Maccabi Haifa – Malmö FF

Tid: 2005-08-03 20:00, Plats:Tel-Aviv, Resultat: 2-2

Dom klarade det! MFF är vidare till tredje kvalomgången erfter 2-2 i Tel Aviv! En dramatisk match som började med en ny kalldusch, fortsatte med en skänk från ovan, följdes av ännu en uppförsbacke, men toppades av slutforcering och fullbordades av Torped-Peter Abelssons skalle på Elangas inlägg till 2-2! Och MFF är vidare!

Timmarna efter slutsignalen, en annars lugn kväll på stan. Upp mot den öppna himlen – exakt rätt nyans – ekar mellan husen spridda tutfanfarer, glesa sånger och hejaramsor, ända tills den sista slöjan läggs mellan djupet och gatorna. Fontänerna obadade, triumfmarscherna otrampade – men något har hänt. Något mycket viktigt; och just i tomrummet mellan de enskilda, spridda glädjeblossen hör man det vibrera. Något som har vaknat.

Det har varit många upprättelser, återkomster, revanscher och till-rätta-ställanden de senaste åren. I höstas det främsta, då antimaterian i det svarta hål som fick bli sexton år stort till slut befanns omvandlat till guld. Så denna onsdag kväll en reentré som inte står seriesegern långt efter i tyngd och betydelse. Långt, långt från stan under svåra förhållanden lyckades våra representanter, våra sändebud och vår stolthet äntligen äntligen äntligen med en värdefull prestation i cupspelet. Malmö FF har gått vidare från Champions League-kvalets andra omgång, är säkrad en plats i UEFA-cupen men är framför allt två matcher från en plats i det stora gruppspelet. MFF är med värdighet tillbaka på den internationella arena från vilken en också värdig men snöplig sorti framtvingades i Nottingham för tio år sedan. Tack för det.

För första gången på fem år tar ett svenskt lag sig chansen i den ädlaste europeiska cupen – och nu får MFF bara inte missa den. Som det brukar påpekas finns det inga drömlottningar på den här nivån, men om nu MFF tagit chansen mot ett av de lindrigare alternativen, Haifa, får man nog se det som att MFF också får en chans genom att ställas mot schweziska FC Thun i sista kvalet. Det finns säkert dom som hävdar att MFF hade tur som gick vidare. Fyra insläppta mål varav två på hemmaplan och åtminstone tre upprunna alldeles för enkelt; normalt sett ”ska” man inte klara det, men så fick man ju ett mål gratis och ett numerärt övertag till skänks också. Men Niclas Kindvall i tv-studion slog huvudet på spiken: MFF hämtade över de två matchernas 180 minuter upp fyra underlägen. Det vittnar om en moralisk styrka – som kommer att fortsätta stärka. Och sett till antalet målchanserna skulle MFF ha vunnit bägge matcherna – Yksel och Afonso ”borde” gjort vars ett mål (till), och kunde gjort vars två.

Inför matchen pratade Tom Prahl om att han vill se den match han väntat på under sina tre snart fyra år som MFF-tränare: den match då allt stämmer. Då många överträffar sig själv och lyfter laget till en ny nivå. Det blev inte den matchen igår – tack och lov: för den känns ju väldigt skön att ha innestående nu. Nu när det europeiska cupspelet rullar vidare. MED MALMÖ FF.

Vad gäller själva matchen, så blev returen på Bloomfield-Stadion i Tel Aviv precis lika rafflande och sanslös som förra onsdagens match på Stadion. Det baklängesmål som inte fick komma väntade nu i alla fall hela tio minuter med sin smaklösa entré… men när Colautti sprang in och kom loss från tre MFF-backar på mellanhand efter en snabb framspelning centralt och avslutade säkert förbi en chanslös Asper var mardrömsstarten på nytt ett faktum.

Men MFF såg inte alldeles lamslaget ut, utan visade några anfallstendenser och var hyfsat med på mitten i skedet efter 1-0. Och så, i 21:a minuten: Jesper Bech – höger yttermittfältare i ett 4-5-1-MFF – slår ett inlägg som Haifa målvakten går upp för att till synes enkelt plocka. Men ett klassiskt ”houll i händårrna” uppenbarar sig – bollen glider smidigt rakt igenom hans grepp. Det är mitt ute i straffområdet, men Afonso är där – och lyckas dutta till bollen med huvudet, nog för att den ska hinna in i ett tomt mål. 1-1, en skänk från ovan, och äntligen också lite medflyt!

Sedan är det inte tal om annat än att Haifa tar över och äger resten av halvleken, med allt större press. Men det som ändå inger hopp är att det inte sker på grund av att MFF viker ner sig, de himmelsblå är bättre på att vinna boll på mitten. Däremot är MFF-spelkvaliteten låg och särskilt uppspelsfasen bedrövlig. Det är här Haifa får boll på boll till skänks och istället för nödvändiga andrum tvingas MFF fortsätta jag och jaga. Ensskildheter som står ut är Joseph Elagans vansinnes-kick i huvudet på en Haifa-spelare (tack och lov ingen varning, eller värre), en handfull Haifa-farligheter och en rejäl chans i första halvleks sista minut, då det osar katt fler gånger om vid straffområdeslinjen.

Men MFF höll med ett nödrop undan till paus, och inledde andra halvlek med en perfekt kontring i 47:e minuten. Uppstartad av Anders Andersson, men det var Thomas Olsson som slog den utsökta långbollen som frispelade Afonso på väg in i straffområdet. Sin vana otrogen drog han på direkt, vilket denna gången gav målvakten tillfälle att mäkta med en benparad. Där var ledningsmålet riktigt nära, och Haifa var märkbart skärrade – för nu tog MFF över och presterade en lysande tiominutersperiod och mumsade i sig israelernas upprepade enkla misstag och omvandlade dem till hyfsad press framåt. För första gången i matchen såg MFF ut att ha lite andrum, att kunna spela lite avslappnat.

Matchen vände emellertid än en gång. Unge stjärnskottet Arbitman byttes in på bekostnad av stjärnan Katan, och etablerade allt större press. I 59:e minuten sköt vänsterbacken Keise ett skott som skruvade sig tätt över Aspers högra kryss, och i 60:e kom 2-1-målet. På ett olyckligt sätt: Joseph Elanga hade vågat sig upp i offensivt utmanarläge men tappade bollen, och bakåt saknade hans kant täckning. Haifa vände spelet snabbt och crossade, ett inlägg längs marken från vänster nådde Arbitman i straffområdet. han fintade skott och Patrik Andersson försökte desperat täcka, men när skottet kom gick det förbi honom och förbi Asper. Riktigt snyggt avslut, men… rätt svårt att njuta till fullo av, om man säger.

En halvtimme kvar av matchen, allt kunde ännu hända. Prahl agerade ögonblickligt (det var nog på gång innan) och lät Jari Litmanen göra debut på bekostnad av Anders Andersson (som haft en ganska tung match). Men minuterna började rinna på utan att MFF kom någon vart, tvärtom behöll Haifa övertaget och producerade några farligheter. Men så vände det. I 72:a minuten nickade Yksel Osmanovski bollen strax över efter inlägg av Elanga, och treminuter senare hade Afonso en nick i burgaveln efter inlägg av Jon-Inge Höiland och förarbete av Litmanen. Efter att fullt begripligt ha hållit en låg offensiv profil under matchen började nu MFF:s ytterbackar rycka fram i inläggsläge – och det är så tydligt hur vitala deras räder och projektiler är för MFF:s anfallsspel. I 76:e minuten ännu en chans på ännu ett inlägg, från Höiland: vid bortre stolpen störtade Jesper Bech fram och sköt, målvakten täckte med största ansträngning ut till hörna. Och när MFF i den 83:e minuten hade sin femte vassa målchans i halvleken som inte resulterade började det krypande kännas sådär jävla orättvist och omöjligt: när Afonso hoppade över ett inspel från Höiland kastade sig Yksel fram fri vid bortre stolpen, men… nådde inte bollen.

Haifa hade dragit sig tillbaka maximalt och MFF tagit över helt. Jari Litmanens första bollkontakter bar ringrostens tydliga prägel, och även om han inte stod för någon avgörande prestation satte han tveklöst stark prägel på MFF med sitt inhopp. I det hetsiga, uppstressade och får man anta allt mer tröttande skedet av matchen kom han in fräsch och lugn och sökte med självklar auktoritet och ständigt spelbar bollkontakt hela tiden och sydde ihop små och stora revor i lag och spel till en slutforcering – som till slut gav fantastisk utdelning.

Med fyra minuter kvar Tom Prahls favoritbyte i slutjaktsläget: in med Peter Abelsson på topp. Och med en minut på plan nickade han på mål vid en hörna, och Yksel var framme på returen – en Haifaspelare räddade på mållinjen! Men med en minut kvar roffade Prahls backrese med torpeduppdrag i anfallet åt sig hjälterollen. När Joseph Elanga slog ännu ett inlägg var han där, seglade upp först, främst, högst och nickade in bollen! 2-2 med minuten plus stopptid kvar – Haifa var slaget, och kunde förkrossade inte åstadkomma något (dessutom decimerade sedan 20 minuter efter att målskytten Arbitman hunnit ta två idiotvarningar på sina tio munter på plan…!).

Helt fantastiskt. Och bäst av allt: fortsättning följer.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners