Matchens lirare? Den fantastiska regnbågen över östra sidan i andra halvlek. En ände i varje målområde, men inget av lagen lyckades hitta någon skatt…

Ännu två förlorade poäng, hemmapoäng dessutom, och fortsatt skyttegravskrig långt från ärans fält.  Bara att ladda om.

Tobias Christoffersson