Gefle IF – Malmö FF

Tid: 2006-07-23 19:00, Plats:Strömvallen, Resultat: 4-3

MFF sparkade äntligen konstgrästraumat all världens väg genom att göra en strålande första halvlek och ta ledningen med 3-0 mot Gefle på Strömvallen. Bara för att i andra halvlek lägga ner verksamheten, släppa till inte bara ett och två utan TRE och F-Y-R-A mål -och ge ett till synes krossat Gefle återuppståndelse, seger och ära. Pinsamt. Och helt overkligt.

Det här är faktiskt lite svårt att hantera. Alldeles i enlighet med allt annat som händer fastän det inte ska kunna hända. Till att börja med kan man ju le snett och tycka att det är det faktum att MFF gör tre mål och spelar riktigt bra på konstgräs som inte ska kunna hända, sett till förhandenvarande referensmaterial. Men sanningen är ju den att man sitter här djupt förvirrad.
En del av en är kvar hos välbehagets och ölkapsylens gemensamma pys i pausvilan, ack den så trevliga pausvilan – då det nya MFF just visat att fotboll är fotboll också på plastat gräs och att här står skåpet och där tänker vi sätta in pokalen sent i höst. Andra halvlek? Bra tillfälle att jobba på målskillnaden, hö hö. Jo. En annan del av en sitter fortfarande kvar vid den släckta tv:n; stirrande, gapande, liten salivsträng på flykt. Vad hände? Vad hände? Vadhändevadhände? Vadhändevadhändevadhände? Och ytterligare en del av en behöver mer ha nån att prata med, någon som kan tala lugnt och snällt och berätta om de stora sammanhangen bakom de fenomenvärldsliga enskildheterna – fast ber nog ändå den som försöker hålla käften och höra av sig en annan dag. Overkligt, som sagt.

Kanske är det brytpunkten som syns i en av andra halvleks första situationer: MFF anlägger ett ”stort” anfall och det ser ut att gå bra. Gefle släpper upp långt och det blir tid att fylla på, Anders Andersson dirigerar, Höiland faller in, alternativen är många, det ser mäktigt ut. Men det går trots allt lite för långsamt, någon fastnar, Gefle bryter och kan vända, dock händer inget. Men ett par minuter senare får Gefle hörna, slår den snett bakåt, till strax utanför straffområdet, där Woxlin står, helt omarkerad. Han skjuter, något förstrött ben reses i klungan framför mål – men inte så mycket mer. För att leda med tre noll är ju ett absolut faktum, som väl uppnått inte kräver några ytterligare ansträngningar i stil med löpningar, understöd, initiativ eller vaksamhet. Även om det närmare bestämt råkar stå tre ett, eller… tre två, som infaller bara två minuter senare, på nytt Woxlin omarkerad när försvaret feldisponerat sin insats.

Men kollapsen är ändå inte total. Kring 60 minuter ser MFF ut att på allvar vara ute ur omklädningsrummet efter pausen och på väg att ta tag i händelserna igen. Höiland har på hörna en nick som räddas på mållinjen och inbytte Behrang Safari gör en lång, stark, kompromisslös löpning längs kanten och slår ett lysande inlägg som Junior har en bra chans att nicka i mål. Men Gefle kvitterar. Westlin ligger på bra in i straffområdet, och pressar Gabriel, som dock är före och kämpar hårt för att täcka undan Geflespelaren från bollen på väg mot mål, men Sandqvist tar inte steget ut och kniper den. Och Westlin hinner pressa sig emellan. Passivitet, kommunikationssvårigheter? MFF har för närvarande ingen solitt samspelt bakre mur i backlinje och målvakt, så är det bara, och det finns det orsaker till.

I 71:a minuten gör Jonatan Johansson en ny cykelspark, och den här är hetare än den i AIK-matchen. På inlägg av Ulrich Vinzents och bara decimetrarna utanför höger stolpe (fortsätter trenden blir det mål mot Öster nästa måndag). En läcker grej – men detta är inte längre Malmö FF:s match. Med kvarten kvar och en fantastisk, osannolik upphämtning presterad är det inte längre frågan om att MFF ska skärpa till sig och reda ut det här, det är frågan om Gefle som vill ha mer. Laget attackerar hungrigt igen och igen, högerkanten (deras) är en gata, MFF kippar efter andan och scenförändringen från första halvlek är nu total. Tre målchanser på tre minuter, på den sista gör Jonas Sandqvist en prakträddning. Men minuten efter tilldöms Gefle straff, dessutom fullt korrekt efter en ska vi säga oöverlagd glidtackling av Behrang Safari.

Marcus Pode har ett öppet läge på övertid, men MFF åstadkommer inte någon trovärdig slutforcering. Gefle vinner. Gefle vinner och det är inte klokt. För hittills har bara sönderfallet och vändingen berörts – men MFF i första halvlek. MFF i första halvlek gav löften om en styrka, stabilitet och skicklighet som skulle kunna räcka riktigt långt i år – att komma till Strömvallen och konstgräset och måstevinnamatch mot mycket sämre rankat lag och sätta ner foten och fötterna och trycka gasen i botten, det är så det ska se ut. Men eftersom det inte räckte en timme ens när svagheterna kom ifatt blir det till att frysa de mer vidlyftiga förhoppningarna ett slag till. Och be en stilla bön att inte Hammarby – eller någon annan – rycker i toppen.

A det är för tråkigt. För första halvlek var ju så fin, 1-0-målet var ju så jäkla fint. Vilket förarbete – och vilken första halvek! – av Anders Andersson, utmaning och ryck, sulöverläggning och framspelning till Jonatan Johansson som på underbart målskyttvis kom inlöpande och kliniskt tofflade bollen – i den mån det nu är möjligt – i mål. Och 2-0, inte sämre: utspark Sandqvist, Höiland, Anders Andersson, och så Junior – vilken lyftning ut till helt rene Emil Hallfreðsson, skott direkt, under målvakten stolpe in. Gefle som tappade positionerna helt och gav MFF så enorma ytor så att det emellanåt såg ut som det där momentet på träning, när Åkeby ställer upp laget och över spel utan motståndare. Alla lovande kombinationer mellan Hallfreðsson-Junior-Johansson-Anders Andersson, med inpass av turbon Ulrich Vinzents och en Höiland som låg och fiskade både här och där. Där och då såg det riktigt bra ut. Men – tyvärr bortkastat.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners