Gische har blivit hundra
Med matchen mot Gais tog Gische steget in i sällskapet av spelare som gjort 100 A-lagsmatcher för MFF.
Grattis Gische! Mot Gais spelade du din hundrade match för MFF. Hade du koll på det?
Ja, jag visste att det var på gång, men sen glömde jag det. Jag tror den första matchen var en träningsmatch på Heleneholm som vi vann med 2- 0. Jag hoppade in.
Stämmer. 1 mars 2006, mot Kristianstads FF.
Jag tror jag gjorde mål?
Nej, inte enligt matchrapporten på mff.se, men den sidan kan man ju inte lita på, så vi säger det. Du hoppade in som anfallare till höger i tremannakedjan.
Ja, det var den gamla goda tiden, ha ha.
100 matcher inger lite respekt. Inte minst i de här tiderna. Samtidigt är du bara 21 år. Hur ser du på dig själv – är du en av de unga eller tillhör du veteranerna?
Jag ses nog fortfarande som ung av de flesta, men som du säger är jag ju inte det. Hade någon sagt till mig den dagen 2006, att jag fyra år senare skulle ha gjort 100 matcher för MFF hade jag aldrig trott det. Det har gått rätt fort uppåt.
Vad är den största skillnaden tycker du mellan truppen då och nu?
Det är rätt stor faktiskt. Vi hade många äldre spelare. Skoog, Yksel, Anders Andersson, Höiland, Mattisson och alla dom. Det var en annan stämning. När man kom ny då var det inte direkt någon som log precis. Idag är alla framme och hälsar välkommen.
Bättre eller sämre?
Ja, alltså på ett sätt kan jag nog gilla den attityden som var då. Det var inte så välkomnande. På träningarna hade vi en sån som Barlay som sprang runt och sparkade ned allt som kom i vägen. (Det var just Barlay som Gische byttes in mot i sin premiärmatch efter två gula kort i första halvlek, mff.ses anm.) Den miljön funkade för mig.
Vilken match är den roligaste du spelat av de här hundra?
Elfsborg förra året såklart. Men sen också premiären 2008 mot IFK Göteborg. Det var min första match från start, min första premiär från start. Och så spelade vi ut dem. Sen blev det bara oavgjort men känslan var ända att vi gjorde en riktigt bra match. Jeff var grym. Vi spelade i det där vita stället ”Tack Malmö Stadion” och det var ett sanslöst tryck på läktaren.
Hemsidan tackar för pratstunden och önskar Gische all lycka under de nästa hundra matcherna!
