Malmö FF – Gefle IF

Tid: 2005-04-24 17:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 3-0

Prahl var orolig för en fallgrop, men när nykomlingen gästade mästarborgen var det aldrig tal om annat än seger och tre poäng. Det tidiga ledningsmålet och den fullkomliga överlägsenheten bäddade för en bekväm resa, som allt blev lite för för bekväm… i andra halvleken visade ett MFF på knapp halvfart upp sig från sin jolmigaste sida. Men Thomas Olssons fina övertidsmål rundade av positivt.

Inget mästarspel det här direkt, vill pennan notera i 65:e minuten, när ett lovande anfall ännu en gång stannar av på en utebliven löpning och några försegande bolldutt. Spridda visslingar i en halvfylld arena, några holländska agenter reser sig upp och drar sig tillbaka under ursäkter. Med ett plan att hinna eller plötsligt mätta på vad svensk klubblagsfotbolls yppersta uppenbarelse förmår för dagen förblir oklart.

Men visst presterade MFF mästarspel idag; det var ju just mästarspel vi fick se. Seger på beställning – tre poäng som inte var i fara en sekund under matchen – påbyggd målskillnad med plus tre – mästerligt. Men kanske inte så kul under en majoritet av matchminuterna. En lång stunds lågvattenmärke i andra halvlek med ytterst lågintensivt och tempofattigt, viljelöst och därmed meningslöst genomförande av matchen. ”Missmodigt” var det lite oväntat ord som Prahl använde för att beskriva fenomenet på presskonferensen efter matchen, men visst: växande missmod, sjunkande kvalitet bland spelarna när det inte riktigt går. Av sig själv, vill säga.

– Vi hade svårt att få upp den riktiga farten i andra, och det kunde ha straffat sig; Gefle var på väg in i matchen. Stundtals spelar vi ingen bra fotboll, dåligt passningsspel med små marginaler, vi slarvar i det allmänna passningsspelet. Men det går inte på räls alltid, och då är det lätt att bli lite missmodig, sa Tom Prahl om det dåliga i dagens insats. Och om det goda:
– Det som var bra i den här matchen är att vi gör mål tidigt, att vi gör mål på en fast situation och att vi sprider ut målskyttet. Niklas Skoog göra mål idag, och nu är Mackan hungrig till nästa match. Och det är bra att en mittfältare gör mål. Det här var en match vi var lite oroliga för, en nykomling hemma tidigt på säsongen är en klassisk fallgrop. Men vi tryckte gasen i botten och spelade efter våra intentioner från början.

Och även om felen var många, slarvet stort och trögheten markant genom stora delar av matchen, presterade MFF en rad fina anfall och avslutssituationer, framför allt i första halvlek, då laget tog hand om matchen direkt. Första målchansen efter sex minuter, när Thomas Olsson lade in en boll i straffområdet för Afonso, som nådde den men föll ur vinkel och fick avslutet i burgaveln.
– Vi hade behövt hålla 0-0 lite längre för att få ett lugn i vårt spel. Men vi var stressade, och vi öppnades oss i omställningarna från anfall till försvar, sa Gefle-tränare Per Olsson efter matchen.
Spelet var onekligen lite böljande en stund, och trots massivt övertag fanns det ytor för MFF att göra kontringar. Ledningsmålet blev emellertid inte frukten av denna matchbild, utan av en hörna, i 13:e minuten. MFF körde klungan-springer-in-varianten, och den blev framgångsrik: i straffområdets oreda nådde Markus Rosenberg högt och nickade bollen mot bortre stolpen. Där stod Jon-Inge Höiland, och han kunde stöta in 1-0!

Det var så tydligt att MFF var så mycket bättre, att spelarna i laget var så mycket bättre individuellt. MFF spelade sig in i och ut ur de flesta situationer och i stort sett all press. Offensivt blev det kanske lite för smånätt med korta kombinationer framför straffområdet för att spela sig igenom hela vägen – kanske hade några skott varit bra att variera med. Några heta lägen, men få riktiga målchanser. Innan 2-0-målet kom kunde också en riktig ”kompispass” av Patrik Andersson till Asper noteras… men i 37:e minuten var det dags för påfyllning: med Gefle i anfallsläge lyckades MFF vända spelet och Markus Rosenberg slå en totalt öppnande passning till Niklas Skoog, i princip frispelad strax över mittlinjen. Man har sett många missar i dom här lägena, men den här gången var det inget snack. På väg in i straffområdet lite från vänster sköt Skoog ett markskott just vid sidan om målvakten en bit ut, bollen avstannade in över linjen… 2-0! Tre minuter senare var reprisen nära, med Markus Rosenberg i ett liknande läge, efter att en Gefle-back satsat på offside-ställande och en annan liksom inte. Men en av herrarna hann ifatt och slängde dödsföraktande fram skånkarna efter boll/Rosenberg, just framför mål. Rosenberg omkull och en självklar straffsituation – dock mindre självklar straff.

Andra halvlek började med ett bra MFF-anfall, när Niklas Skoog med bollen på vänsterkanten väntade in en överlappning av Elanga och serverade honom bollen. På inlägget var Markus Rosenberg liksom flera gånger mot BoIS centimetrar (eller tiondelar) från att få skallen på bollen – när den kombination sitter som en smäck kommer det att rassla till i målprotokollen. Men, med denna lovande inledning – var det, i det närmaste – slut på det roliga för idag. MFF matade inte in mer bränsle i pannan, istället var det Gefle som kunde komma in i matchen och på tio minuter producera tre kvalificerade målchanser. Vid nummer ett gick en för stor andel av MFF-backlinjen bort sig, nummer två en generös bjudning av Olof Persson, nummer tre en nick i stolpens insida…! Det kunde ha varit oavgjort sen…

Dessbättre ryckte MFF upp sig mot slutet, och fick fram några farligheter sista kvarten. Mattisson bytte av Chanko och Yngvesson av Afonso, två logiska byten. Chanko och Afonso fortsätter kämpa med sina yttermittfältspositioner, och bägge fick lämna plan med för mycket ogjort. Däremot visade Elanga och Höiland med eftertryck att de båda nu återerövrat sina platser i guldlaget. Längst bak var Patrik och Olof med något undantag solida, och längst fram var Skoog företagsam och inblandad i mycket; mycket bollar gick genom honom, och nog hade det varit intressant att vid tillfälle få se honom som den där ettan i ett slags 4-3-1-2.
Thomas Olsson fick inte samma nyckelroll som när han rätade ut passningsspelet mot BoIS utan det var Daniel Andersson som liksom var matchen med sin osvikliga närvaro i hela spelet hela tiden. Men sista ordet fick Thomas Olsson avgjort, med det vackra 3-0-målet – mötte bollen med fart bakifrån mittplan, höll inne första skottläget och drog på i andra – på stopptid.

– Mot FCK blir det ett helt annat tempo, då kan vi inte spela på halvfart så här länge. Då krävs det att vi gör 90 minuter, sa Tom Prahl efteråt.
Nej, det är nog inte så många lag i allsvenskan heller som låter sig 3-0-avfärdas så pass enkelt som Gefle idag. Men, räcker det så räcker det – och det gjorde det. Bra.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners