3 - 1

Förlust på en djupfryst plan


Liksom i det allsvenska mötet tog Halmstad tidigt ledningen med 2-0 på Örjans vall, men lyckades den här gången hålla undan och till slut punktera matchen med tre minuter kvar. MFF reducerade i slutet av första halvlek och hade en vändning inom räckhåll i början av andra, men saknade avgörande spets framåt. Tre insläppta mål på hörna, varav två flagranta markeringsmissar, lär spika innehållet på MFF:s träningar i veckan.

Att få träffa på lite skandinaviskt toppmotstånd i höst- och vintermörkret var trevligt mot Odense och ska bli intressant mot Brann framåt andra advent - men en repris på den allsvenska seriefinalen på ett arktiskt Örjans Vall tre veckor efter avgörandet var det... lite svårt att uppbåda starkare engagemang för.

Precis samma svårighet såg förresten som av en händelse de flesta MFF-spelare ut att dras med under första halvtimmen av matchen. Trögt, passivt och oinspiererat, skor utställda på plan, endast undantagsvis snörda på på fötter på ben med spring i. MFF hade åkt över åsen för att ställa upp för någon slags match i någon slags turnering, HBK däremot ville ta revansch på MFF för det missade guldet.

Hemmalaget började alltså piggt med en kvartett unga hungriga, kvicka och företagsamma spelare i HIF-värvningen Fribrock, Djuric, Ingelsten och isländske Thorvaldson i spetsen - och fick ett ledningsmål redan efter nio minuter. Tommy Jönsson - som för övrigt gång på gång placerades i MFF:s backlinje av de hopplösa Kanal 5-kommentatorerna - nickade vidare en hörna från vänster mot ytan vid bortre stolpen. Som var helt tom, helt obevakad för Ingelsten att ostört löpa in på och stöta in bollen i mål från.

Andreas Yngvesson - i anfallet - låg sedan bakom två små farligheter, som var det enda ett allt bättre jagande och bollvinnande men fortsatt ofömöget spelande MFF åstadkom innan Halmstad utökade sin ledning. På hörna. Efter att ha röjt undan förstaläget kom bollen inåt straffområdet igen och Djuric fick till ett lite misslyckat skott i marken som emellertid Andreas Johansson ur klungan sträckte fram en fot på och styrde in till mål. Lite turligt, och ingen råtydlig markeringsmiss av MFF som på första målet, men symptomatiskt passivt bland de rödvitrandiga.

Men Lolo Chanko - idag central tillsammans med Thomas Olsson - hade börjat äta gräskvadratdecimetrar, växte sig tuva för tuva dominant som planens bollvinnare, och om bara några kombinationer framåt kunde lyckas så borde MFF kunna komma in i matchen. Den första kom i 33:e minuten när Thomas Olsson spelade fram Hasse Mattisson i en av lagets få djupledslöpningar. Tyvärr fick Hasse inte till något avslut, och några minuter senare tvingades han lämna den hårda planen på grund av ljumskkänningar.

Mattisson ut och Barlay in - i anfallet medan Yngvesson tog steget ner - och nu följde matchens trevligate stund med MFF-ögon sett. Hade Samuel Barlay lyckats behålla den fart och hunger han visade när han kom in också genom andra halvlek hade man nog kunnat tala om ett genombrott. Nu fick vi istället nöja oss med att se jättetalangen ge ett strålande smakprov på sin potential under nio minuter innan paus, för att sedan göra en habil insats och tanka värdefull A-lagsspeltid i andra. Efter tre minuter på plan blev det en assist. MFF tog mycket turligt ledningen när Conny Johansson drattade in ett inte så märkvärdigt skott av Thomas Olsson mellan benen - men Samuel Barlays bollmottagning och flinka framläggande av bollen till skottläge för Olsson var det hög klass på.

2-1-reduceringen kunde ha hunnit bli en 2-2-kvittering också innan paus, för nu fanns äntligen rörelsen i MFF och två bra chanser skapades minuterna efter målet. Först ett bra skott av Glenn Holgersson efter fint förarbete av Niklas Skoog, HBK-Conny släppte en retur som Barlay var nära att nå. Sedan ett friläge för Lolo Chanko, framspelad av Samuel Barlay efter nytt förarbete av Skoog.

Och MFF inledde andra halvlek bra; kopplade ett klart grepp över händelserna, samtidigt som viss försiktighet och vaktslående redan börjat förlama HBK. Thomas Olsson drog sig förbi en motståndare och sökte väggspel med Skoog in i straffområdet, Skoog hade ett skott precis utanför högra stolpen, Elanga började vakna offensivt på sin vänsterkant, aggressiviteten och viljan fanns nu i laget. Men dessvärre kom det hela av sig, oklart varför, en sådär tjugo minuter in i andra halvlek. Halmstad tog sig in i matchen igen och började producera nya farligheter, samtidigt såg MFF ut att kanske nog sakna den där sista udden idag ändå. Joakim Nilsson bytte av Glenn Holgersson och hann ge ett par små prov på sitt fina spelsinne - och så hade han halvlekens bästa MFF-målchans, då han löpte till sig ett friläge, fick bollen, men inte kontroll nog till ett avslut. Men nära var det.

Några halvchanser till producerades, men i 86:e minuten släckte Joel Borgstrand hoppet om några nya Royal League-poäng. 3-1-målet var en ur MFF-försvarssynpunkt kuslig repris på 1-0-målet. Hörna från vänster, tät mot främre stolpen. Där kunde inbytte Markus Rosenberg ostörd nickskarva - mot ytan vid bortre stolpen, där det var lika förbaskat tomt som det var 77 matchminuter tidigare, och där Borgstrand oattackerad kunde löpa in och enkelt göra mål.

Tack för kaffet, och nu har MFF knappa två veckor att träna försvarsspel vid hörna innan det bär av till Norge för nästa match under vad som får antas bli äventyrliga klimatförhållanden. Nå, lyckas MFF bara gneta sig vidare från första gruppspelet, så kommer det här ju att bli riktigt kul framåt tjällossningen till.


Tobias Christoffersson