Äntligen konkurrerar Halsti fullt ut om en plats i startelvan
Sisu är synonymt med kampvilja, uthållighet, kämpaglöd. Och därmed också med Markus Halsti.
Efter att i fjol oförskyllt varit ifrågasatt nykomling och t o m hackkyckling bland MFF-supportrarna har den landslagsmeriterade finländske försvarsspelaren fått upprättelse och konkurrerar nu fullt ut om en plats i lagets startelva.
Men det har tagit tid. När Markus den 30 juli ersatte avstängde Jasmin Sudic som mittback mot AIK var det hans första allsvenska match från start sedan september i fjol borta mot Elfsborg.
Det var emellertid en comeback som hette duga. Sedan dess har han nämligen varit startspelare i fyra av fem matcher, däribland i den så viktiga borta mot Djurgården för en vecka sedan som gav tre tunga poäng med hem till Malmö.
Roland Nilsson: Hans sätt att komma tillbaka imponerar
Den vikarierande vänsterbacken – i stället för den ett steg i banan uppflyttade Ricardinho – hängde visserligen inte med riktigt i svängarna vid förspelet till Djurgårdens ledningsmål men totalt sett har Markus, som värvades till klubben som mittback, klarat sina roller på ett sätt som gläder inte minst tränaren Rolle Nilsson.
– Hans sätt att komma tillbaka imponerar, säger Rolle.
– Markus fick oförtjänt mycket kritik i fjol när både skada och sjukdom hindrade honom från att komma upp i sin tidigare standard men har visat prov på bra karaktär när han kämpat sig tillbaka in i handlingen. Han har varit väldigt stabil på träningarna, läser spelet bra och är en duktig passningsspelare och att konkurrensen om platserna är tuff har inte bekommit honom. Han har bitit ihop och jobbat på.
Att han är så allround är givetvis också ett plus. Även om han känner sig mest bekväm i mittförsvaret har Markus vid skador och avstängningar ryckt in både som höger- och vänsterback samt vikarierat som mittfältsspelare.
”Samma pirrande känsla som inför min landslagsdebut”
Själv gör Markus ingen större affär av det bistra fjolåret, utan gläds i stället över att nu äntligen vara med i matchbilden på allvar.
– Det är underbart, säger han. Jag vet ju att jag var en relativt dyr spelare när jag kom hit och det har känts viktigt att visa både inför mig själv, laget och många andra att jag duger till att spela i MFF. Men jag kan gott erkänna att jag var väldigt nervös inför matchen mot AIK, som ju var min första på Swedbank Stadion. Det var samma pirrande känsla som inför min landslagsdebut mot Grekland i fjol.
Markus ger annars inte intryck av att anfäktas av nerver utan har en avspänd syn på tillvaron.
– Det är med fotbollen som med livet, säger han.
– Man vet inte från dag till dag vad som händer när man öppnar dörren. Fotbollen är förvisso mitt jobb men även om jag inte fått spela så mycket som jag önskat så går det inte att gräva ner sig. Jag tror lite på ödet och man får försöka ta chansen när den kommer.
Vis av erfarenheten tar han därför inte ut något i förskott utan säger om fortsättningen:
– Den är både utmanande och spännande. Det är bara tuffa matcher som återstår mot lag som antingen slåss i toppen eller undan nedflyttning. För egen del hoppas vi naturligtvis kunna klättra ett antal placeringar men det är stenhård konkurrens om platserna i laget så det gäller att fortsätta visa på träningarna var man står.
Det var precis inför seriestarten i fjol Markus värvades till MFF, strax innan han skulle göra sin allsvenska debut för GAIS.
– Nästan som en NHL-värvning i ishockey, skrattar den sympatiske finländaren vid minnet av sportchefen Hasse Borgs blixtutryckning för att hitta en ersättare till Anders Andersson som brutit benet och fått säsongen spolierad.
Tyvärr skulle emellertid Markus första säsong i MFF komma att bli ryckig. Först ett skadat ledband i ena knäet och sedan en infektion med nödvändig vila som följd gjorde att han kom ur rytmen och den formsvacka han sedan hamnade i och som gav upphov till tvivel på hans kapacitet hann han aldrig resa sig ur.
”Finska ligan har tyvärr för lång status för att man ska bli upptäckt
– Nä, det var inget bra år, säger han. Jag hade stora förväntningar både på mig själv och laget men det blev inte som jag hoppats. Det var ett tungt och tufft år att stryka ett streck över.
25-årige Markus har ett gediget finländskt förflutet. Via moderklubben FC Viikingit i Helsingfors kom han 12 år gammal till HJK och stannade sedan där i över ett decennium. Vid 19 års ålder blev han ordinarie i A-laget och var där med sin förmåga att styra och dirigera en ledargestalt i försvaret fram tills han förra vintern skrev på för GAIS – för att hamna i Malmö!
– Efter att ha blivit både ligamästare och dubbel cupmästare med HJK ville jag röra på mig, berättar han.
– Finska ligan har tyvärr för låg status för att man ska bli observerad. Åtminstone är chanserna små jämfört med bland annat Sverige, varifrån så många duktiga spelare etablerat sig ute i Europa.
”Jag hoppas och tror att jag har min bästa tid framför mig”
Trots hittills begränsad speltid i MFF jämfört med vad det hade blivit i GAIS ångrar Markus dock inte bytet söderut.
– Absolut inte, säger han.
– I GAIS hade jag fått leva med risken att trilla ur allsvenskan och dessutom har jag i Roland Nilsson och Hans Gren i MFF två tränare som kan försvarsspel. Det är utvecklande för min fortsatta karriär.
I hemlandet rankas han som en av tre-fyra spelare som konkurrerar bakom de senaste årens mittbackspar Sami Hyypiä och Hannu Tihinen i A-landslaget och trots det ”förlorade” fjolåret var Markus med på landslagets februariuturné i år till Fjärran Östern och spelade mot Japan sin andra A-landskamp.
– Visst gav det mersmak, säger han. Fortfarande har Finland aldrig nått ett stort mästerskap och VM i Sydafrika nästa år nu också borta ur bilden, men snart är det EM-kval igen. Vi får se vad framtiden för med sig, både i MFF och landslaget. Jag hoppas och tror att jag har min bästa tid framför mig!
AV: ARNE REIMER
