0 - 0

Avslagen avslutning

Sådär vansinnigt mycket mer finns egentligen inte att säga efter söndagens säsongsavslutning mot Brommapojkarna.

Jo, det är klart, man skulle ju kunna säga att Edward Ofere två gånger om på övertid var ytterst nära att tvinga in bollen till ett segermål. Men då kan man lika gärna säga att MFF gav bort för mycket av möjligheten till en seger genom sin svaga matchinledning och sitt taktavslag efter 1-0-målet med 20 minuter kvar.

Det finns naturligtvis alltid mycket att säga när Malmö FF har spelat en fotbollsmatch. Men nu är säsongen slut, och inget man säger kan ändra på vare sig den saken eller det faktum att den slutade ganska trist. En fin slutvinjett är förstås alltid att föredra, men den förlorar snart sin betydelse. 6-0 hemma mot Sundsvall ifjol värmde gott innanför rocken på väg hem från Malmö Stadion, men långt innan förste advent hade återskenet från det tomteblosset slocknat. Så kanske är 1-1 mot Brommapojkarna hemma en lämplig slutvinjett ändå. MFF-BP 1-1. 2009.

Gjorde laget en dålig match? Ja, som helhet får man nog säga det. Det var inte det där hungriga MFF från de fem raka segrarna som kastade sig in i matchen och gjorde den till sin och som fortsatte och fortsatte trycka på oavsett ställning. Det var istället ett MFF som den första kvarten såg ut som om det var träningsmatch; lågintensivt, oskarpt. Och det var ett MFF som efter det sena ledningsmålet stannade upp mätt och belåtet och till slut släppte igenom BP med fem minuter kvar. Däremellan såg det bättre ut, allt bättre fram till ledningsmålet, och i slutforceringen piskades ett par riktigt heta lägen fram. Men det räckte ju inte. Och fyra segrar på femton försök första säsongen i Sveriges bästa och finaste fotbollsarena är förstås ett rent hemskt facit.

Likväl är det ingen mening med att i just detta ögonblick sätta missmodets redan välknådade surdeg till ytterligare jäsning. För all del inte heller att med äppelkäck ögonglimt bara nollställa alla räkneverk och blåögt börja drömma om det 2010 som bara inte på något sätt kan undgå att bli fantastiskt.  Men kanske att hålla fast vid några glimtar från dagens match att ta med genom vintern.

Först och främst anfallsparet. Naturligtvis. De sökte varann under försäsongen men fick inte till det, inte var för sig, inte tillsammans på topp. Två spelsystem och tjugofem matcher senare sa det klick mellan Daniel Larsson och Edward Ofere, som i de sista nio matcherna producerat fantastiska 21 mål tillsammans. I avslutningsmatchen blev det ingen ny målfrossa, men en ny bra gemensam insats. Eddie gjorde målet, men det var Daniel Larsson som glänste i sitt spel. Flera fina framspelningar till kamraten och ett par sylvassa attacker från vänster in i straffområdet. Vid den ena sprintade Daniel med boll förbi tre man uppför vänsterkanten innan han tog ett bra avslut som BP-målvakten räddade skickligt. Daniel Larsson låg också bakom målet med sitt inspel till Guillermo Molins, som fick bollen vidare till Ofere.

Sedan, just Gische. Han var bra i våras, dippade efter U21-EM men kom tillbaka oerhört fint och var lagets mest lysande kreativa spelare under de där fem raka. De två senaste något blekare, men idag med gnistor kring sig igen.

Jasmin Sudic. Har arton på det nittonde fått sitt allsvenska genombrott och tagit en startplats som mittback i MFF. Mycket, mycket att lära ännu, förstås, men har också visat så mycket i år. Att han fullkomligt saknar respekt visade han redan när han satte till mot Jesper Grönkjaer i årets första träningsmatch mot FCK – och på den vägen har han bara fortsatt. Helt orädd, alldeles kompromisslös. Och väldigt bra, förstås. Stod för en rad fina brytningar också i dagens match. Och fick ett gult. Förstås.

Jiloan Hamad. Fick förtroendet som startman efter U21-EM-uppehållet, tog chansen på bästa sätt och hade sin formtopp en månad innan övriga laget, kan man säga. Under hösten har Jille hållit i och gjort sitt jobb på ett bra sätt, så även idag, även om han blev utbytt tidigt.

Sålunda slutar säsongen. Och ingalunda slipper vi vintern. Drygt två månader. Två dryga månader. Men de behövs, de med. Innan det är dags att närma sig MFF 2010. Tack för i år.

Tobias Christoffersson