Malmö FF – IFK Norrköping

Tid: 2008-04-24 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

När det täta spelschemat serverar två till tre matcher i veckan, då kan det vara okej med en mellanmatch i sjunde omgången – särskilt om man vinner den. Och det gjorde MFF, klart: ett tidigt decimerat IFK Norrköping var aldrig i närheten av poäng.

Ett bättre lag i ett mindre ogynnsamt läge hade möjligen kunnat straffa MFF på två poäng i slutet av matchen, men inte tabelljumbon Norrköping som spelat med en man mindre sedan den 26:e minuten. En lättvunnen reducering med knappa tjugo minuter kvar blev det, när Richard Spong plötsligt kom fri och rullade in 2-1 under Jonas Sandqvist, inte mer. Då hade MFF ägnat dryga tjugo åt att mest liksom spela av matchen, och bit för bit tappat koncentration och lagarbete, men utan att det verkade spela någon roll; överlägsenheten var ändå tillräcklig för att behålla kontrollen.

Genom hela matchen hade MFF svårt att komma upp i tempo. Ett tillbakadraget Norrköping tillät MFF rulla lite boll men släppte så länge man orkade inte en decimeter på sina låga försvarspositioner. Att få lite extra tid med bollen ger möjligheten att hålla i den lite längre, ta några små touch till – och den möjligheten utnyttjade MFF:arna, hela tiden. Därmed dröjde passningarna nästan varje gång och en mängd potentiellt intressanta förstalägen försakades för bekvämt bollinnehav och trubbigare andra- och tredjelägen.

Men den här gången finns det knappast någon anledning att vara missnöjd över att spelet gick trögt och att fokus inte var alldeles skarpt. Det här var MFF:s sjunde match på 25 dagar. Roland Nilsson sa efteråt att laget inte hämtat sig efter ”urladdningen” mot HBK och Ola Toivonen intygade att måndagsmatchen kändes i benen. Därför måste det ha känts så skönt att efter 2-0-målet kunna spela helt avslappnat, gå ner i tempo och ansträngning, men fortfarande besvärsfritt behärska matchen. Skönt för slitna kroppar och sinnen, men också med ett särskilt värde efter två säsonger av skakiga, ängsliga, genomklappande andrahalvlekar. I alla de sex tidigare matcherna i år har laget haft en oklanderlig inställning och radat upp fina prestationer. Mot Norrköping gjorde MFF inte en dålig match utan en mellanmatch. Mellanmatcher kommer, nu var det dags för en, den kom lägligt och genomfördes på för en mellanmatch bästa sätt: MFF ägde den från början till slut, var långa stunder totalt överlägset och vann den säkert.

Fast man kan ju aldrig veta hur matchen gestaltat sig om inte Mikael Blomberg tagit bollen med handen och gett sig själv rött kort och MFF straff. Eller jo, det kan man visst: bollen hade gått i mål och MFF tagit ledningen i vilket fall som helst. Men nu blev det Ola Toivonen som – med ordinarie straffskytt Daniel Andersson avstängd – tog sats och satte fart mot elvameterspunkten, stannade upp lurigt och lade in bollen upp till höger, hur säkert som helst. Och det blev Ola Toivonen som exakt tjugo minuter senare, inte en minut in i andra halvlek, drygade ut sin målskörd och MFF:s ledning med det synnerligen vackra 2-0-målet, matchens bästa ögonblick. Ola tog emot boll centralt och spelade vidare ut till höger där Labinot Harbuzi tagit position. Labbe tog några steg, slog ett perfekt djupt inlägg i straffområdet – dit Ola hade tagit djupledslöpningen och där han i farten touchade inlägget förbi målvakten. Klassmål!

Efter 2-0-målet spelade MFF ut ordentligt och borde kanske kunnat producera ett par mål till, men ”valde” som sagt istället att slå av på takten och bara typ dominera, en dominans som alltså urholkades alltmer till den grad att det blev lite ängsligt efter Norrköpings reduceringsmål och trots allt lite nervöst för publiken på slutet. Nervösast blev de flesta på läktarna emellertid när Labinot Harbuzi blev utbytt med halvtimmen kvar: hade Labbe blivit skadad igen? Lite ljumskkänning, ingen fara och bytet en ren säkerhetsåtgärd var beskedet efter match, låt oss hoppas det stämmer. För det var nog mycket mer än en slump att MFF sjönk som mest i kvalitet och gjorde sin svagaste del av matchen efter att Labinot lämnat. På bara ett par matcher har han blivit en nyckelspelare i laget med sin spelintelligens i kombination med stor arbetskapacitet, med sina fantastiska passningar och med sin utsökta teknik på små ytor som grädde på moset.

Att komma in och fylla upp tomrummet efter lagets kapten och mest erfarne spelare är knappast någon lätt uppgift, särskilt inte om man bara är nitton år och gör sin första A-lagsmatch från start över huvud taget. En del passningar gick galet och positionerna blev lite fel emellanåt, men på det stora hela var Robin Nilsson där han skulle, gjorde vad han skulle och stod för en stark, gedigen insats som lovar mycket gott. Klart att Daniel Andersson saknades, självklart, men i den här matchen i första hand som auktoritet och pådrivare.

Om man bortser från de mellanmatchens symptom som berörts fungerade laget i stort sett bra i matchen. Labbe på mitten och Ola på topp är utan tvekan att optimera spelarmaterialets möjligheter – vilket inte minst blir tydligt vid de tillfällen de båda hittar varann i spelet. Förutom 2-0-målet var det framför allt en kontringssituation i första halvlek där Labinot slog en lång, underbar passning mot Olas löpning, Ola var fri in i straffområdet från höger men bollen någon decimeter utom räckhåll. Ulrich Vinzents hade mycket boll och var mycket aktiv i matchen och kan bokföra två bra skott på pluskontot; han förtjänar verkligen att få göra ett mål nu. På andra kanten hade Behrang Safari det lite motigt i första, men kom fram fint i andra – efter att Guillermo Molins och Jeffrey Aubynn bytt kant, mer än en tillfällighet? – med några inlägg. Även Molins var bättre i andra.

Med tre raka segrar har MFF seglat upp rejält i den allsvenska tabell som nu börjar bli intressant att titta på. Next stop: Knutpunkten.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners