Malmö FF – Portadown FC

Tid: 2003-08-14 22:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 4-0

Jodå, Portadown visade sig vara överkomligt motstånd. Efter en hyfsat jämn matchinledning tog MFF över och i mitten av första halvlek också ledningen när Hasse Mattisson med benäget bistånd av västanvinden skruvade in en hörna. Sedan var spänningen slut, men MFF behöll berömvärt koncentrationen och såg till att göra ytterligare tre mål och därmed är avancemanget i princip säkrat redan efter första matchen.

Portadown chocköppnade matchen och etablerade direkt på avspark stark press och målfara. MFF lyckades endast med nöd och näppe freda sig, endast med yttersta möda slingra sig ur det gastkramande nordirländska greppet och endast med vindens hjälp ta ledningen turligt i 23:e minuten.

Om man nu vill försöka dramatisera torsdagskvällens UEFA-cup-kvalmatch på Malmö Stadion lite, alltså.
– Portadown överraskade oss med sin 3-5-2-uppställning, tyckte visserligen Tom Prahl efter matchen, men någon fara på taket var det aldrig.
Men visst ägde nordirländarna matchens första tre minuter; behöll bollen efter avspark och fick till ett skott högt över och ett skott långt utanför i bra läge. Och de höll spelet uppe väl i första halvlek, och mindre väl i andra – men riktig utspelning behövde de aldrig utstå.

Efter inledningsminuterna fick så hemmalaget tag i bollen, och verkade ha fått instruktionerna att hålla den längs marken och söka kort one-touch-passningsspel. Vilket det givetvis fanns all anledning till – såväl tröga britter med lägre tempo och sämre bollskicklighet som den starka vätvinden. Mycket boll på fötterna, lönsamt att lirka och tråckla lite – jodå, både Niklas Skoog och Erik Johansson var tongivande i början.

Portadownspelarna hade bara ett motmedel: tuffa tag i närkamperna. Här kanske matchens viktigaste lärospån för MFF – skillnaden i toleransnivå gentemot allsvenskan. Erik Johansson, Niklas Skoog, Andreas Yngvesson med flera kapades flagrant vid flera tillfällen, och där den genomsnittlige allsvenske domaren hade fått kramp i kortarmen förblev lettiske rättsskiparen Andrejs Sipailo oberörd.

I sextonde minuten första målfarligheten för MFF. Inkast från vänster, Skoog direktinspel i straffområdet, Mattisson skott precis utanför vänstra stolpen. Två minuter senare ett fint anfall startat av Jon-Inge Höiland, vidareklackat av Erik Johansson, breddat till vänsterkanten av Hasse Mattisson, inlagt centralt av Joseph Elanga till Erik Johansson som långt utifrån nickar (!) och pressar målvakten att tippa hörna.

I 21:a minuten kom däremot Portadowns chans i matchen – en fin kontring signerad Richard Clarke efter en MFF-hörna. Han och två andra spelare hade chansen med bollen i bra lägen vid straffområdeslinjen utan att MFF han avvärja – avslutet ett skott strax över. Inte illa.

MFF fortsatte att rada upp hörnor, och det var kanske logiskt att en av dem till slut skulle spräcka nollan, vilket skedde i 23:e minuten. Jon-Inge Höiland gick upp fint på Hasse Mattissons inte dödligt skruvade hörna, men nickade aldrig – för hörnan gick direkt i mål. Utan att förta prestationen, så skulle kanske västanvinden noteras för assist?

Nu var det bara MFF. Niklas Skoog hade en lysande målchans efter att ha dribblat sig fram genom hela anfallszonen, strax därpå en habil frispark utanför. Men det blev inte skytteligaledaren som drygade ut ledningen i 29:e minuten, utan Andreas Yngvesson, som fick både starta och avsluta ett vackert anfall. Fångade upp bollen på nedre mittplan, drog sig i sidled och hittade Skoog med en grym genomskärare. Skoog väntade, Peter Ijeh sprang fram i solkklart läge centralt, Skoog väntade – tills Yngvesson hunnit upp i plan. Han fick bollen igen och kunde slaloma sig genom några röda portar (lite för yvigt och slirigt, hade nog Stig Strand tyckt) i straffområdet och invänta rätt läge att lägga bollen förbi målvakten.

2-0, men man rodnade nästan över sitt jubel – det såg liksom lite för lätt ut. Och MFF fortsatte mata flygande anfall utmärkta av ett inspirerat och läckert – om än lättvunnet – direktspel. Det hade varit kul att se igen… exempelvis mot Hammarby.

I paus presenterades MFF:s nr 22 Tobias Grahn, som dragit på sig blå tröja för första gången, och medan han avslutade sitt hälsningsvarv runt arenan höll Peter Ijeh på att göra 3-0 under en blixtsnabb straffområdesräd i inledningen av andra halvlek. Matchen såg annars ut att lomma in i ett sävligare tempo, vilket ju var fullt begripligt, men nog hade ett eller ett par hemmamål till suttit bra inför returen.

De drygt 11 500 som uteblev (om man jämför med rådande allsvenska publiksnitt på c:a 17 500) från MFF:s första internationella tävlingsmatch på fem år missade kanske inte så mycket trots allt, men årets garanterat minsta publik fick i alla fall se två mål till. Trean mycket vacker: Andreas Yngvesson korsar mittplan med bollen som ett jehu, väggspelar med Skoog, får tillbaka bollen när han rinner in i straffområdet och avslutar säkert.

Fler MFF-chanser, fler Skoog-chanser, några halvlägen för Portadown, ilsket regn – och så 4-0 efter 77 minuter och äntligen får Skoog in bollen. Snabb, briljant framspelning av Peter Ijeh, Skoog lurigt ”lobbskott” som målvakten ser ut att hinna tippa, men bollen går in.

Så småningom tar matchen slut. En konstig match att skriva om, att värdera. Lika konstigt som att se gapande tom betong på ståplats, se bänkkurerna stå på andra sidan plan. Lika konstigt som ledarnas och avbytarnas nya överdragsjackor.

Portadown var inte på något sätt ett bra lag, inte på något sätt en värdemätare för MFF:s kvaliteter. Men själva ”att-et” är viktigt. Att MFF vann en sån här match, och det så pass ordentligt att det är lugnt inför returen. Större cupskrällar har ägt rum än om nordirländarna
hade fått in ett mål eller rent av oavgjort. Se på AIK – allt ännu öppet. MFF är praktiskt taget vidare i UEFA-cupen. Det är bra.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners