2 - 0

Seger i snömatch

MFF 2005 fortsätter imponera. I den rekordtidiga säsongspremiären visade svenska mästarna trots absurda matchförhållanden prov på stark lagmoral men också vägvinnande spel. 2-0-segern över Brann efter två "comeback-mål" av Yksel Osmanovski och Markus Rosenberg var odisktuabel - desto mer lär det snackas om de mycket tveksamma möjligheterna att för närvarande genomföra tävlingsmatcher på Malmö Stadion så här års.

På väg till Stadion mot stark vind och lätt snöglopp kändes matchstämningen inte direkt självklar. På väg hem i samma vind samt tjockt snöfall och några grader kallare är det direkt ofattbart att 22 spelare under nittio minuter de facto spelat fotboll mot varann - i det här.

Och dessutom gjort det riktigt bra - i alla fall elva av dem. För om man bortser från att förhållandena egentligen var absurda och undandrar sig varje normal bedömning, så stod MFF för en mycket välspelad match. Inställningen var hundraprocentig; på trots mot alla oberäkneliga rull och studsar, alla halkningar och omöjliga bedömningar, motvind, medvind, snö, slask, jordkokor och gyttja envisades hemmalaget med att söka konstruktivt spel med rullande boll och snabba kombinationer. Tack och lov fick det löna sig.

- Det känns som om man har fått femtio örfilar... Underlaget var jättemjukt och halt, men vi lyckades ändå skapa chanser och spela ut en hel del, kommenterade Yksel Osmanovski matchen, och mindes en match under liknande omständigheter i Norrköping 1997.

- Jag är jättenöjd. Lika besviken som jag var efter matchen i Bergen, lika nöjd är jag idag, med spelet, men framför allt med inställningen. Vi äger matchen totalt fram till de sista 10-15 minuterna och gör en riktigt bra laginsats. Det här var viktigt för oss - att reparera, och vi visar att vi har utvecklat vårt spel sedan i december, sa Tom Prahl efter matchen.

- Ska man bli mandfolk och ett lag med karaktär så har man nytta av sånt här! Malmö fokuserade bättre och tacklade förhållandena bättre än vi. Det lilla hopp vi hade tappade vi efter målet, sade Brann-tränaren efter matchen, men motsade sig själv lite genom att också spekulera lite i om hur det nog var lite värre för hans lag att ha haft vinden emot sig första halvlek ändå.

Från första sparken till sista var det alltså underlaget som dikterade villkoren, och efter tre minuter sparkade fjärdedomaren in en knallröd boll att fortsätta lira med. Den matchbild som småningom blev skönjbar genom snöyran var trots allt den väntade: ett avvaktande Brann som gärna lät MFF äga boll och initiativ för att vänta ut de kontringsmöjligheter som brukar komma. Ett scenario de himmelsblå brukar ha svårt att spela med i med framgång - men idag gickdet vägen. En knapp kvart in i matchen hade MFF kontroll på mittfältet och började mata fram möjligheter. Lolo Chanko hade ett par riktigt fina rusher och inbrytningar från sin kant, och samspelet han sökte med Niklas Skoog och som var nära att räcka hela vägen igenom låter ana ett nytt, intressant anfallsvapen.

Men första målchansen liksom de flesta andra hade Markus Rosenberg inblandad. Daniel Andersson slog en perfekt djupledsstickare till honom centralt i 22:a minuten, men "Mackan" hamnade aningen till vänster, fick för dålig vinkel för avslutet. Istället serverade han ett inlägg till Lolo Chanko, som sköt strax över i bra läge. Inte för att det finns någon anledning att låta bli, men det är omöjligt att inte reservationslöst hylla Rosenberg - det spel han presterar och den utveckling han gått igenom. Ingen på plan var idag i närheten av hans samanlagda dynamik - i steget, rörelserna, blick, infallen, självklarheten - för närvarande; han är helt enkelt en njutning att se och blir särklassig i allsvenskan om han konserverar sin form över säsongen. I 31:a minuten svarade han för MFF:s andra målchans med ett skott i flykten i öppet läge. Fyra minuter senare fick han visa sina kvaliteter igen när han kämpade till sig en boll på vänsterkanten neråt hörnflaggan till, tog ett par steg in i straffområdet, sköt ur till synes hopplös vinkel, men fick så bra träff på det överraskande skottet att Brann-målvakten precis klarade av att fläka sig och mota bollen till hörna.

MFF fortsatte trycka på och vaska fram farligheter på en offensiv planhalva där norrmännen var förvånansvärt stillastående. Två skott av Thomas Olsson och Niklas Skoog var kvalificerade målchanser, men innan paus var det faktiskt Brann som kom närmast när den där fruktade kontringen till slut kom med ett skott några decimetrar utanför stolpen. Andra halvlek var inledningsvis något jämnare, med en första målchans för MFF i 49:e minuten, när Markus Rosenberg framspelad i straffområdet av Niklas Skoog sköt direkt och målvakten på nytt fläkte ut bollen till hörna.

Det började närma sig den tiden i matchen då det efter en dryg handfull skapade chanser och stort övertag börjar kännas som förgjort, och då faran att mot all reson få ett mål i baken istället tenderar öka. Då inträffade dessbättre det motsatta. Hasse Mattisson - gedigen högerback idag - missade en till synes enkel pass framåt in bit in på sista tredjedelen, men jobbade ifatt bollen som gick vidare till Niklas Skoog. Skoog tog sig in i straffområdet, lirkade skickligt efter en skottlucka menhittade ingen och spelade bollen i sidled till vänster - där Yksel Osmanovski stormade fram och resolut tryckte in bollen i mål till höger! 1-0, och de tre tusen på läktarna lät faktiskt som om de var betydligt fler.

Och tvåan kom bara tre minuter senare, då ett punkterat Brann misslyckades med ännu en offsidefäll när MFF anföll blixtsnabbt - och plötsligt hade Niklas Skoog frispelat Markus Rosenberg totalt, ensam med målvakten på hela den offensiva planhalvan. Bara att sätta fart med bollen - men inte så "bara" att med all tid lyckas undvika börja tänka. Men "Mackan" är helt enkelt i för bra form för sånt: iskallt skarprättarskott genom den desperat bredbente målvakten och 2-0!

Och nu hade MFF alla chanser att krossa norrbaggarna och fullborda revanschen för matchen i december (1-4); Brann såg ut att kollapsa och MFF blev faktiskt bestulna på 3-0. I första hand av snögeggan, i andra hand av domaren som kanske bort blåsa straff. När Markus Rosenberg nämligen blev helt renspelad igen och hann slå bollen förbi den nu utrusande målvakten. Men bollen var lite lös och stannades upp på mållinjen - vilket aldrig hänt under normala förhållanden!!! Och därtill såg Rosenberg ut att av en Brann-back väl handgripligen hindras från att hinna fram och peta in "hela bollen i mål" - men Danmarks Pierlugi Collina, Anders Hermansen såg inget ojust i situationen.

MFF totaldominerade tio minuter till och Niklas Skoog hade en fin yttersiderökare som skruvade sig mot krysset, men som Brann-målvakten lyckades styra undan. Mot mitten av andra halvlek gickmatchen i stå och liksom segade ihop - man får ju inte glömma att vädret konstant var lika jävligt, ja blev rentav värre efterhand, faktiskt - och resten blev en alltmer uppenbar väntan på slutsignalen. Samuel Barlay fick en dryg kvarts speltid, Joakim Nilsson knappt fem.

Sammanfattningsvis: en imponerande insats av MFF och en unik match att minnas. Och MFF:s Royal League-grupp ser ut att bli rena getingboet, men en seger mot HBK på torsdag måste nog till för att hoppet ska leva om avancemang och tävlingsmatcher också i mars.

På torsdag, ja... då lovar aktuell femdygnsprognos ett par minusgrader, och frågan är om det går att spela match på Stadion överhuvudtaget. Utan att vara sakkunnigt insatt i frågan är det oundvikligt att inte ställa sig skeptisk till de rådande villkor som betingar tävlingsmatcher på Stadion så här års.
- På ett vis är det bra med en sån här match, som visar vad som behövs: plantäckning, värme i marken, en plan som släpper igenom vatten och är specialpreparerad. Det kanske kan sätta fart på kommunen och de som sköter anläggningen, tyckte Tom Prahl efter matchen.

Visst var matchen idag mot alla odds genomförbar och rentav trevlig att se, men gräsmattans sargade skick efter slutsignalen - kan det vara mer än rester kvar av den efter ännu en match om fem dagar? Vilka blir följderna för den allsvenska spelplanen? Ett högt spel.

/Tobias Christoffersson