0 - 3

Hatten på och av för femte raka

Fem raka. För första gången sen sommaren 2003. Nog är det konstigt. Detta MFF 2009. Så avfärdat, så devalverat. Och så plötsligt – kan det liksom inte göra annat än att vinna. I säsongens elfte timme. Stark glädje. Stark stolthet. Samtidigt: frustration. För om detta är möjligt nu så har det nånstans varit möjligt också innan. Men då hämmat. Strunt samma: kapitulation och knäfall inför det utsträckta nuet, detta nu i vilket MFF äntligen funnit harmonin.

På Behrn Arena i Örebro spelades söndag eftermiddag en fotbollsmatch som i första halvlek inte gjorde något större intryck. MFF kom till spel med fyra raka segrar och fin form, Örebro med en 0-3-förlust senast men med en som helhet klart imponerande så-här-långt-säsong i bagaget. När lagen så stöttes och blöttes på plan blev resultatet 45 å ena sidan ganska händelserika, å andra sidan ganska konturlösa minuter. En rad goda anfallsintentioner från båda lagen, men också minst lika många missförstånd, individuella misstag och ”tekniska fel”, måhända orsakade av den rätt höga nivån på aggressivitet i kombination med det snabba konstgräsunderlaget. Vad man kunde se i första halvlek var ett hårt arbetande men offensivt föga framgångsrikt MFF. Och ett dito Örebro…

När spelarna kom in till andra halvlek kom de alltså också in till en fortfarande helt öppen och oviss match, utan någon som helst tendens till ena eller andra lagets fördel. Varför det var härligt att se MFF tämligen omedelbart börja skaffa sig ett övertag. 47:e minuten hörna, 49:e minuten helt öppnande men lite för hård pass av Wilton till Daniel Larsson. 53:e minuten en underbar genomskärare in i straffområdet från höger av Wilton, till en omarkerad Daniel Larsson – som tog ner bollen med vänstran och kallt placerade in den förbi målvakten med vänstran! 0-1 – ledningsmålet kom ganska oväntat, men på intet sätt ovälkommet!

Snarare perfekt psykologiskt tajmat. För efter en halvchans som Johan Dahlin räddade säkert såg Örebro aningen ihåligt ut nu, satte liksom inte emot någonting innan den 60:e minuten hann infinna sig. I vilken Daniel Larsson gjorde 2-0 till MFF. Det var efter att Ulrich Vinzents, Guillermo Molins och Jiloan Hamad tillsammans arbetat fram ett högt inkast på högerkanten som Wilton fick chans att utmana och lägga in bollen i straffområdet på nytt. Och Daniel var där, igen bortom markering, tog emot och dundrade in bollen. Tajmingen i positionen och kalibern i avslutet starkt beundransvärda.

Nu ryckte ÖSK till, försökte verkligen åstadkomma en vändning, men var utöver några halvchanser aldrig nära att skaka MFF. Det fanns lägen, särskilt i slutet av matchen, Johan Dahlin stod för en tre fyra riktigt vassa ingripanden, mittbackarna stod i vägen för ett par farliga attacker. Men tre noll var totalt sett närmare en två ett, och in i slutminuterna fick Daniel Larsson trycka dit också sitt tredje mål och därmed ett äkta hattrick. Den här gången var det Guillermo Molins som stod för framspelningen, från höger, och den här gången sköt Daniel Larsson in bollen på halvvolley, utan minsta möjlighet för Alvbåge i ÖSK-målet – mycket vackert.

Örebro är ett bra lag. Första halvleken var helt jämn. Men i andra spelade MFF hem matchen på ett mycket övertygande sätt. Oavsett om ställningen var 0-0, 0-1, 0-2 eller 0-3 så arbetade MFF precis lika hårt, framåt som bakåt, och gjorde verkligen allt för att ta den där femte raka segern. En diffus, ganska otillfredsställande första halvlek till trots, MFF tappar inte sugen, MFF kör på, förbättrar och gör matchen till sin. Det är inget annat än en fröjd att se.

På det individuella planet gjorde Ulrich Vinzents en inspirerad ”comeback” i startelvan; kanske har det även för honom inte varit alldeles onyttigt att få kämpa för platsen lite? Wilton Figueiredo gjorde en till stora delar bra match på lite tillbakadragen topp i 4-4-2, och stod utöver de två assisten till Daniel Larsson för några ytterligare framspelningar av klass och en hedervärd arbetsinsats. Jiloan Hamad liksom Guillermo Molins växte båda i andra halvlek, vilket alltid är imponerande för unga spelare, medan Johan Dahlin ännu en gång imponerade med sitt lugna, trygga spel. Daniel Larsson arbetade hårt genom hela matchen, men var utöver sina tre mål inte iblandade i några fler riktigt målchanser; vilket i sig blir ett kvitto på att han verkligen når en helt annan effektivitet som central toppforward. Vilket kanske inte är så konstigt. Men en fröjd att se det med.

Nu väntar ett två veckor långt uppehåll, och även om MFF är inne i ett stim så kommer det kanske ganska bra. Tid att njuta sådär lagom av framgången, tid att ladda batterierna. Tills ärkerivalen IFK Göteborg gästar Swedbank Stadion måndagen den 19:e. 

/Tobias Christoffersson