0 - 2

Efterlängtad seger på Vångavallen

Det var upplagt för en ny rysare. Årets kanske svåraste bortamatch i ett läge, efter frustrerande 0-0 hemma mot AIK, med fortsatt press på laget att få bra spel att ge mål och poäng, helst fler än en åt gången.

Lilla kusinen från landet som sticker upp, kämpar ner och lämnar stora, (an)rika MFF med förtreten och en generande matchstatistik över inbördes möten. Sån den allmänna bilden av Trelleborgs FF i relation till Malmö FF, varje gång lagen möts sätts klichéer och mönster i spel på ett sätt som dels blir lite tjatigt, men dels också på ett ofta skrämmande sätt ånyo finner sin motsvarighet ute på plan. Den arketypiska matchen lagen emellan är förstås den när kusinen från landet åker höskrinda in till storstan och lyckas ge välbärgade och sofistikerade släktingen en näsbränna i egna kvarter. 1-1 på Swedbank Stadion i våras brände väl inte, men kliade och sved så det räckte.

Enligt mallen ska även ett med klen budget ihopskrapat TFF-lag av underlägsen kvalitet tungdopat av underdogrevanschism med hård kamp och simpel fotboll manövrera ut det stjärnspäckade och skönspelande MFF. Inför lördagens match på Vångavallen verkade denna derbyklyscha kanske extra giltig; TFF urstarka på hemmaplan även mot andra lag, MFF mycket riktigt stjärnspäckat och skönspelande men också ineffektivt och måltorrt.

Så avspark – och MFF startade matchen i flygande fläng. I de två senaste mötena lagen emellan – som båda slutat 1-1 – har det varit TFF som fått en smakstart att behagligt spela vidare med i form av ett tidigt ledningsmål; den här gången var det äntligen MFF:s tur. Efter dryga åtta minuters spel hittade Jiloan Hamad Edward Ofere i straffområdet. Eddie höll med sedvanlig oxstyrka undan en TFF:are och slog bollen fint vidare till Wilton Figueiredo, som löpte fram i straffområdet. Wilton följde bollen ett halvt steg tillbaka och lurade en TFF:are, tog sedan två steg fram med bollen förbi ytterligare två mörkblå och avslutade med ett behärskat skott i mål! Äntligen ett verkligt högkaratigt avslut från Wilton, äntligen mål för Wilton, och 1-0-ledning för MFF.

Och MFF fortsatte övertyga. Wilton och Ofere, heta efter sitt målgivande samspel, hade ett par nästan-samspel, Daniel Larsson slog ett farligt inlägg, Jiloan Hamad läste och bröt ett TFF-försök och satte igång anfall för MFF istället. Det såg kort sagt riktigt bra ut, första tjugo böljade spelet men det var MFF som vaskade fram möjligheterna. Därefter gav den öppna matchbilden tre målchanser på fyra minuter, varav de två vassaste till TFF. Först kom Marcus Pode loss på en djupledsboll in i straffområdet – såå TFF – och en utrusande Johan Dahlin blev överspelad, men Jasmin Sudic tryckte till axel mot axel och så var det inte mer med det. Däremellan spelade Ofere åter fram Wilton efter lysande förarbete mot Sloth, men den här gången var siktet inte inställt hos vår nummer nio.

Sedan: TFF:s bästa chans i matchen och ett kliniskt genomfört Prahl-anfall, får man väl säga. Diagonalpass i djupled nerifrån höger, Jensen diagonalt inlöpande från vänster och loss. Dahlin ut, Jensen chip över Dahlin som halvt brakade in i honom, bollen på väg mot mål undan av Sudic. Straff, tyckte TFF:arna – dock inte domare Johannesson. Efter dessa två varningsskott sjönk MFF längre ner i plan och lyckades med Kruys och Wilton starta några bra spelsekvenser, men snart blev det tydligt att Ofere var för ensam på topp samtidigt som TFF täppte till och blev spelförande. Pausen kom lägligt.

Åtta minuter in i andra halvlek var det riktigt skönt att se MFF ta kontroll över matchen igen genom ett långt, bra anfall med Wilton som nav i spelet, och med Hamad och Halsti som igångsättare på vänsterkanten.  Hamad var nu tillsammans med Wilton och i viss mån Kruys de tongivande i MFF, och lika bra som det kändes att se mycket av spelet gå genom Wilton, lika imponerande var det att se hur Jille bara blev bättre och bättre. Hur många 18-åringar blir bara starkare och starkare än sitt motstånd ju längre matchen går? TFF hade det svårt, och palmkramarnas frustration lyste passande nog tydligast hos deras kapten och Hamads kontrahent på vänsterkanten Melander.

I 63:e åkte Rick Kruys på en skallsmäll av självaste Ofere vid en kollision på en TFF-frispark. Blodvite uppstod och Rick fick lämna, Åhman Persson ersatte, och det så direkt att det nog verkade som om bytet redan var påtänkt. Hur mycket Rick saknades på plan är svårt att säga, men framme vid 70 minuter hade det mesta av MFF:s spel försvunnit. Det utan att ha ersatts med något produktivt från TFF – derbyt liksom stelnade till här. Och gärna det förstås, med MFF i ledning.

Under sista kvarten hann inbytte Guillermo Molins visa framfötterna ett par gånger, bäst genom ett fint avancemang över plan följt av känslig framspelning till Wilton, som inte fick samma känsla i första tillslaget. Byttes in gjorde även subersub Agon, efternamn Mehmeti, som ersatte just Wilton med tio minuter kvar. Han fick gå mållös från plan – men fixade straffspark vid första bollkontakten! Igen var det Ofere som förarbetade och passade bollen, en svår pass i brösthöjd, men Agon rörde sig bra mot den och tvingade fram en tröjdragning från Haynes. Daniel Andersson satte straffen stensäkert vid vänstra stolproten – 2-0 och matchen avgjord! Måste varit fantastiskt skönt för Daniel att trycka dit den… det var grant att skåda hursomhelst.

MFF vann skånederbyt och vann det fullt rättvist. MFF vann genom att spela mer effektivt än skönt och genom att behärska matchen i dess viktiga skeden, genom ännu en stark försvarsinsats och genom individuell skicklighet offensivt, främst från Ofere, Wilton och Hamad. Backlinjen imponerar; med Gabriel som chef, Vinzents ur sin lilla formsvacka, Sudic solid och så oerhört talangfull, Halsti på nytt i en klockren insats, nu vikarierande för Ricardinho som vänsterback. Och Johan Dahlin imponerar mellan stolparna; så lugn, så säker.

Sju av nio poäng och fem noll i målskillnad, det är MFF:s facit sedan serien vände. Lovar inte det gott, så säg? Värker gör nu endast längtan efter hemmaseger, och så åtminstone nio dagar till – tills Häcken kommer på besök.

/Tobias Christoffersson