15 000 tränare, bara en tar ut laget
Det finns inget som engagerar supportrarna som startelvan. Spelarna, tänket, taktiken. Allt ventileras intensivt innan match. Alla har olika teorier och man är egentligen bara överens om en enda sak – att tränaren inte har någon koll och ständigt tar ut fel lag.
Därför ställde vi frågan till Rikard:
– Hur tänker du egentligen?
Ha, ha. Jo det är en berättigad fråga. Allt mitt arbete börjar med den perfekta världen, den bilden jag har när jag ser laget spela som när de är som allra bäst. Det är målbilden. Mot den ställer jag analysen över var vi är idag. Hur ser formen ut? Vilken utbildningsnivå har vi? Vilka spelare är tillgängliga? Vad har klubben för ambition? Osv. Sen börjar det mest fantastiska i mitt arbete. Att lägga pusslet, resan från nuläget mot den perfekta världen.
Så hur ser då den perfekta världen ut?
Den kan man beskriva som ett offensivt spel med systematik där spelarna älskar att spela den fotbollen, där de känner att de får visa hur skickliga de är tillsammans, både individuellt och som lag.
Om du utvecklar, hur ser det här ut när vi spelar?
Oj, det blir en alldeles för stor fråga – den världen är oändlig och underbar. Men för att ge dig två exempel:
När vi vinner bollen använder vi snabbaste vägen till mål. Men samtidigt måste vi värdera vikten av att vi håller bollen kvar inom laget. Det gäller att hitta en kombination av passningar som gör att vi håller farten uppe mot motståndarmålet. Man kan ju annars tänka sig att man alltid ska slå första bollen på djupet. Men följer vi det slaviskt är det stor risk att vi slår bort bollar i onödan. Ställer de om på ett klokt sätt måste vi ha tålamodet att spela hem och börja om.
För att vinna bollen börjar vi pressen där bollen är. Motståndarna ska känna att de är under konstant tidspress – det kan och ska vi utveckla mycket till nästa år. Vi jobbar utifrån var bollen är och hur passningen såg ut. Är det en perfekt avvägd passning som tas emot med bra kontroll, då ska vi ligga kvar, men är den det minsta slarvig eller utmanande, är det en signal till hela laget att vi ska erövra bollen direkt.
Ok, då har vi den perfekta världen framför oss.
Vad är det då som avgör vem som får spela?
Jag jobbar lagdelsvis. Oftast börjar jag i backlinjen. För mig känns det mest naturligt, då jobbar jag framåt, offensivt, och det är så vi ska spela. Målvakten inleder anfallet och enligt planen bygger vi anfallet genom alla lagdelar fram till avslut från anfallare. Men på vägen måste man ta rätt beslut. Ibland är det rätt att vänsterbacken drar den i ribban in direkt.
Vad vill du se hos en målvakt?
Det är viktigt att han är bra på fötterna. Han är ett kontoringselement. Han ska kunna slå en 60-meterspass till Daniel Larsson, samtidigt som han ska kunna värdera hur pass bra läge Daniel har. Att han har en offensiv värdering samtidigt som han har tekniken att sätta igång spelet på rätt sätt. Ja, sen ska han såklart kunna fånga bollen, men det är ju ett baskrav på den här nivån.
Då kastar vi oss över backlinjen. Vad ställer du för krav på de olika positionerna där?
Ytterbackarna är en väldigt viktig ingrediens i vår offensiv. De ska inte bara vara ett breddalternativ, de ska som Ricardo kunna gå in på mittfältet. Viktigt med bra inläggsfot och där kommer vi systematisera träningen till nästa år. Han ska vara bra på att hitta relationen med sina medspelare. Kunna värdera när han ska gå in i banan och sätta press på deras omställning framför våra mittbackar. Duktig en mot en i försvaret.
Offensivt söker han relationer med inneback, yttermittfältare och innermittfältare. Ricardo är fantastisk på det här med att söka relationer. Om t.ex Daniel som vänstermittback är på väg att få bollen, då är Ricardo en mästare att med hjälp av sina egna rörelser hjälpa Daniel att hitta en fri spelare, antingen han själv, eller vänstermittfältaren.
Offensiva ytterbackar är ju ett inläggsvapen, hur mycket förväntar du dig där?
Jag har inga krav på att ytterbackarna i sig ska leverera ett visst antal poäng, men genom att förbättra inläggen ska man kunna se assist från ytterbackar. Det ska inte vara omöjligt att komma upp i en 7-10 assist under en perfekt säsong.
Om vi går över till mittbackarna?
Mittbackarna har först och främst ett defensivt ansvar. En grundförutsättning är också att han har ett bra passningsspel, här är Markus Halsti ett bra exempel. Han har ett passningsspel utöver det vanliga. Samtidigt ser vi nu hur Pontus utvecklar den rollen mer och mer. När han bryter fortsätter han framåt, han tror på sin egen och medspelarnas förmåga. Vinsten är väldigt hög om det blir rätt, för det är inget som motståndarna kan räkna med. Det ger oss en nyans som jag gärna ser i vårt spel, men värderingen är allt. För att vi ska vara offensiva i vårt spel måste vi veta hur många vi har kvar? Så att vi har numerärt överläge mot deras anfallare vid en eventuell kontring. När mittbacken går fram, får det inte bli räknefel.
Om vi går vidare i den så kallade centrallinjen hamnar vi på mittfältet, vad vill du se där?
Centrala mittfältare ska kunna skifta roll mellan vem som är defensiv och offensiv. Det får inte bli förutsägbart. Därför vill jag t.ex. se mer av Ivo framåt, han ska vara en forcerande faktor mot motståndarnas backlinje, inte bara deras mittfält. Det innebär att den andra spelaren, som t.ex. Wilton, också måste kunna ta den balanserande rollen. Mot Metalist senast gjorde just Wilton det riktigt bra.
Sen ska de vara passningsskickliga och kunna vända i alla riktningar. Kunna sätta sina yttermittfältare och sina forwards i spel. Där är Jeff otroligt bra. Han är fantastisk på att hitta de där bollarna som öppnar upp det offensiva spelet. Sen ska man ha en hög arbetskapacitet och förståelse för det defensiva. På det centrala mittfältet har du relationer med mittback, din kollega centralt, närmsta ytterback och närmsta yttermittfältare samt forward. Det ställer höga krav på det vi kallar för speluppfattning. Här kan vi som tränare lära ut mycket, men här är det lätt att överskatta sin egen förmåga. Det är mycket medfött tror jag. Helst av allt ska alltså båda centrala mittfältarna ha allt av det här vi pratat om. Då blir vi svårlästa.
Går du vidare till yttrarna är det lite andra krav. Här vill jag se det kreativa, det snabba, det ambitösa, löpviljan, viljan att utmana. På kanterna gäller det ännu mer att man är i form just den dagen. Man har en relation med ytterback, mittfältare och närmsta forward. Tittar vi på Jimmy t.ex. har han en absolut spetskompetens i att kunna slå sin spelare. Men kan han utnyttja Ricardinho ännu mer, genom att ibland vänta in honom, kommer Jimmy ta ytterligare steg i sin utveckling. Jämför du med Jiloan jobbar han mer med sin ytterback, men han i sin tur kan utveckla tron på sig själv i att gå förbi. Förstå mig rätt, det här är två riktigt bra spelare, men utvecklar de just det här, kan de bli hiskeligt bra. Inte sant?
Du menar att kan de komplettera sina spetsegenskaper får de ett större register och då lyfter de till nästa nivå?
Exakt. Då blir de hiskeligt bra.
Nu har vi arbetat oss långt fram i banan, och längst fram har vi anfallarna. Där är du väldigt tydlig med att du vill ha två stycken. Det klassiska anfallsparet?
Ja. För mig är det bärande elementet att vi har två anfallare. Ju bättre de fungerar tillsammans, ju mer de kompletterar varandra desto närmare kommer man den perfekta världen. Ta Manchester United -99, med York och Cole. De utnyttjade varandra i varje moment. Sylvassa modig avslutare som ständigt var på väg mot målet. Här gäller precis som för mittfältarna att de inte ska ha olika roller. De ska båda vara på hugget och ständigt hjälpa varandra. Helst ska de vara i ständig rörelse. Det hoppas jag att vi genom Jörgen Petterson kan förbättra till nästa år. Även här har de relationer med omgivningen, främst med innermittfältare och närmsta yttermittfältare.
Du återkommer till ordet ”relationer”, jag antar att du syftar förmågan att förstå varandra och jobba tillsammans i de olika situationerna?
Ja. Relationerna kommer med erfarenheten. Ju längre du har spelat i ett spelsystem, desto fler relationer kan du ta in. När du lär dig något nytt är du väldigt fokuserad på din egen prestation, ditt moment. Men ju bättre man är ju mer automatiserad man blir i sitt eget spel och då öppnar man upp för intryck från omgivningen. Det är därför Jeff så lätt tog steget inåt till innermitt där du har relationer åt alla håll. Han hade erfarenheten och kapaciteten.
Nu väntar de sista matcherna i Europa League. En chans för alla spelarna att få ännu mer erfarenhet och en chans för dig att fortsätta bygget mot den perfekta världen.
Det är som du säger. Vi har massa unga spelare med stor förmåga och stor tro på sig själva. De har nu gått igenom både känslan av att vinna många matcher, men också fått känna på hur det känns när man förlorar klart. De får aldrig förlora tron på sin förmåga, men samtidigt måste de lära sig att värdera rätt, och då går vi i den bästa skolan nu. Som tränare är det bara att tacka och ta emot. När vi går in i 2012 vet alla vad som krävs för att komma till nästa nivå. Det är kunskaper som man inte kan snacka sig till.
Nu ska vi ut och njuta och samla erfarenheter i de sista matcherna. Och börja plocka poäng. Det är dags nu.
Text: Per Welinder
