Andreas berättar del 1
Här presenteras del ett av två där Andreas berättar om sin uppväxt. Berättelsen är hämtad ur Jubileumsboken ”Ända sedan gamla dagar” av Rikard Smitt
Under mina första år bodde familjen i en enrumslägenhet på Timmermansgatan (idag Baltzarsgatan) i ett hus, som min farmor ägde. Far arbetade som lokreparatör vid järnvägen medan mor skötte hemmet och min sjuka farmor. Med utedass på gården och vedbod för att kunna värma huset och laga mat kan man inte påstå att standarden var särskilt hög. Så när vi flyttade till sekelskifteshuset på S:t Pauli kyrkogatan i Rörsjöstaden var det som att komma till himmelriket.
Familjen Nilsson samlad framför farmors fastighet på Timmermansgatan 13-15. Till vänster pappa Johan Alfred med sonen Andreas i handen. Till höger urmakare Winquist, som hyr högra halvan av huset. I bakgrunden skymtar mamma Hulda
Boendet i husen var socialt uppdelat. I de större lägenheterna ut mot gatan bodde det ”finare folket” – disponenter, kamrerer och jurister m fl. Vi däremot hade en tvårummare in mot gården, där hantverkare och arbetare höll hus. Det var nu jag blev intresserad av fotbollen. På gården och på lekplatsen intill spelades det fotboll under dygnets alla ljusa timmar. Det var bara att gå dit.
Det var ”kapitalisten”, som hade boll med sig, som fick välja först. Den sist valde fick stå i målet. Spelet genomfördes i långbyxor och lågskor medan mössorna fick markera målstolpar. På vägen hem dammades byxorna av och skorna putsades av mot strumporna för att i möjligaste mån röja bort alla spår av fotbollsmatchen. Vi hade stränga order hemifrån att vårda vår klädsel. Det fanns inte råd att köpa nya kläder stup i kvarten.
Under skoltiden blev det inte mycket fotbollsspelande men vi fick lära oss etik och moral. Vidare minns jag att vi fick lära oss borsta tänderna. Nere i källaren på Mellersta Förstadsskolan fanns en badinrättning och där hade vi var sin mugg med tandborste. Under ledning av fröken gick vi metodiskt igenom först ”vinden” och sedan ”källaren”. Ett pedagogiskt grepp för att beskriva över- respektive underkäke.
Efter folkskolan började jag som springgrabb på delikatessaffären Fredrik Nyström vid Stortorget. All ledig tid ägnades åt fotboll. På ”Lekan”, som nu hade två grusplaner, spelades även matcher i Malmöserien. En tidig favorit var laget Viktoria från kvarteren kring Porslinsgatan. De spelade i gul-svart randiga tröjor. Tänk om man fick spela i riktiga fotbollströjor någon gång!
Och det fick jag. Vid 15 år var jag med och startade fotbollsföreningen Wici. För medlemsavgifterna kunde vi köpa in matchtröjor till laget, orange med gröna muddar. Byxor och skor fick vi själva bekosta. Den första matchen hyrde jag skor för 50 öre. Men sedan fick jag råd att köpa egna. De inhandlades på Månssons Sport i en källare vid Triangeln. Varje fredag gick jag dit och betalade 3 kr tills hela beloppet var betalt – totalt 15 kr.
Vi spelade i Malmöserien för juniorlag med ganska stor framgång. Och redan efter två år blev hela laget värvat av Olympic där vi gick in som A-lag. Vi spelade i Sydskånska serien med matcher ända borta i Simrishamn. Till bortamatcherna åkte vi på ett lastbilsflak med bänkar längs sidorna. Något kapell fanns inte så vi var ganska blåfrusna när vi kom fram. Särskilt när det regnade och blåste kallt.
När jag var 19 år blev jag kontaktad av Eric Persson i MFF. Vill du komma över till oss får du spela i vårt A-lag, sa Erik. Valet var lätt. Jag hade nu blivit ljusblå.
Rikard Smitt
Klicka här för att läsa del 2
