”Även ledare mår ju bra av att vinna matcher”
Roland Nilsson och Hans Gren ger sin syn på de fem raka allsvenska segrarna och spelsystemets betydelse för dem. Samt påbörjar uppladdningen för den stora drabbningen mot IFK Göteborg.
Så lossnade det. Så vände det; uppåt. Den MFF-månad som ifjol, i full samklang med världskonjunkturen, fick namnet ”Svarta september” får i år närmast benämnas ”Superseptember”. Utan paralleller till den globala ekonomin – för den här gången är MFF:s framgångar helt enastående.
Fem raka segrar, 16-2 i målskillnad. (Eftersom landskampsuppehållen delar upp seriespelet snarare än månadsskiftena blir det naturligt att räkna in också bortamatchen mot Örebro till en kvintett matcher i september.) Den längsta allsvenska segerraden på mer än sex år (sedan sommaren 2003), nära nog lika många mål gjorda på fem omgångar som på de tjugoen tidigare (två mer då).
När MFF-tränarna Roland Nilsson och Hans Gren möter upp för den månatliga intervjun med hemsidan har de alltså levererat sin bästa serie matcher så här långt i klubben, och även presterat sin längsta segersvit i sin egen gemensamma tränarkarriär.
– Även ledare mår man ju bra av att vinna matcher, så är det, säger Hans Gren.
Och man kan ana ett lätt understatement…
– Det är klart att vi också påverkats när det inte gått bra. Vi vill ju också att det ska gå bra, precis som alla andra. Samtidigt måste vi ha en plan och inte hatta fram och tillbaka för mycket med den, säger Roland Nilsson.
Vilket direkt leder in till den här månadssummeringens kanske viktigast frågeställning: i vilken grad ligger systemskiftet till 4-4-2 bakom framgångarna? I de flesta medier och utomstående kommentarer har likhetstecknet mellan 4-4-2 och segrar/målfrossa nedplitats med självklarhet. Samtidigt har tränarna själva i sina uttalanden visat prov på en mer besinnande, rentav dämpande hållning till betydelsen av systemskiftet. Förändringen har varit positiv, men viktigast har varit att spelarna fått självförtroende, och att laget nu äntligen sätter de målchanser som skapats hela tiden, så ungefär.
Roland Nilsson:
– Vi har varit inne på det förut: vi har börjat sätta målchanserna, vi har fått självförtroende, och då kommer målen. Som Daniel Larssons mål nu senast. Där finns inga tveksamheter: ta emot och så smälla dit den. Tidigare hade han tagit emot och så petat till bollen igen för att försöka få ett bättre läge, så hade det hänt något annat.
Hur viktigt har 4-4-2 varit för den senaste tidens framgångar?
Roland Nilsson:
– 4-4-2 är en del. När det inte stämt fullt ut har vi jobbat med att förändra spelet, med att växla system. Det blir en nytändning för spelarna när man gör lite förändringar. Man kan bryta mönstren lite och glömma de situationer där det inte fungerat. Man kommer in, det känns nytt, och så plötsligt gör man mål och så släpper det.
Det låter lite som att förändringen i sig är viktigare än exakt vilken förändring det är?
Roland Nilsson:
– Ja, på sitt sätt. Att säga att det bara är 4-4-2 som gör att vi gör mål är att dra det väldigt långt åt ett håll, tycker jag. Det är fortfarande på målchanserna man gör mål, och det gjorde vi inte innan.
Jo. Men kanske har det nya systemet fått fram spelare i lägen där de har lättare att göra mål?
Roland Nilsson:
– Det kan man alltid diskutera. Jag tycker nog att de lägena vi har nu har vi haft innan också, men vi har inte gjort mål. Det kan man gå tillbaka i statistiken och få bekräftat. Man kan säga mycket, men det viktigaste är ändå att vi vinner matcherna, och att vi har ett bra spel.
Roland och Hans betonar också att ett skifte av spelsystem kräver såväl arbete som tid för att slå igenom, att det inte – som det kanske kan verka ibland – bara är att ändra sifferkombinationen och köra på.
– Det krävs mycket jobb att göra en förändring. Det är inte bara att flytta runt spelare lite och så fungerar det direkt. Vi har jobbat mycket med spelarna i deras nya roller, säger Roland Nilsson.
Vilka de viktigaste rollförändringarna i rollerna på plan?
Roland Nilsson:
– Yttermittfältarna har fått ta ett mycket större ansvar defensivt än tidigare. Vad gäller de centrala mittfältarna har vi jobbat med att försöka ha dem växlande, alltså inte en fast offensiv och en defensiv utan defensiv.
Fast den tydligaste förändringen är väl ändå tvåmannaanfallet, där Edward Ofere och Daniel Larsson ser ut att trivas och fungera bättre än de gjort tidigare som ensam toppforward respektive kantforward?
Roland Nilsson:
– Ja, jag tror säkert att de trivs – för nu gör de ju mål. Men hade de gjort mål som de spelat tidigae hade de nog trivts med det, så är det ju. Det väsentliga är att om de trivs, så kör vi vidare.
Men fungerar de inte bättre i ett tvåmannaanfall tycker ni?
– Det är hur de känner, det är det viktigaste. Det är det som ger självförtroendet, och det ska vi inte plocka bort.
Har ni i takt med att segrarna radats upp nånsin tänkt tanken att tänkt tanke att ”det här skulle vi ha gjort tidigare”?
Roland Nilsson:
– Man kommer tillbaka till det hela tiden, men det är väldigt svårt att säga. Om vi gjort det tidigare och det inte fungerat, vad hade vi gjort då? Då hade det kanske blivit ännu sämre. Just nu blev det väldigt bra, men det beror också på att de spelare som gjort målen varit lite down tidigare, och så har det vänt för dem nu – och vänt ordentligt.
Roland och Hans förklarar också att de redan i matcherna mot Halmstad och Trelleborg borta började förändra, genom att peta upp ”tian” ett snäpp i banan, särskilt mot Trelleborg så Wilton Figueiredo blev del av något liknande ett tvåmannaanfall – vilket ju också gav resultat. 3-0 mot HBK och 2-0 mot TFF.
Hur tänker ni inför nästa säsong, hur spelar ni då? Kör ni vidare med 4-4-2? Kan ni tänka er att gå tillbaka till 4-2-3-1; tror ni fortfarande på det systemet med den här gruppen spelare?
Hans Gren:
– Nu vet vi ju inte vad vi kommer att ha för grupp spelare nästa säsong, så det är för tidigt att säga. Flexibiliteten finns ju. Vi har haft 4-1-3-2 som ett andra sätt att spela, det spelade vi bland annat mot GAIS hemma i våras. Sedan gick vi över till 4-5-1 eller 4-2-3-1 och nu är det 4-4-2 med ett rakt mittfält – vilket har passat bra nu. Vad som händer säsong får vi se – vi har fyra matcher kvar, och vi gör kanske inga mål på dem… och i så fall känns det kanske annorlunda.
Men ni har inte skrinlagt 4-2-3-1?
Hans Gren:
– Vi har inte skrinlagt någonting. Vi lever i nuet, just nu.
Efter dubbeldippen mot Häcken och Örgryte, då säsongens mål topp fyra tycktes försvinna definitivt, har tränarna varit benhårda i fokuseringen: det är BARA en match i taget och nästa match som gäller. Men efter fem raka segrar och med fyra omgångar kvar finns den där fjärdeplatsen inom räckhåll igen, och de flesta MFF:are har nog börjat granska spelschema och kalkylera över möjligheterna.
Föga överraskande håller tränarna stånd mot varje uns energi slösad i den riktningen.
Roland Nilsson:
– Vi ligger inte fyra. Vi ligger sexa. Tar vi inte de poängen vi ska kan vi halka ner igen.
Det är så att lätt att säga ”nu ska vi BARA vinna här, och så ska de BARA förlora där, och de BARA spela oavgjort”, och så behöver vi helt plötsligt inte gå ut och spela och göra jobbet själva. Det ärklart att det är roligare att titta i tabellen nu, men tabellen spelar ingen roll om vi inte gör det vi ska göra. Gör vi det, så får vi se vad som händer med det andra, det är inget vi styr. Det är ett hårt arbete varje gång att gå ut på plan och ta poäng, och det är ett arbete vi måste göra.
Just det här med fullt fokus och omutlig koncentration i kombination med hög intensitet och aggressivitet har varit en stark framgångsfaktor under den senaste månaden. Det har funnit flera tillfällen då laget haft ledning och trygg ledning i matchen, att liksom slappna av lite, slå ner på takten. Men MFF har varit obevekligt.
Hans Gren:
– Vi tillsammans med vår idrottspsykologiske rådgivare Sverker Bengtsson jobbat mycket med att behålla fokus på det vi gör. Att vara där, i nuet. Och det har slagit väl ut i takt med att vi tagit ledning i matcherna. Spelarna har pushat varandra, och vår coachning har också varit lite mer offensiv.
Några blickar på de enskilda matcherna. 0-0 hemma mot HIF siste augusti markerade liksom ifjol en vändpunkt för laget, ett avstamp.
Hans Gren:
– Då spelade vi inte 4-4-2 utan 4-1-3-2, märk väl…! Sen har vi gått från 4-1-3-2 till 4-4-2
Vi var nöjda med den matchen, dels att vi vände en trend, dels att vi var bra med i matchen jämfört med de två tidigare. Det var en bra start.
Mot Djurgården borta red MFF ut en intensiv matchinledning från det hårt pressade hemmalaget och vände underläge till seger.
Roland Nilsson:
– Vi var beredda på att de skulle komma utflygande på plan, som ett närmast desperat lag. Vi var däremot inte riktigt beredda på att vi kanske behövde sparka lite boll i början, utan trodde att vi skulle kunna spela oss ur situationerna redan från början. Och det kostade oss; vi gjorde ett antal misstag, Djurgården fick luft under vingarna, en vass chans och så mål minuterna efter. Men vi tog det lugnt därute; rättade till ett par saker och fortsatte jobba oss in i matchen. Vi fick 1-1 innan paus, och när vi kommer ut i andra är vi ett annat lag. De fick en man utvisad, vi spelade bra och såg ut att ha 1-3 nära – sedan kom två åskådare in på plan och de fick chansen att prata sig samman vid avbrottet. Men vi klarar av det, står upp och fightas bra, och det är jag nöjd med.
Sedan Elfsborg hemma, den fantastiska urladdningen som slutade 5-0. ”Vi gick på knock” sa du efter matchen?
Roland Nilsson:
– De kom hit för att ta tre poäng och vara med i guldstriden, och trodde nog att de skulle få spela sitt spel. Vi sa att vi skulle sätta press på deras backlinje direkt från början, och det var ett lyckat drag: vi fick 1-0 och 2-0 på bara några minuter, och det hämtade de sig aldrig ifrån. Det var kul att se att vi inte slutade, utan bara fortsatte köra på; i andra halvlek gick vi ut som om det stod 0-0. Framför allt skönt var det skönt för våra fans, för vår hemmapublik, att de fick se att vi kan vinna och spela bra fotboll också mot topplagen, och göra mål, och göra många mål!
Endast tre dagar senare ny match mot Gefle borta. Men MFF lyckades ladda om, och lyckades vinna med 3-0 på Strömvallen.
Roland Nilsson:
– Vi visste att Gefle skulle backa hem och ställa i stort sett hela laget på sin egen planhalva, och att vi var tvungna att ha ett bra och snabbt passningsspel. Planen var hal som en isbana, vilket gav båda lagen problem, och det syntes första 25. Vi jobbade på, skapade lite chanser och gjorde första målet. Då visste vi att Gefle var tvungna att öppna upp, och det utnyttjade vi resten av matchen.
Ytterligare tre dagar senare ny match igen, Hammarby hemma – som något överraskande visade sig bli den jämnaste och svåraste av den veckans tre?
Hans Gren:
– Alltid svårt att möta lag som är illa ute och som söker ändringar. Det gäller att få hål på de där lagen, och det fick vi. Men det var en svår match.
Med tre matcher på en vecka var laget full förståeligt kanske inte riktigt lika taggat?
Roland Nilsson:
– Både Gefle och Hammarby han dag mer vila, och de 24 timmarna spelar stor roll när man har tre matcher på sju dagar. Hade vi spelat på måndagen hade vi nog orkat komma upp et snäpp till. Men jag tycker det är en väldigt bra prestation att spela som vi gör, sett till förutsättningarna. Det ahde varit lätt att, efter att ha vunnit två matcher, lite trött och seg i kroppen, kanske bli lite bekväm. En eloge till killarna där.
Så Örebro, en nyckelmatch för att närma sig seriens övre streck – och en ny 3-0-seger borta! Efter en jämn första halvlek tog ni ledningen tidigt i andra, och ÖSK lyckades inte svara.
Hans Gren:
– Första halvlek var det ingen bra fotboll från något av lagen. Vi hade förberett oss på att möta ett Örebro som spelade 4-2-3-1, men de kom plötsligt med ett 4-4-2 med diamant och det ställde till för oss en del. Örebro ville vara med och kriga om medaljplatser, var taggade och lite bättre än oss i första. En av få matcher där vi haft mindre bollinnehav, men istället var vi var effektiva: 9 avslut på mål varav 3 i mål.
Men såg å andra sidan ut som ett slaget lag redan efter 0-1?
– Jag tror faktiskt vi hade en fördel av att vi vann med 0-3 där ifjol. De hade nog med sig det lite, de var väldigt medvetna om det, särskilt tränaren Sixten Boström…
Fyra matcher kvar. Men en match i taget och fullt fokus på nästa, några landskamper bort, men inte heller vilken match som helst: IFK Göteborg hemma på Swedbank Stadion. Det hörs direkt att också tränarna redan är extra taggade inför den stundande drabbningen.
Roland Nilsson:
– Vi hoppas verkligen att folk kommer att stötta oss. Vi har ett fantastiskt bra stöd från våra fans, och skulle det komma lite extra folk kommer det att pusha våra spelare extra.
Hans Gren:
– Det blir en OERHÖRT intressant match mot IFK Göteborg. Ett lag som jagar guld och som mer eller mindre redan har talat om att den sista matchen kommer att bli avgörande…! Men de ska först komma ner hit och göra 90 minuter mot oss, så får vi se sen. Vi hälsar dem varmt välkomna hit.
Intervju: Tobias Christoffersson
