70-talet – Bob Houghton – dags för årets elfte tifo
70-talet är Malmö FF:s mest framgångsrika årtionde under de hundra år klubben existerat. Naturligtvis förtjänar det en rejäl hyllning och ni som är på plats på onsdag kommer inte att bli besvikna. Det kommer att bli ett tifo att minnas.
Läs Carlos hyllningstext som uppvärmning.
Lördagskvällen den 28 februari 1970, kunde medborgare i staden Malmö, som befann sig på Stortorget, se stadens vackra rådhus upplyst till fest.
En sextioåring vid namn Malmö FF skulle firas. En sextioåring som nu hade hunnit lägga ytterligare fyra dagar till sin ålder.
Cirka 150 personer fyllde Knutssalen. MFF:s första landslagsman, John Torstensson var en av många hyllningstalare, Lasse Holmqvist svarade för underhållningen och massor av presenter överräcktes.
Föga anade väl festdeltagarna att sjuttiotalet skulle bli klubbens hittills mest framgångsrika decennium.
Och inte ens den mest optimistiske kunde drömma om vad som skulle hända nio år framåt i tiden.
När sjuttiotalet började låg MFF på plats fem i den allsvenska maratontabellen. Före oss fanns fortfarande en klubb vid namn Hälsingborgs IF (som det stavades då). Detta skulle snart rättas till. Nu började resan från Duran, via Hult, till Houghton. Nu började sjuttiotalet.
Decenniets första match spelades den 8/3 mot Bollklubben 1903 från Köpenhamn och vanns med 2-1.
Den 19 april var det allsvensk ridåöppning mot Gais. 1-1 slutade den premiären, och den första poängen mot guldet 1970, var tagen. Även året efter blev MFF svenska mästare. Antonio Duran lämnade klubben efter sin fantastiska insats och överlämnade dressörrollen till Karl-Erik Hult.
När sjuttiotalet hunnit till sin middagshöjd skedde två dramatiska händelser i MFF.
”Hövdingen” överräckte den klubba han så framgångsfullt hade svingat till Hans Cavalli Björkman.
En okänd engelsman vid namn Bob hade året innan tagit befälet över träningen
En 26 åring skulle lära spelare som Krister och Bosse att spela fotboll!! Hur skulle det vara möjligt?
Men lära ut kunde den unge engelsmannen.
Det sattes press på bollhållare. Det var press med understöd. Det gillrades offsidefällor listigare än någon kunde avslöja. Han lärde oss publiknoviser vad som menas med en ”targetplayer” Han stormade in som en ”enfant terrible” för många i den folkhemska fotbollsvärlden. Fotbollsmördare!! skrek kritikerna- Ett geni svarade det klokare ekot.
Bob Houghtons första allsvenska match mot Hammarby IF slutade med seger 1-0.
Nu hade han presenterat sig.
Bob lotsade laget till SM- guld redan under sitt första år, och därefter vanns pokalen åren 1975 och -77.
Men året som vi alltid kommer att minnas mest, låg framför honom.
1979 hände det som inte skulle kunna hända i Harrisburg.
1979 hände det som inte skulle kunna hända i den europeiska fotbollen.
Ett svensk lag gick till final i Europacpuen!! Att det svenska laget var Malmö FF bär vi med oss med största stolthet.
Vägen till München började hemma på stadion mot AS Monaco.
Endast 5473 åskådare såg matchen. Malmöborna hade inte fattat vad som var på gång.
Den 30 maj 1979 spelades så den match som MFF säkert hade vunnit med Bosse, Roy, Krister och Staffan Tapper i laget.
Den match som ingen annan tränare än Bob Houghton hade kunnat föra en klubb med MFF:s resurser till. Final i Europacupen mellan Nottingham Forest FC och Malmö FF, inför 66509 åskådare.
När Tennysons nyårsdikt klingade ut i bistra nyårsnatten 1980 hade Malmö FF under 70-talet blivit svenska mästare fem gånger och vunnit Svenska Cupen fyra gånger!!! Klubben hade dessutom förärats Dagbladsguldet efter insatserna i Europacupen. Och! Malmö FF hade avancerat till andra plats i den allsvenska maratontabellen.
Långt före en klubb som nu bytt namn till Helsingborgs IF
Carlo Nilsson
