AC blickar tillbaka på 300 matcher i MFF

Publicerad 03 oktober 2024 i Herr,Nyheter

Inför säsongen 2016 klev den för många MFF-supportrar okände danske mittfältaren Anders Christiansen in på stadion för första gången. Efter åtta år av stora framgångar och tuffa utmaningar har han blivit en levande symbol för föreningen.

När Anders Christiansen byttes in i hemmamatchen mot Mjällby gjorde han sitt 300:e framträdande för Malmö FF. Han är nu en av de bara drygt 50 spelarna i föreningens historia som passerat denna milstolpe.

– Det var lite av en chock när jag fick veta att jag spelat 300 matcher här. Det har gått fort. Jag är stolt över att ha representerat Malmö FF i så många matcher. Det är en stor milstolpe som jag aldrig hade trott att jag skulle passera när jag kom hit för första gången.

Efter ett motigt år i Chievo Verona vände Anders Christiansen tillbaka till den nordiska fotbollen vintern 2016. Bortsett från ett halvår i Belgien har Malmö varit hans hem sedan dess.

– Det är en fantastisk miljö. Det är inspirerande och utvecklande att komma in varje dag. Jag älskar att det är en stor press kring att vinna matcher och titlar. Det betyder mycket för mig att få spela om titlar. Vi har Europaspelet också. Allt det här har jag fått uppfyllt i Malmö.

– Det har varit en harmonisk miljö i spelargruppen alla år. Man kan komma in och skämta och skoja, samtidigt vet vi att alla står upp och vill vinna tillsammans när det verkligen gäller.

Under de snart nio säsongerna i MFF har Anders Christiansen i skrivande stund samlat på sig fem SM-guld och två cuptitlar. Men något av det han är mest stolt över är hur laget har hanterat motgångar.

– Det är mycket jag är stolt över. Första SM-guldet var stort. Det blir ett beroende att vinna. Det lärde jag mig snabbt. När vi inte vann 2018 kände jag hur ont det gjorde. Ännu mer 2019 när vi var så nära men inte blev mästare.

– Sen är det säsongen 2022, när det gick mindre bra för laget. Vi stod upp när det blåste som mest, tog fighten och kom tillbaka starkare. Det är jag också väldigt stolt över.

Det gick inte många matcher innan Anders Christiansen etablerade sig som en av de mest tongivande spelarna i laget. Den positionen har han behållit sedan dess. Inför säsongen 2020 fick han också ta över kaptensbindeln när Markus Rosenberg lade skorna på hyllan.

– Jag ska vara ärlig att säga att jag inte kände till så mycket om Mackan innan jag kom hit. Men jag kände direkt vilken ledartyp han var på och utanför plan. Det sättet han fick laget med sig och alltid hade en fantastisk auktoritet. Jag kände att det var en person jag ville lära mig så mycket som möjligt av. Jag har fått så otroligt mycket inspiration och hjälp av honom.

– Jag kände en extrem press att ta över efter Mackan. Han är en av de största som någonsin spelat här. Att försöka fylla hans skor är nog den största press jag känt. Jag ville göra det på mitt sätt men var medveten om att jag alltid skulle bli jämförd. Jag fick mycket hjälp från de rutinerade spelarna som var kvar. Det har varit en rolig och lärorik process att vara lagkapten.

Det är inte bara Anders själv som blivit himmelsblå. Hans båda barn är födda i Malmö och har vuxit upp till riktiga MFF:are.

– Vi har blivit en Malmöfamilj. Min yngsta pratar mer svenska än danska så det är kanske snart dags att lämna för den andra sidan, haha.

– Min äldsta, Lukas, förstår fotboll och är jättestor MFF-supporter. Han sjunger läktarsånger hemma och vill gå på alla matcher. När han inte får följa med på bortamatcher blir han jätteledsen. Han är min största supporter. Min dotter tycker också om att gå på matcherna. Det värmer mitt hjärta att familjen backar upp mig och att min flickvän ställer upp så mycket för att få allt vid sidan av fotbollen att fungera.

Nio säsonger i bilder

2016

– Är det John Travolta där? Den andra är i alla fall en glad kille som precis packat sin väska i Verona och rest sedan tidig morgon. Jag var bara otroligt glad. Det var då jag fick en förståelse för hur stor klubben är. Även om jag bodde en timme bort hade jag aldrig sett en match live. Jag hade sett MFF i Champions League men annars hade jag ingen koll.

– Vi låg under med 1–0 i premiären mot Norrköping och jag kvitterade precis innan pausen. Det var inte en perfekt debut men en otroligt fin debut. Att få träffa publiken, höra hymnen, allt det som jag 300 matcher senare inte blir trött på.

2017

– Året innan blev jag skadad mot Helsingborg och fick stå och dansa med kryckorna i Falkenberg. Jag såg hur publiken sprang in och det ville jag också uppleva. Det var en motivationsfaktor för mig under tiden jag var skadad. Nu fick jag möjligheten att vara avgörande och vara på plan. Vi hade många supportrar i Norrköping också.

– Det var stort. Även om det är ett individuellt pris är det en symbol för att ett lag fungerar bra. Så även om det var stort att få det erkännandet måste det finnas harmoni och fungerande relationer i laget. Det har varit fundamentet varje gång vi vunnit.

2018

– Det kändes mest som en lång semester. Jag ville komma tillbaka till Malmö och det roliga med fotbollen. Spela i Europa för första gången och vara med och vända på den negativa trenden som funnits under våren.

– Vi skulle också bli föräldrar för första gången och ville ha lugn och trygghet. Det var en självklarhet att komma tillbaka till Malmö.

– Det var skönt att sätta danska mästarna på plats och att få kvalificera sig till gruppspel med MFF för första gången. Det var en stor dag.

–  Samtidigt hade min flickvän gått över tiden. Vi hade kommit överens om att min telefon skulle vara avstängd från det att matchen startade till att den var slut. Men om det hände något innan skulle jag lämna.

– Direkt efter matchen kom Danne och Niclas Carlnén och sa att vi skulle åka hem. De körde mig direkt till sjukhuset och sen kom Lukas. Jag köpte tidningarna på hans födelsedatum och i dem är det en bild på hans pappa, det är ganska roligt. Det var fantastiska 24 timmar.

2019

– Den här bilden hade jag glömt. Jag och Lasse skojar. Sören ser ut att vara trött på oss. Jonas har fokus.

– Det har varit bra för Malmö att ha lite dansk kvalitet i truppen. Sen är det alltid skönt att ha lite landsmän och få prata danska. Det har varit ett fint kamratskap och vi har alltid haft roligt tillsammans.

– Det har alltid varit mycket snack om att danska ligan är bättre än den svenska och att de danska spelarna i Sverige aldrig skulle klara av att prestera i Danmark. Så det var skönt att få vinna borta på Parken. Det var ett härligt statement att få visa att vi är minst lika bra som toppen av den danska ligan.

– Jag låg faktiskt sjuk innan matchen. Vi skulle spela torsdag och tisdag kväll började jag kräkas. Det var nog en matförgiftning. Jag reste inte med laget, utan kom dit själv och spelade en timme. Sen kräktes jag igen. Jag ville verkligen spela den matchen.

2020

– Det var antiklimax. Det var inte fotboll som det ska spelas. Man såg hur beroende fotbollen och alla sporter är av publiken. Jag älskar liveevenemang. Man kan gå fotboll, man kan gå på konserter, man kan gå på handboll. Bara man inte alltid sitter hemma.

– Under matchen började jag känna mig lite dålig. Jag skulle i väg med landslaget några dagar senare och ville inte riskera att dra in corona där. Så efter matchen tog jag ett test för säkerhets skull. Resultatet kom ganska snabbt och sen fick vi stänga ner allt. Det var en speciell avslutning på en speciell säsong.

2021

– Det var en stor dag under en speciell sommar. Jag var med landslaget i EM, jag fick min dotter. En stor dröm var att ta MFF till Champions League igen och det var starka känslor efter att vi tillsammans som lag lyckats med den bedriften. Det var glädjetårar över en pojkdröm som gått i uppfyllelse. Det festades i Bulgarien hela natten.

– Det var första guldet på hemmaplan med publik för mig. Det var något av det sjukaste jag varit med om. Jag har ingen aning om hur jag kom därifrån till spelartunneln. Jag hade i alla fall bara kalsongerna kvar. Det var otroligt skoj att få uppleva.

2022

– Det var tredje cupfinalen för mig. Tyvärr kunde jag inte spela den på grund av en skada men jag hade varit med de andra matcherna. Det var lite samma känsla som guldet 2016. Jag kände mig delaktig men var inte med helt och hållet. Oavsett var det härligt att äntligen få vinna den pokalen. Både för att kunna checka av den för mig själv och för MFF som inte hade vunnit den på 30 år.

– Det symboliserar väl 2022 bra. Vi var mästare, hade kommit från gruppspel i Champions League. Förväntningarna på oss var stora. Vi fick en massa skador, mig inklusive. Rytmen försvann och det var en tung kväll det där.

– Vi åkte ur, jag fick ett rött kort och kunde inte hjälpa laget. Det var en stor besvikelse och en tid där jag fick känna pressen under motgång. Baksidan av framgång. Framför allt på sociala medier. Jag stängde totalt av. Men jag är stolt över att vi kom ut på den andra sidan starkare. Kanske är det den säsongen jag lärt mig allra mest av.

2023

– Det bekräftar kamratskapet vi har. Att vi tar hand om varandra och står bakom varandra oavsett vem man är. Jag tror det var Colin som sa att han blev överraskad över hur nära varandra vi är i klubben. Den här bilden beskriver hur alla grabbarna är. Det gjorde det enklare för mig att komma tillbaka, att känna den uppbackningen.

– Jag försökte vara mig själv och ge energi till laget under hösten. Det var inte många som visste vad jag gick igenom. Det var inte säkert att jag skulle kunna spela fotboll igen. Det var fantastiskt med den avslutningen. Det var en galen vecka innan matchen mot Elfsborg. Alla pratade bara om fotboll. Det blev en perfekt avslutning på en tuff säsong.

2024

– Det var en stor milstolpe. Jag trodde inte jag skulle få göra det igen. Att få en andra chans, sommaren är nära, man känner kärleken från alla runtomkring och kliver in på en fullsatt stadion och vinner med 5–0 mot AIK. Man blir lite känslosam när man tänker på det.

– Doktorn i Holland som hjälpte mig sa att en tredjedel inte kommer tillbaka på grund av det mentala och en tredjedel på grund av hjärtat. Redan där hade jag oddsen mot mig. Det mentala har varit en jätteprocess att gå igenom. Det tog tid att komma tillbaka i matchtempo.

– Hemmamatchen mot PAOK var första gången jag verkligen kände att konditionen och benen var med mig. Sen fortsatte jag ta små steg och att komma in och hjälpa laget vinna var skönt. Det var två fantastiska matcher mot PAOK och det dubbelmötet kommer stå högt när jag ser tillbaka på min karriär.