Magnus Pehrsson om rollen som tränare och ledare
Malmö FF:s nya tränare Magnus Pehrsson berättar om kopplingen till Malmö, synen på fotboll och den personliga utvecklingen som fotbollstränare och ledare.
Du är långt ifrån obekant med Malmö. Vilken koppling har du till staden?
– Jag är född 1976 på Malmö Allmänna Sjukhus och bodde i Malmö till dess att mina föräldrar separerade när jag var två-tre år gammal. Min pappa bodde kvar här så jag tillbringade alla somrar och lov här. Jag har en stor anknytning till Malmö.
Vilken bild har du av Malmö FF?
– Det har alltid varit en storklubb med starka traditioner. Särskilt sedan SM-guldet 2010 har man sett Malmö FF som den ledande klubben i Sverige. Med Champions League-framgångarna och ägandet av Swedbank Stadion har mycket fallit på plats. Man har de bästa förutsättningarna i Sverige.
Hur överensstämmer din och MFF:s syn på fotboll?
– När man kommer som ny tränare så handlar det om att titta på vilka spelare som finns och vilken kultur som finns i föreningen. Sen får man väga ihop det med sina egna preferenser. Det är inte bra att hamna i otakt där. Malmö FF vill vara spelförande med intensitet och fart men också ha en defensiv balans. Det har jag alltid stått för även om man tvingats begränsa sig i vissa fall. Här förväntas det också att man ska vinna och det är något jag längtat efter att göra.
Du var bara 28 år när du tog ditt första tränarjobb. Hur har du utvecklats i din yrkesroll?
– Som de flesta unga tränare trodde jag att jag hade kläm på det mesta och gick framåt med en klar idé, beredd att ta stora risker. Man bara kör. Efterhand märker man att man inte kan så mycket och att det finns många olika saker att testa. Till slut landar man i något som är närmast en själv i sitt ledarskap och sätt att se på fotboll. Man blir mer flexibel. Och det är där jag tycker att jag landat de senaste åren.
Kan du berätta mer om vilken tränare det är du har landat i?
– Jag har alltid haft en kapacitet att kommunicera och skapa struktur runtomkring mig. Både för ledare och spelare. Men det är viktigt med en balans mellan struktur och ett stort eget ansvar för individen att uttrycka sig. Sen tror jag att jag har en förmåga att lyssna. Det handlar om att vara närvarande varje dag och fokusera på det som är viktigt.
Vad är det för skillnad mellan dig som tränare och dig som privatperson?
– De där personerna har smält samman mer och mer. Jag är kanske ännu mer avslappnad som privatperson men annars ganska lik. Det är klart att man har utvecklats som person också med åren. Mina barn är sju och fem år. Man har förstått hur det är att vara förälder.
Vad gör du för att få energi utanför fotbollen?
– Tränar, läser en del och är med familjen och vänner så klart. De saker som finns för att man ska må bra. Får jag till en golfrunda är jag glad för det också.
Konsumerar du en massa fotboll på fritiden också?
– Inte bara för nöjes skull. Däremot gör jag det i jobbet. I och med att jobbet är den stora livspassionen så är det svårt att dra en gräns. Men om jag jobbat tio-tolv timmar en dag är jag inte den som sätter sig och ser fotboll om det inte skulle vara en alldeles speciell match.
Vad är skillnaden mellan att träna ett landslag och ett klubblag?
– Ett landslag är mer som att jobba med projekt. Vi hade sex samlingar per år och en vinterturné utöver det. Det handlade om att förbereda så bra som möjligt inför dagarna vi var tillsammans. Sen fick man tid att utvärdera och följa upp däremellan. Eftersom det är så koncentrerat gällde det att ha en tydlig idé som var återkommande för spelarna.
– I ett klubblag handlar det mer om utveckling av spelarna. Att utifrån lagets bästa lägga mycket tid på att varje spelare blir bättre och att vi blir bättre tillsammans som lag. Det man saknat i klubblagsrollen är den dagliga kontakten. Både samhörigheten och se en utveckling från dag till dag.
Vilka är de största utmaningarna inför 2017?
– Det finns många utmaningar. Det som är viktigast nu är att under försäsongen sätta ett spel där spelarna känner sig trygga. Det är nummer ett.
huvudpartners
officiella partners
