Andersson växlar upp
Ledarstaben är satt inför 2013. De tidigare tre assisterande tränarna har blivit två, men nu kan Daniel istället koncentrera sig fullt ut på tränaruppdraget.
– Min kropp hade inte klarat en säsong till. Enstaka matcher kanske, men inte en hel säsong. Det känns jätteskönt att nu kunna koncentrera mig fullt ut på att vara tränare.
Under 2012 var Daniel spelande assisterande tränare, och lagkapten. En inte helt lätt kombination.
– Det var ansträngande men lärorikt. Det var svårt att riktigt fokusera på de olika uppgifterna och jag känner att båda nog blev lite lidande.
I och med att Jörgen Pettersson lämnat staben får Daniel också ta ett större ansvar.
– Känns tråkigt att vi förlorat en duktig medarbetare, men för min del blir det att jag nu också får sätta tänderna i det offensiva. Vi hade ju en uppdelning där han skulle jobba mer med det offensiva och jag med det defensiva. Men jag tycker det kanske var lite stort fokus på det. Alla bitarna hänger ihop. Vi spelar ju försvar utifrån hur vi anfaller och tvärtom. Spelar vi t.ex. possession har vi många spelare runt bollen, då försöker man också vinna tillbaka bollen direkt när man blir av med den. Spelar vi med ett lite rakare anfallsspel, som vi gjorde under den här säsongen, då måste vi också försvara oss på ett annat sätt.
Daniel började sin egen karriär ute i Bjärreds IF. Redan som 14-åring spelade han A-lagsfotboll och vid 16 kom han in till MFF. Här debuterade han som 17-åring. Det kan man sätta i perspektiv till den trupp vi har idag i MFF, som ofta beskrivs som rekordung.
– Det är mycket som är annorlunda idag mot då. Jag tränade t.ex. bara två pass i veckan fram tills jag var 16. Men sen spelade jag väldigt mycket spontanfotboll utöver det. Och vi körde innebandy och basket och allt möjligt. Idag har man många fler organiserade pass i veckan, men det känns som att man inte lika mycket spontant.
Som 22-åring hade Daniel etablerat sig i Serie A och var lagkapten i Bari.
– Det är det jag menar med att man inte ska stirra sig blind på ålder. Vi har ett ungt lag, men det saknar inte rutin. Tar du killar som Jille och Ponne har de massa rutin redan. Sen har vi ju Concha, Ricardinho, Friberg, Halsti och Dahlin också. Vi har rutin i laget och det är viktigare än åldern. Däremot kan det finnas en fördel i att vi har så många unga spelare. De är mer formbara och villiga att lyssna och diskutera sina roller än vad kanske en mer etablerad spelare är. 1997 hade vi ett mycket ungt lag, med mig, Yksel, Anders Andersson, Jörgen Ohlsson, Olof Persson och ett helt gäng unga till. Då kom vi trea men hade häng på guldet.
Daniels egen långa karriär som spelare speglar också hans sätt att se på gruppen. Han vet hur stark en spelargrupp kan vara och hur viktigt det är att tränarna faktiskt får deras förtroende och att de verkligen tar till sig av vad tränaren vill förmedla.
– Vi hade ju en situation under året när vi förlorade Mathias Ranégie. Det ställde enormt stora krav på hela laget. Här skulle man lätt kunnat börja hänga med huvudet. Istället tog hela gruppen det som en utmaning och vi sa att vi skulle fixa det ändå. Vi hade ett kortare break då och när spelarna kom tillbaka efter ledigheten hade Rikard jobbat fram ett bra sätt att hantera det på. Det är ett mycket bra betyg till Rikard, att han fick med sig alla och fick alla att tro på att det kunde gå. Och det var ju nära.
Daniels kontrakt löper över två år. Under den tiden kommer han själv att utbilda sig vidare. Idag har han klarat av Basnivån i den svenska tränarutbildningen. Nu väntar nästa steg – Advanced. Men idag är det inte självklart att han ska gå på den högsta nivån efter det, Pro – den som krävs för att få vara huvudtränare i ett Allsvenskt A-lag.
– När jag går in för något gör jag det alltid fullt ut. Men just nu kan jag inte säkert säga att det är huvudtränare jag vill bli. Det är ju det här med klubben som spökar. Jag kan bara träna MFF, så är det. Så det är en rätt smal karriär att satsa på om man säger så. Just nu är mitt fokus att vara assisterande tränare. Nu ska jag suga upp så mycket jag kan från Rikard och Simon (Hollyhead, reds. anm) och bli så bra det bara går på detta. Så får vi se vad som händer sen.
Utmaningen för Daniel och de andra i staben är inte bara att få ett fungerande A-lag som presterar på hög nivå. Det vilar också ett stort ansvar att fortsätta utveckla de yngre talangerna som kommit in i truppen underifrån.
– Det är riktigt kul att vi kan lyfta upp de här spelarna. Det måste ju vara syftet med hela vår ungdomsverksamhet och för vår del är det viktigt att vi tar tillvara på dem på bästa sätt. Så de får rätt träning och matchning och fortsätter utvecklas. Just det här med att integrera A-laget med U-trupperna tycker jag är otroligt viktigt och det är något jag också kommer att jobba med framöver.
2013 väntar Europaspel och som alltid förväntas MFF också att vara med och slåss i den Allsvenska toppen.
– Jag tycker det ser bra ut. Vi har många unga hungriga spelare med väldigt fin teknik. Det kan verkligen bli en fin fotboll. Sen gäller det att spelarna har drivkraften. Det går inte att tycka synd om sig själv om man inte får spela. Alla har en chans. Det gäller att göra det bästa av varje träning och ha en seriös inställning till sin fotboll. Kör man bara på får man alltid tillfällen att visa upp sig.
Själv kommer Daniel alltså inte vara med och konkurrera om startplatserna längre. Inför säsongen 2012 sa han att målet var att han skulle bli petad. Att de andra spelarna skulle göra honom överflödig. Hur ser han på det nu?
– Ha ha, ska jag svara helt ärligt? Nej, men tar du just mittbacksbesättningen tycker jag det ser bra ut. Ponne är ju självklar numera. Filip har tagit enorma kliv under året och bredvid honom står Jasmin och vill ha platsen. Sen har vi Alex Blomqvist som ser bra ut bakom dem. Jag tycker det känns helt rätt att inte spela mer.
* * * * *
Daniel Andersson slutade på 454 matcher för MFF, varav 290 i Allsvenskan och 22 i Europeiska cuper. Totalt gjorde han 38 mål, varav 30 i Allsvenskan och 1 i Europeiskt cupspel. Under 2013 kommer hans spelarkarriär bli föremål för ett speciellt hyllande. Att han numera inte är spelare kommer inte gå obemärkt förbi.
