1 - 1

Oavgjort i Skånederbyt

Med en stark inledning och ett tidigt ledningsmål rubbade Trelleborg förfärande enkelt MFF:s 3-5-2-cirklar. Seriefavoriterna övergav sin skräddarsydda modell redan efter en kvart till förmån för gamla 4-4-2 i akt och mening att värja sig mot de numera spelglada underdoggarnas ivriga bett i byxbenen. MFF kom in i matchen och chansstatistiken talar sitt tydliga språk, men det gjorde också den spelmässiga ihålighet som till synes urholkades av bristande löpvilja och kollektiv satsning.

Segt som klister
Är man oförsiktig med orden skulle man kunna säga att TFF "chockstartade", rentav gav MFF en "mardrömsöppning" med det ledningsmål som inföll redan efter sju minuters spel. Men det var snarare så att kusinerna från landet på sin egen - uppfräschade och osedvanligt välfyllda - gårdsplan rivstartade medan de fina besökarna från stan inte startade alls. MFF har gjort diffusa inledningar av alla segermatcher hittills i år, och liksom Elfsborg hade TFF energi - ja, mycket mycket mer energi dessutom - att straffa de lite nymornat tröga. Problemet var att de himmelsblå den här gången inte vaknade till ordentligt på hela matchen, för trots rockader i uppställning och rollfördelning förblev det som helhet, om än med individuella undantag - segt som klister.

Sympatiskt TFF
Till skillnad från ja... alla tidigare upplagor av TFF finns det faktiskt mentalt och känslomässigt utrymme för viss sympati för årets återkomlingar i allsvenskan. En drös med unga hungriga spelare som ingjutna mod och självförtroende med oförvitlig iver och aggressivitet skrider till verket att genomföra en offensiv satsning. Visst pressades de tillbaka hårt i andra halvlek, då MFF producerade många bra målchanser. Men även om Afonso tryckt dit någon av sina möjligheter, eller Elanga sin, eller Mattisson sin, eller Skoog sin eller Patrik sin och MFF hade bärgat en skön fjärde seger på ren nednötningskraft - så hade TFF:s operation lyckats även om patienten dött (alla jämförelser med gamle Viggo Jensens användande av samma uttryck efter att ha testat "Hulda" Hillgren som libero den där gången i början av 90-talet undantagna).

Learning by doing och disharmoiska nyförvärv
MFF befinner sig i den ytterligt säregna situationen att ha att spela in sig i ett nytt spel och spela ihop ett lag samtidigt som man som klaraste guldfavorit ska spela hem serien. Frågan är om det är så lätt att störa denna "inskolning" som Trelleborg visade. Frågan är om det var alldeles nödvändigt att retirera till den "gamla läxan" så snabbt. Frågorna är förresten ganska många. Var problemen och bristerna vi såg igår omogna frukter av ett ofärdigt lagsystem eller bittra frukter av bristande löpvilja och för svag kollektiv satsning? Hur blir de spektakulära nyförvärven inbroderade pärlor i en tät lagväv och inte maskor i nätet? Problemen att få Afonso att funka är uppenbara. I en match där det tar MFF en halv halvlek att kämpa till sig lite bollägande (från ett fantastiskt slitande TFF) fyller han för närvarande ingen funktion, och gör det knappast heller från kantpositionen i en 4-4-2-rockad. Igor Sypniewski springer och försöker, men ännu för mycket i sin egen dimension och för lite med tajming och marginaler på sin sida.

En handfull bra målchanser
Symptom, ofärdigheter och frågetecken till trots - MFF låg ju ändå närmast segern genom en handfull bra målchanser i andra halvlek. Afonsos två utmärkta lägen i straffområdet, det ena på hörna efter en superkantrusch av Elanga, det andra efter ett snyggt anfall startat av Niklas Skoog med en lång crosspass till Jon-inge Höiland som slog inlägg. Niklas Skoogs skottläge på en hörna, Patrik Anderssons språngnickläge på en annan. Joseph Elangas stenhårda markskott långt utifrån som Fredrik Persson i TFF-målet med stort besvär motade till hörna, Hasse Mattissons skott från straffområdeslinjen. På pluskontot förstås också Jon Jönssons vackra kvitteringsmål - bollen studsade ut ur straffområdet efter ett bra MFF-anfall, Jon fick tid att måtta och sikta och placerade med en elegant skruvad bredsida uppemot högra krysset -, Niklas Skoogs offensiva arbetsinsats och Lolo Chankos defensiva hästjobb, den här gången också krönt med några anfallsruscher mot ett i andra halvlek allt tröttare Trelleborg. På pluskontot också - en poäng. Och det faktum att det bara är tre dagar tills näthinnan kan få nya, andra bilder fästade.

Tobias Christoffersson