Malmö FF – IF Elfsborg

Tid: 2006-08-13 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-1

Igen en mycket bra första halvlek. Ja, rentav den bästa för året. Ett aggressivt och inspirerat MFF radade upp anfall efter anfall av hög klass och styrde matchen helt. Daniel Andersson slog en hörna i mål och vägen till fler syntes rak och öppen. Men igen tappade laget matchen efter paus. Elfsborg kvitterade lättvindligt och tog över matchen med en handfull målchanser, men den här gången blev poängen delad. Och paradoxalt nog minskade avståndet till toppen.

Till att börja med är det väl på sin plats att säga tack Örgryte, tack Gefle och kanske till och med också tyst mumla något litet till HIF. Allsvenska toppen förblir en hoptryckt klunga, där MFF ligger sist och tar rygg på en Royal League-plats – och faktiskt ännu kan känna att hoppet lever. Självklart var allt annat än seger i dagens match en stor besvikelse, men den inhöstade poängen innebär trots allt att avståndet till serieledningen minskat från åtta till sju poäng.

Men det var ju själve… det hände igen. MFF tappade återigen greppet i matchens tredje fjärdedel. Den match som kom i gungning mot AIK, gick åt helvete i Gävle, stannade upp mot Öster och förlorades i Borås – förfelades söndageftermiddagkväll på Malmö Stadion. När MFF ånyo ej förmådde att följa upp en positiv första halvlek med en dito andra. Extra tråkigt inte minst för att första halvlek var så jäkla bra. Riktigt, riktigt bra, ja första 35 minuterna var rentav det bästa laget presterat i år.

Då fick vi se i princip allt vi vill se. Ett tänt och modigt lag spelade aggressivt och inspirerat från det att domaren blåst i gång matchen, och gjorde den till sin tämligen omgående. Redan i andra minuten visade första anfallsförsöket att här skulle hända saker: Anders Andersson klev fram framför Anders Svensson och bröt ett Elfsborguppspel, bollen vidare till Yksel Osmanovski som höll i och väntade in Ulrich Vinzents överlappning på högerkanten. Inlägg till Christian Järdler som hittade Marcus Pode som fick på ett ganska bra skott. Enskilda initiativ från flera spelare och kombinationerna uppstår, spelare och lagdelar hittar varann. Just så.

En av de som visade vägen var Behrang Safari, som med två okuvliga sparka-och-spring på vänsterkanten fixade två hörnor de första fem minuterna. Den första lade Daniel Andersson direkt på mål mot bortre stolpen och den smet strax utanför bara. ”Försökte han verkligen skruva in den direkt?” Den andra hörnan visade att den första inte var en slump. Samma tillslag, samma riktning, men nu var bollen något kortare. Så kort att den borde ingått i Wilands kvot av fallfrukt, men Elfsborgsmålvakten var inte rät på det – och bollen seglade in i mål! MFF fick en flygande start på matchen och såg ut att kunna lyfta riktigt högt.

Under följande tio minuter producerade MFF fem högklassiga anfall:
1) Junior och Pode till Yksel som lade in en boll i straffområdet som Jonatan Johansson nickade på mål.
2) Junior hängde elegant in en boll i straffområdet efter starkt förarbete på högerkanten och Yksel var fri och ensam med bollen. Fräckt av honom att försöka en cykelspark direkt, och det var nära att den lyckats. Men ett tråkigare avslut hade kanske inneburit 2-0…
3) Yksel och Pode i samspel på högerkanten, inlägg mot Jonatan i boxen. Han nådde inte att få kontroll på bollen nog för avslut i förstaläget, men lyckades vända runt lurigt och sköt över i bra läge.
4) Daniel Andersson nickade undan ett Elfsborgsuppspel till Pode, som lade upp en längre boll mot Jonatan. Jonatan tog emot och spelade tillbaka till Safari en bit in i plan. Samtidigt fyllde Järdler på på utsidan, men Behrang avancerade själv och sköt ett tungt skott tätt utanför vänstra krysset.
5) Yksel startade anfall och hittade kombination med Junior, som drev in i straffområdet med bollen och höll undan letandes efter en lucka till framspelning. Luckan fanns, men ingen var riktigt där – dock ett farligt läge.

MFF ägde matchen i stor stil och strålade av harmoni. Sören Åkebys förändringar i startelvan hade helt klart slagit väl ut. Anders Andersson axlade den defensiva mittfältsrollen med bravur och hans spel var en stor anledning till att Elfsborg aldrig hann samla sig alls på offensiv planhalva; det blev mest ett chansartat uppspel här och där. Och Marcus Pode fyllde ut den offensiva genom att äntligen få sitt spel att blomma ut. Men utgångspunkt högt i plan var han skicklig på att sätta igång kombinationer, hitta små öppningar med ett tillslag och hota med egna löpningar. Men vad gäller den där kreatörsrollen på mitten kan man nog säga att han denna kväll delade den med Yksel Osmanovski. Som var helt fantastiskt bra.

Nånstans vet man att det är orättvist att tänka och tala om ”den gamle Anders Andersson” och ”den gamle Yksel Osmanovski”, men det är samtidigt svårt att låta bli. När älskade spelare återvänder efter många år väcks minnena av deras insatser i himmelsblått till liv igen, och man tror att de ska fortsätta precis där de slutade när de försvann. Sju till tio år av mognad och utveckling i andra riktningar, vaddå? Det är ju Yksel och han lirar fräckt och lite avigt och rör sig och spelar blixtsnabbt. Men man har fått skola om sina minnen. Yksel är idag en klok, sansad spelare som håller i bollen och lirkar efter öppningar och kombinationer en bra bit längre ner i plan, kan se lite trög och omständlig ut men är skicklig och en viktig lagkugge. Men grejen är att igår fick vi se en kombination av gamle och nye Yksel som var rent häpnadsväckande. Farten var där. Fräckheten var där. Inspirationen. Flytet. Yksel höll i bollen, men rörde sig nu snabbt och smidigt fram över offensiv tredjedel, utmanade och bara gled – gång på gång! – förbi en till tre motståndare och spelade bollen vidare. Försökte sig på läckra dribblingar, var rapp i väggspelet. Njutbart.

MFF hade två farliga hörnor till som bägge kunde utökat ledningen – Anders Andersson farlig nick på de första, två skottlägen på den andra – och följde upp dem med ytterligare två ypperliga anfall. Två briljanta förarbeten av Yksel, i närmast slalomalpin balans och tempo glidande in i plan med boll förbi några elfsborgare. Första gången serverade han bollen till Pode, som klackade bakom ryggen och öppnade upp helt för Safari, vars skott blev mindre lyckat denna gången. Men sedan var det tyvärr slut på det roliga för den här gången. I 34:e minuten slarvade MFF lite vid eget inkast och Elfsborg fick en billig frispark ute till vänster. Jon Jönsson nickade bollen metern utanför – klar målchans. Och Elfsborg fick komma in i matchen och fram i några korta men inte ofarliga framstötar innan paus.

Andra halvlek och oro förstås. Hur skulle MFF gå in i den, hålla ut iden? Till att börja med såg det bra ut, och 2-0 var ytterst nära när Elfsborg precis nådde att få ett ben emellan Behrang Safaris perfekta inspel till Yksel fri mitt framför mål. Kort därefter tvingades Safari lämna plan efter en smäll på käken; Emil Hallfreðsson ersatte. Och Elfsborg kvitterade. Jodå. Anders Svensson fick ett första skottläge i matchen och tog givetvis chansen. Ingen märkvärdig situation, 25 meter plus från mål, men skottet var lågt och flackt och studsade på det där livsfarliga stället några meter från mål; tufft för Sandqvist.

Och här hade vi nu, igen, det avgörande skedet. Hur skulle MFF ”reagera” – i närmast kemisk bemärkelse – på den igen uppkomna, bara alltför bekanta situationen? Matchen hamnade i rejäl svängning genom ett par märkliga domslut vid frisparkar och offside, och dessvärre var det Elfsborg som bemästrade situationen – och tog över matchen. Bara minuterna efter målet hade Sjöhage ett skott i stolpen, och följde upp med två riktigt heta chanser till ett ledningsmål. Elfsborg pumpade på, MFF slog ifrån sig. Något blått sammanbrott var det inte tal om, men heller inte styrka att komma tillbaka. Jonas Sandqvist gjorde igen två helt matchavgörande räddningar med en Möller-utrusning – här stank det offside – och en riktig TV-räddning medelst fläkning mot vänster stolpe. Däremellan också en chans för MFF: inbytte Ofere i skarpt nickläge.

Men 1-1 stod sig. En ypperliga första halvlek av MFF, men med Elfsborgs vassa chanser i andra i åtanke var resultatet helt klart rättvist. En poäng av sex i dubbelmötet mot Elfsborg är förstås en stor missräkning i ett läge när trepoängarna snarast möjligt måste börja staplas på rad. Men den där första halvleken… nån gång ska det väl lossna?

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners