0 - 1

Uddamålsförlust bröt segerraden

Det är två inläggssituationer från höger som ger en central mittfältare bollen ren framför mål. Vid den första får han den på tillbakaspel efter ett par studsar där motståndarförsvaret inte förmår rensa undan. Vid den andra får han bollen via en skarvnick från första stolpen. Thomas Olsson bredsidar in 1-0 till IFK Göteborg i 28:e minuten. Robert Åhman Persson krutar på halvvolley i den 50:e – men Kim Christensen i Götborgsmålet får upp en arm och räddar skottet som är lite för mitt på. Ex-MFF:aren Olssons ledningsmål sätter punkt för MFF:s dominans av första halvlek, Åhman Perssons missade chans får frustrationen i MFF att gro och snart växa i takt med att matchminuterna kvar för en vändning minskar. Så kan det gå.

Och så gick det tyvärr i den starkt framemotsedda, hårt laddade drabbningen mellan de gamla rivalerna MFF och IFK Göteborg – med fortsatt hopp om en europabiljett i potten för de förra och en biljett till guldstriden för de senare. Till skillnad från Elfsborg för fyra veckor sedan tog Göteborg chansen på Swedbank Stadion och utmanar med tre omgångar kvar i högsta grad serieledande AIK. För MFF:s del är inte fjärdeplatsen utom räckhåll, men – redan innan på visst avstånd – med både Häcken och HIF före i tabellen och sex poäng upp nu förstås på lite för stort avstånd.   

Det var en jämn och ganska tung match som utspelade sig på Swedbank Stadions - till synes oväntat hala – gräs. Även om det var MFF som dominerade den klart spel- och chansmässigt genom två bra perioder i varje halvlek, så imponerade också Göteborg med sin fantasiskt ramstarka defensiv och enorma uthållighet i matchen, liksom med hur de faktiskt i båda halvlekarna vände ett spelmässigt underläge till god kontroll över skeendena. Kan hända var den egna frustrationen och stressen en väl så svår motståndare som IFK för MFF sista halvtimmen, men det faktum att hemmalaget inte lyckades åstadkomma någon ordentlig målchans under den tiden slår egentligen udden av allt eventuellt snack om oflyt och motsträviga marginaler. MFF hade två riktigt vassa målchanser i matchen och missade båda. IFK hade en och satte den. Så kan det gå, som sagt.

Med idel tunga pjäser centralt i båda lagen var det på kanterna såväl MFF som IFK såg och fann sina chanser att bryta igenom. För MFF:s del i första hand på högra sidan med fortsatt formstarke och alltigenom imponerande Guillermo Molins, som helt klart tagit steget upp till en ny kvalitetsnivå i sitt spel. Nu kan han utmana man-mot-man lite när han känner för det och lyckas så gott som alltid, och i avsaknad av en kreativ kraft centralt på mitten fyller hans initiativ en extra viktig funktion. IFK å sin sida avslöjade defensiva brister på båda MFF:s kanter och tog sig fram till en rad inläggslägen, men Johan Dahlin plockade så gott som allt som kom in i straffområdet.

Det är svårt att inte sjunka lågt mot Malmö, tycker IFK-tränaren Jonas Olsson efter matchen, åsyftande de himmelsblå boll- och spelskicklighet. Och nog var det förvånande hur ett lag för guldstriden stundtals kröp ner nästan helt på första tredjedel både i första och andra halvlek, varvid mindre angenäma reprisbilder av vårens ineffektiva bollrull i sidled och tvärstopp längst fram tog ny gestalt på plan. Det var helt enkelt svårare den här gången för detta MFF som i flygande fläng vunnit fem raka segrar och skakat motgångarnas ok av sig under en fantastisk september; dels på grund av en defensivt skickligare motståndare, dels på grund av att det där sista klippet, den där lättheten i steg, tillslag och inte minst uppfattning inte fanns igen en sjätte gång.

Men visst fanns chanser, farligheter och möjligheter. Robert Åhman Perssons är nämnd, men även Daniel Larsson hade ett gyllene läge som han dessutom förvaltade väl efter tjugo minuters spel. Talande nog var det en långboll i djupled som Edward Ofere skarvade vidare och en diagonallöpande Daniel Larsson som fångade upp. In från vänster mot mål lade han iskallt bollen förbi Christensen på mellanhand. Lite knapp fart på avslutet men på väg över mållinjen – då Sigurdsson på ett märkligt sätt precis lyckades klacka undan bollen, som via stolpen gick ur mål. Daniel Larsson var den för dagen hetare av de två anfallarna – låt vara att Ofere gjorde ett starkt arbete – och såväl skaffade sig som var med och spelade fram till ett flertal lägen, särskilt i första halvlek. 

I MFF:s bakre linjer imponerade mittbacksparet och målvakten. Jasmin Sudic och Markus Halsti kompletterade varandra mycket väl och Johan Dahlin – chanslös på målet – stod för ännu en oerhört stabil insats.

Allt som allt en bra match av MFF, en match som lika gärna kunde slutat med seger eller åtminstone oavgjort. Så, även om segerraden bröts så är det nu viktigt att laget inför de tre återstående matcherna känner att den fina hösttrenden prestationsmässigt inte är bruten. För det finns nio poäng kvar att samla in.

Tobias Christoffersson

Läs mer om matchen i direktrapporteringen på everysport.com .