0 - 3

Alltigenom övertygande på Strömvallen

Som Roland Nilsson inskärpte efter onsdagens träning: det här blir en helt annan match. Så imponerande då av MFF att göra också den till helt och hållet sin och efterhand i princip helt radera ut Gefle och dess ambitioner för allsvenskans 24:e omgång. Imponerande och starkt övertygande.

De första tjugo minuterna på Strömvallen visade ett hemmalag som gjorde sin inarbetade grej: backa hem och täppa till skickligt och vid tillfälle sticka emellan med lite sparka-och-spring. MFF inledde till synes lika alert och aggressivt som i de senaste matcherna, fast med skillnaden – särskilt jämfört med Elfsborgsmatchen – att Gefle inte alls bjöd på några ytor för de raka, kvicka anfall som varit så framgångsrika. Resultatet blev en ganska trist matchbild där inget av lagen kom nån riktig vart; MFF:s bollinnehav ökade stadigt men Gefleväggen var inte lätt att knacka hål på, Gefle själv var oförmöget framåt.

De följande tjugo minuterna ändrade matchen karaktär, och det på ett mycket positivt sätt. Lätta bolltapp på offensiv planhalva av Gefle i kombination med att MFF:s individuella skicklighet började inverka på de enskilda situationerna ledde till att de himmelsblå bit för bit kunde flytta upp positionerna och skapa mer och mer tryck. Och så, på nytt, ett ledningsmål i helt rätt tid av matchen. Men inte som frukten av det begynnande spelövertaget, utan genom ännu en riktigt vass kontring efter det att Gefle faktiskt haft en sekvens av sammanhängande spel framåt. Det var Guillermo Molins som satte bollen på djupet över mittplan, och det var Ofere som tog emot, drev ett par steg mot straffområdet och avslutade med ett lite flackt och avigt men ruggigt vasst skott som spikade fast 0-1 vid högra stolproten.

Oh-oh-oh-Ofere, alltså! Mannen, myten, legenden – och mysteriet, skulle man kunna tillägga. Efter att ha slitit med fuktigt krut hela året tycks Eddie ha återfunnit sin hysteriska målform från förra hösten. Kan det ”bara” vara självförtroendet och 4-4-2, kan det göra en sån oerhörd skillnad? Fascinerande, i så fall. Med 0-1 på Strömvallen gjorde Ofere sitt femte mål på tre matcher. Och med 0-2 på Strömvallen fyra och en halv minut senare gjorde han sitt sjätte! Målet en produkt av detta nya, ständigt närvarande, rappt spelskickliga MFF: Jiloan Hamad startade anfallet från vänsterkanten, passade Molins centralt, och Gische utmanade och spelade fram Daniel Larsson till höger i straffområdet. Daniel fick med lite tur bollen med sig, kom loss och tog avslut, men vinkeln var svår och bollen var på väg strax utanför bortre stolpen. Då var han självklart där, Ofere, höll sig framme och vrickade elegant in bollen förbi Gefleback på mållinjen! Allt bara funkar – det måste vara en underbar känsla.

42-58 i procentuellt bollinnehav, 0-7 i avslut, 0-4 i avslut på mål – jo, första halvlek vägde över rätt rejält i MFF-favör till slut. Dessbättre rubbades inte dessa cirklar i andra halvlek, vilket är njutbart i sig: MFF just nu tappar inte koncentrationen, tappar därmed inte matcherna; fortsätter uppriktigt och envetet att arbeta och skapa möjligheter. Och dessbättre ger det nu också utdelning. Knappa kvarten in i andra halvlek fick även Daniel Larsson befästa sin formstyrka och utöka sin målskörd. Igen med Guillermo Molins (eller var det kanske Gabriel?) som framspelare med en lång fin djupledsboll längs vänsterkanten. Daniel löpte in i exakt samma position som vid sin förlösande 1-0-stänkare mot Elfsborg, och tusan om han inte stänkte till på exakt samma sätt igen! Skar in och skickade geflebacken att köpa palt, dundrade in bollen i nät, precis lika vackert. 0-3!

Och här var matchen i praktiken slut. Resterande halvtimmen kunde MFF ägna åt att spela av avslappnat och kosta på sig att släppa lite på skärpan – annars hade det lugnt blivit 5-0 igen. Agon Mehmeti ersatte Daniel Larsson, Åhman Persson Daniel Andersson och Wilton Kruys. 

Igen en helgjuten laginsats av MFF, där ingen föll ur ramen. Daniel Andersson ser ut att njuta av att vara tillbaka efter sin skada och naturligtvis också av att det äntligen fungerar så bra på plan; lagkaptenen strålade av energi på Strömvallen. Den enda förändringen av måndagens vinnande lag var att Rick Kruys bereddes plats i det, och Rick stod igen för en stark insats med sitt vakna och påpassliga tvåvägsspel. Ofere är fantastisk just nu, Daniel Larsson opererar väl tillsammans med honom – även om det med färre ytor var mer svårjobbat för honom än mot Elfsborg – men matchens man, ännu en gång: Guillermo Molins. Gische är helt enkelt fruktansvärt bra just nu; lagets store kreatör. Han är den som tar initiativen, som slår de avgörande passningarna, som bryter mönstren och skapar anfallsläge med ständigt lyckade utmaningar man-man och för den delen man-män. I andra halvlek mot Gefle gjorde han som han ville på ett sätt som påminde lite om Behrang Safari innan han lämnade; fullt behärskande sitt element.

Två dagars vila, så match igen, Hammarby på Swedbank Stadion söndag eftermiddag. Inte utan att det då kommer att finnas vissa förväntningar på en fjärde rak seger och fler fina mål – och MFF har med glädjande tydlighet visat att det finns alla möjligheter därtill.

Tobias Christoffersson