Malmö FF – Örgryte IS

Tid: 2005-05-29 19:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-0

Önskedrömmen var förstås att MFF skulle revanschera sig för ännu en plattmatch mot Sundsvall genom att bjuda hemmapubliken på en överkörning av kris-ÖIS. Men söndagens match på Stadion höll sig strikt inom ramarna av en för närvarande torftig verklighet; MFF tog tre poäng utan att övertyga och ordet för dagen var trötthet.

Men är detta en svacka är det ändå en bra svacka. Var detta priset vi får/fick betala för den ovana matchningen i början av året och ett matchtätt maj är det överkomligt – om det nu är så att två veckors matchuppehåll är tillräckligt för omladdning och återhämtning (till och med gräsmattan ser ju ut att ta sig förvånande fint efter vinterplöjningen). Efter åtta omgångar ifjol hade MFF tre segrar, fyra oavgjorda, en förlust, totalt 13 poäng plus en till krisen gränsande turbulens i klubben. Nu – fem segrar, en oavgjord, två förluster, totalt 16 poäng plus förvärvad toppskandinavisk erfarenhet vid sidan av lugn och trygghet.

Trygghet som på plan förvisso också kan förväxlas med tröghet. Det är bara att hoppas att det är ett för tillfället fysiskt och mentalt urlakat lag som presterar matcher som de två senaste, och inte ett mätt gäng som har råkat glömma att ospektakulära matcher mot Örgryte och Sundsvall innehåller exakt lika mycket guldspån – som måste sopas in om en ny uppsättning ädla medaljer ska gjutas. Rörelsen var bättre men inte bra, viljan var större men inte stor, och att Örgryte besegrades med uddamålet berodde på att Sällskapets representanter under en period i andra halvlek inte orkade stå emot ett trots allt bättre lag – samt förstås Afonsos genialitet.

En kvart in i matchen brukar en matchbild kunna skönjas, och den här gången var det en där MFF sökte passnings- och uppspelsvägar utan att hitta några, och Örgryte täppte till bra och satsade på att vinna de centrala ytorna. Hemmalaget hamnade snart i bollskyfflande från backlinjen, några kombinationsförsök längs kanterna och en kontring som kunde blivit något. Örgryte tvingade Mattias Asper till två bra ingripanden, det senare en tippning till hörna på ett löst men överraskande närskott i dålig vinkel. Matchens första riktiga chans jobbade dock MFF fram i 19:e minuten. Afonso skarvade ett inkast av Lolo Chanko på högerkanten fram till Markus Rosenberg som ryckte in i straffområdet från höger – men avslutet blev förhållandevis dåligt.

Olof Persson redde ut en farlig situation uppstånden efter lite bollschabbel på mitten, Thomaw Olsson stack fram en fin boll för Rosenberg att springa i djupet på – men halvlekens stora chans kom i 26:e minuten. Chanko lade ännu ett inkast på högerkanten, och detta tog sig genom straffområdet förbi flera spelare till Aofnso i bortre delen. Han klackvände och sköt suveränt – men i stolpen.

Sedan var det dessvärre dags för domaren Johannesson att hamna i händelsernas centrum. En del tveksamma domslut genom halvleken sattes på sin spets när Daniel Andersson igen blev vårdlöst attackerad av en ÖIS-mittfältare och nu blev liggande, otroligt nog utan avblåsning från en nära stående domare. Dock höll han inne med frisparken och blåste av många sekunder senare, då ÖIS var på väg in i en kontring. Tränare Lukic vansinnig, sparkade till en vattenflaska och blev uppvisad på läktaren. Dock fortsatte turbulensen med en missad hands i straffområdet på Peter Abelsson och fler missade frisparkar (och några lättvindliga); frustrationen spred sig och pausen kom nog inte ett ögonblick för tidigt för Johannesson.

Några minuter in i andra halvlek hände något. Med början i en situation där Dick Last var ute och precis tog en boll framför Rosenberg, bara för att tappa den och ge Mackan chans till ett inspel mot Afonso framför mål… där nånstans var det som om MFF tog tag – – – i sig självt och i skeendet. Farten ökade, det smällde på lite bättre, och när det emotstretande Örgryte höll emot med näbbar och klor blev det ett par minuter av intensiv stöt- och tjongfotboll; föga sevärd men ändå lovande. I tionde minten vecklade en kontring ut sig ur gröten, när Afonso fick bollen och sökte Joseph Elanga.

Och minuten efter var det dags. Lolo Chanko slog en mycket välavvägd markboll i djupet från mittplan, till Afonso som löpte in i straffområdet från vänster. I skottläge, men han väntade in en framrusande back och knyckte med en lätt kroppsrörelse väck honom all världens väg för att i nästa tiondel säkert lägga bollen bredvid Last, mitt i målet. 1-0 i ännu ett heligt ögonblick av skönhet och precision, signerat Afonso.

Läge för proppen ur, men proppen sitter fastkilad hårt för närvarande och MFF föll efterhand tillbaka i den tidigare lunken igen, medan ÖIS skärpte sig och bland annat genom inbyte av pigge Johannessen fick till en slutpress värd namnet. Markus Rosenberg var bra matchen igenom, och hade ett par bra möjligheter i andra halvleken, det bästa kanske på ett långt, precist uppspel av Elanga, där Dick Last gjorde en dödsföraktande men sannolikt helt nödvändig utrusning och precis hann emellan.

Seger och tre poäng blev det, och det är bara att nöjd därmed sjunka ner i två veckors matchlöshet – eller är det i själva verket en enda lång uppladdningsfas för derbyt mot HIF?

Tobias Christoffersson

————————————————-
*Ifjol hade vi 13 poäng efter åtta omgångar; tre vinster, fyra oavgjorda och en förlust. Vi hade målskillnaden 13- 5. Tre mål sämre i år alltså men tre poäng bättre. Känns ok. Vi låg på femte plats, nio poäng efter HBK, efter åtta omgångar 2004.

*I år har vi dessutom gjort mål i sju av åtta matcher. Ifjol hade vi tre 0-0 matcher på de åtta första omgångarna.

*Ifjol hade Afonso Alves gjort tre mål så här långt. Alla i samma match (Elfsborg borta). I år har han gjort fem mål och i fyra matcher. När Afonso gör mål för Malmö FF är han dessutom alltid ensam målgörare i laget så här långt.

*Det pratas en del om att publiken skulle svika Allsvenskan och idag buade man när publiksiffran presenterades.

För det första är 15546 en fantastisk siffra mot ÖIS en nästan tropisk varm Söndag och tillika Mors dag. Ifjol hade vi 11940 och 2003 12238.

Om man försöker jämföra publiksiffrorna för de motståndare vi haft i år med 2004 och 2003 så ser det ut som följer:

Mot Göteborg och ÖIS har publiken ökat med 3684 personer jämfört med 2004 och 11889 personer jämfört med 2003.

Jämställer man sedan Kalmar med Öster samt Gefle med Enköping och Sundsvall tidigare år för att hitta jämbördiga publiklag så har publiken ökat med totalt 1792 personer jämfört med 2004 och 13473 jämfört med 2003.

Publiken ökar alltså på Malmö Stadion och inget annat. Därmed inte sagt att man kan sitta med armarna i kors. Malmö FF jobbar målmedvetet för att hela tiden öka intresset för föreningen och därmed även publiktillströmningen.

/Patrik Jandelin

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners