Hasse Mattisson slutar ***Uppdaterad 25/1***
***Uppdaterad 25/1. Av någon anledning försvann halva artikeln vid publiceringen igår. Vi ber om ursäkt och kompletterar***
Efter fjorton år som spelare och säljare på kontoret så är det dags för Hasse Mattisson att pröva vingarna någon annanstans.
– Håkan Jeppson pratar om att man skall vara god ambassadör för klubben och det hoppas jag att jag har varit under dessa åren och det kommer jag även att fortsätta vara framöver. Man är himmelsblå långt in i själen med en del grönt för Husie IF också.
Varför slutar du Hasse?
– Jag slutar för att jag fått en tjänst på ett företag i bilbranschen att jobba mot företagen i regionen, framför allt tjänstebilar. Jag är tacksam för att jag fick komma in i MFF direkt efter avslutad spelarkarriär. Jag har varit här i fyra år och tror att det är nyttigt för egen utveckling att prova något nytt nu.
– Jag är snart 40 och jag har jobbat 14 av de senaste 15,5 åren jobbat för Malmö FF. Visst fasen är man präglad av miljön och det känns lite vemodigt. Allt har varit perfekt förutom hösten -99.
– Bara för att man slutar så är inte hjärtat mindre himmelsblått. Jag kommer fortfarande att gå på matcherna och hänga med om vad som händer i klubben. Nya arbetsgivaren är också sponsor till klubben.
Hasse Mattisson kom till Malmö FF sommaren 1995 efter att ha blivit tipsad av den tidigare MFF-spelaren Tommy Hansson, som då var tränare i Husie IF
– Min första match var en träningsmatch mot Lunds BK med MFF:s B-lag på Klostergården. Jag har för mig att jag fixade en straff och vi vann med 1-0. Dagen innan hade Hans Zielinski, lagledare till Roffe Zetterlund, sett mig i MM-finalen mellan Husie IF och Eriksfälts FF där jag gjorde två mål.
Hasse blev erbjuden ett kontrakt från januari -96 så under hösten tränade han med MFF på dagarna och Husie IF på kvällarna och spelade matcher med Husie IF.
– Jag var beredd på att åka tillbaka till USA där jag varit tidigare men detta gjorde såklart att jag stannade hemma. En dröm som gick i uppfyllelse
Hasse började i Husie IF vid sex års ålder och hade nu hunnit bli 23 år gammal.
– 1994 stack jag till USA för att studera. Under tiden tränade jag med skollaget men fick inte spela matcherna pga akademiska regler. Höll igång med korpfotboll och innefotboll.
Inför säsongen -96 fick Hasse alltså kontrakt med Malmö FF men året blev tufft.
– Första året spelade jag inte så mycket. Startade mot Slavia Prag och Östers IF och hade sju inhopp tror jag. Det var först under Frans Thijssen, som kom -97, som det tog fart. Då blev jag ordinarie.
Hasse hann under tio år, varav hälften som kapten i laget, med att spela 350 matcher med MFF och göra 39 mål. Sista gången i den himmelsblå tröjan var ett inhopp i den 67 minuten i 1-1-matchen hemma mot IF Elfsborg den 13 augusti 2006.
– Jag mötte IF Elfsborg två matcher i rad det året. I den sista matchen med MFF och den första med HBK veckan efter.
Du försvann till HBK men kärleken mellan dig och fansen bestod.
– Jag fick en sagolik avtackning av MFF-fansen när jag spelade i HBK. Jag blir tårögd bara jag tänker på det även idag.
I HBK stannade Hasse i en och en halv säsong innan det var dags för att återkomma till MFF men då i en helt ny roll.
Sommaren -07 hörde Hasse och Bengt av sig och meddelade att ”vi sa att vi ville ha dig tillbaka i MFF och det vill vi nu. Om du känner att du är redo med fotbollen så är du välkommen”.
_ Jag hade kunnat spela ett år till som aktiv men då hade man kanske inte jobbet funnits kvar så jag tog chansen och det är jag oerhört tacksam för. Kul att komma tillbaka men också spännande med allt som var på gång med Swedbank Stadion.
Vad är ditt bästa minne som aktiv?
– Så klart SM-guldet 2004. Utan tvekan är det nummer ett. Den magiska känslan och den rysningen när vi kvitterar. Först då kände man att det här kan gå vägen. På morgonen tänkte man att vi vinner vår match mot Elfsborg men HBK vinner mot Göteborg så det gör detsamma. Det är bara att gratulera dem och vara nöjd med en andraplats, vilket man inte skall. Men vid 1-1 målet insåg man att det kunde gå vägen. Det var nerviga minuter.
– Sedan måste jag lyfta fram Besiktas borta. Det var en skalp, ett gediget lagarbete. Offensivt hade vi Yksel på mittfältet och Afonso där framme. Det var disciplinerat över hela planen och Asper gjorde det bra i målet. Den matchen måste man sätta högt.
– Skall jag nämna en sak till så blir det när jag var uttagen till landslaget -98. Jag och Anders Andersson blev uttagna till en B-landskamp mot Polen. Det var enda gången jag fick dra på mig en landslagströja. Lars Lagerbäck kallade mig til den matchen och det var många välkända ansikten i den truppen. Det kändes skönt att känna på det också även om det sedan blev det inte mer. A-landslaget var jag aldrig nära.
Numera är Hasse tränare i Höörs IS. Ser du dig som en tränare på heltid i framtiden?
– Jag var tränare under förra året och så även i år. Samtidigt skall jag i år gå tränarutbildningen ”Advanced”. Fotbollen släpper jag inte. Tränare på heltid? Det kan jag tänka mig men det tar en bra stund att komma dit och jag har bara varit tränare i ett år. Man får skynda långsamt. Men visst drömmen finns…
