Intervju med John Phillips – del 2
Den femte januari kom spelarna tillbaka efter sin ledighet och träningen drog igång. Varsågod att tugga tag i vad som brukar kallas ”världens längsta försäsong”! John Phillips är inte främmande för uttrycket när han konstaterar att den svenska försäsongens 12 veckor är exakt dubbelt så många som Englands sex.
– I England måste uppbyggnadsträningen ske rätt snabbt innan matchandet börjar. Här gäller det istället att se upp med att köra för hårt i början – för efter sex veckor är det sex veckor till. och skador under försäsongen är något man verkligen inte vill ha.
Den femte januari kom spelarna tillbaka efter sin ledighet och träningen drog igång. Varsågod att tugga tag i vad som brukar kallas ”världens längsta försäsong”! John Phillips är inte främmande för uttrycket när han konstaterar att den svenska försäsongens 12 veckor är exakt dubbelt så många som Englands sex.
– I England måste uppbyggnadsträningen ske rätt snabbt innan matchandet börjar. Här gäller det istället att se upp med att köra för hårt i början – för efter sex veckor är det sex veckor till… och skador under försäsongen är något man verkligen inte vill ha. Missar en spelare ett par veckor nu är det svårt för honom att ta igen det senare, han kommer att vara lite i otakt. Tränarna vill ju alltid köra så mycket som möjligt för att känna att de gjort allt de kan fram tills säsongstarten, och då får jag dra i bromsen ibland när någon spelare riskerar bli överansträngd. Ju fler vi kan hålla på plan ju bättre.
Hur har du gripit dig an ditt uppdrag? Vad har hänt under de första veckorna?
– Man kan inte komma in och förändra allt över en natt, så jag har försökt få igång det mest grundläggande. Första veckan ägnade jag bara åt att lära känna spelarna och gå igenom några av de kommande testerna så att alla visste vad som väntade. Sedan började vi bygga upp volymen och intensiteten i träningen till en ganska hög nivå vecka två och tre. Vecka fyra började matchandet och då passar en lite lättare träningsvecka med mer återhämtning bra. Nu fortsätter vi bygga upp.
Individanpassning är vägen framåt
”Mer individuell träning” har, om man så vill, blivit något av ett populistiskt mantra inom lagidrotten fotboll. I detta sammanhang begränsar vi oss till fysträningen, och John Phillips tvekar inte: ökad anpassning av fysträningen till individens behov och förutsättningar är den självklara vägen framåt och kommer att bli en viktig utgångspunkt för hans arbete med MFF.
– Jag tycker att fotbollen i allmänhet behöver ta nästa steg i utvecklingen av individuell träning – de största klubbarna gör det redan. Det är klart att en 18-årig vänsterback och en 35-årig anfallare reagerar olika på träningen och behöver ha olika program. Och det är klart att varje pass blir effektivare och mer produktivt med mindre grupper, precis som i skolorna. Problemet är förstås att om man har 25-30 spelare och vill göra mycket individuellt, så lär det behövas mer personal, vilket lär kosta en massa pengar, som många klubbar inte har.
Hur mycket kan då fysträningen individanpassas med de resurser som finns i MFF? John Phillips räknar upp en rad exempel, men lyfter under samtalets gång fram fyra områden som han redogör för mer i detalj: kondition, styrka/prehab, vätskebalans och återhämtning.
Kondition: pulskoll live effektivare
Mer än en staketräv höjde på ögonbrynen vid de första träningspassen inne i Kombihallen: fystränaren naglad vid sin laptop vid sidan av plan, spelarna i full aktion – till av fystränaren förinspelade instruktioner ekande i högtalare. Bakom denna för MFF nya approach finns en ny utrustning som ska göra konditionsträningen mycket effektivare: livemätning av hjärtfrekvens.
– Att spelarna bär pulsmätare under träningen för att man ska kunna se exakt med vilken intensitet var och en jobbar, det är inget nytt. Men till skillnad från de äldre systemen jag använt tidigare, då man laddar ner datan efter träningen och först då ser resultaten, så kan jag nu följa varje spelares puls live på min laptop. Det innebär att jag kan göra finjusteringar under passet och öka eller minska ansträngningen, och se vem som kanske inte arbetar tillräckligt hårt. Träningen blir mer effektiv för var och en och vi sparar tid.
Fattas bara den lätta elstötsfunktionen ”vid behov”?
– Vi har den inte än men tänkte skaffa den…
Styrka/prehab: övningar filmas
Som utgångspunkt för styrke- och prehabträningen gjordes under de två första veckorna ett särskilt test av varje enskild spelares sätt att röra sig och förmåga att kontrollera olika delar av kroppen utifrån fem olika övningar.
– Det kallas ”functional movement screening”. Ricky [Dahan] och jag filmade när varje spelare gjorde övningarna för att sedan analysera materialet. Vi är ute efter att hitta till exempel obalanser mellan höger och vänster sida av kroppen, stelheter i rygg, höft eller knän. För om man har en obalans någonstans och sedan går in i gymet och laddar upp 100 kilo, så kommer någon annan del att kompensera för den svagheten. Vi identifierar de tre ”värsta” områdena hos var och en och gör individuella program med några övningar de kan gör varje morgon för att förbättra de svaga områdena. På så vis minskar skaderisken och produktiviteten med styrketräningen ökar.
Vätskebalans: uttorkning ökar skaderisken
Ett helt nytt och närmast medicinskt perspektiv på varje spelares fysiska status blir kontrollerna av vätskeupptagning och vätskebalans [eng: hydration/osmolality]. John Phillips avser ta regelbundna urinprov på spelarna för att se att dessa värden ligger rätt och sköts som de ska.
– Låg vätskenivå ökar risken för muskelsträckningar och förslitningar, särskilt under försäsongen när vi tränar hårt, samtidigt som syreupptagnings- och koncentrationsförmåga minskar. När jag införde det här i Southampton för tre år sedan var 14 av 20 spelare allvarligt uttorkade, i meningen att de utsatte sig för förhöjda skaderisker vid träning. Idag testas spelarna där 2-3 gånger i veckan, alla har vant sig vid att dricka mer och känner sig mindre trötta och mer koncentrerade.
John tillägger att idealet vore att göra ett urintest varje morgon och vid behov kolka i spelarna det vatten de behöver innan träningen, vilket dock kanske inte är praktiskt genomförbart. Ett smidigare alternativ är att titta på kroppsvikt och väga in spelarna före och efter match.
– Om man väger 80 kilo innan match kanske man tappar två kilo vätska under och väger 78 efter. Ett kilos kroppsvikt är ungefär lika med en liter vatten, så då får spelaren dricka en liter per kilo under de närmaste timmarna, en och en halv faktiskt eftersom man fortfarande svettas… Medvetenheten om det här har funnits ganska länge, men har kanske inte spridits så mycket. Jag har arbetat med det i tre år.
Återhämtning: ökad koll, inget skrotlyft
På frågan om vilket allmänt intryck han fått av hur fysträningen sköts här i Sverige och vad som kan bli bättre, svarar John Phillips diplomatiskt att det inte bara finns ett svar och ett sätt att göra saker på, och att bara det att anställa någon på heltid kommer att göra stor skillnad. Men ett område betonar han som outvecklat och eftersatt: återhämtningen efter match (och efter hård träning).
– Med det tajta schema vi kommer att ha mellan matcherna särskilt i april, med en match var tredje dag, så vill jag verkligen fokusera på återhämtningen. Vi ska få riktig koll på saker som näringsintag, vätskebalans, sömn – och vad man gör dagen efter match. Jag hörde till exempel att spelarna körde viktlyftning dagen efter match ifjol, och det är. något som jag inte tror hjälper dem – och en sak jag föreslår att vi ändrar på.
Vad är istället bra att göra dagen efter match?
– Jag vill kunna erbjuda många olika saker efter vad varje spelare föredrar. Ett lågintensivt spinningpass på 15-20 minuter för att få igång den metaboliska uppbyggnaden i benen och snabba upp återhämtningsprocessen. Eller lite arbete med överkroppen för att frigöra tillväxthormoner som påskyndar återhämtningen. Ett poolpass med dynamisk men ganska avslappnad stretching. Varma och kalla bad omvartannat, då blodet pumpar runt och rensar systemet samtidigt som det känns rätt skönt. Samtidigt finns det kanske de som gillar att köra vikter för att rensa skallen, och ibland är det viktigare. Då vill jag inte beröva dem det, även om det inte gör något rent fysiologiskt.
Nu har samtalet osökt glidit över från fysträningens uppbyggnadsfas under försäsongen till dess ”underhållsfas” under matchsäsongen. Vad mer är viktigt här?
– Ett par saker är väldigt viktiga: se så att träningsmängden mellan matcherna är rätt och att träningsintensiteten dagen innan match är rätt, så att spelarna inte är övertränade innan match. Och så en de svåraste sakerna med mitt jobb: att hålla de spelare som inte spelar regelbundet i A-laget i bra form och glada. Vi kallar dem the bum squad i England, för de kan vara väldigt omotiverade.
Hur tränar du speciellt med dessa spelare?
– De är svårt att kopiera det man får under en tävlingsmatch: atmosfären och tävlingsnerven som ger motivationen och adrenalinet. Det man kan göra är att försöka hålla samma rytm som matchschemat, och köra hårt så nära matchtiderna som möjligt. Så att de är så redo som möjligt om de skulle behövas nästa gång.
Orka mer med hög intensitet
Fysträningens elementa är styrka och kondition. För konditionen finns två grundläggande begrepp. Aerob uthållighet är det samma som kroppens syreupptagningsförmåga och motsvarar uthållighet över längre tid. Anaerob kondition motsvarar kroppens förmåga att arbeta högintensivt under kortare tid (med mjölksyra som en biprodukt). John Phillips fokuserar på den senare.
– Ser man på statistik från toppfotbollen idag, så ökar hela tiden antalet rusher en spelare behöver göra under en match. Förmågan att arbeta högintensivt och sedan återhämta sig snabbt för att arbeta högintensivt igen, det är det område där vi behöver förbättra oss mest, det är jag överens med tränarna om. And I’ll be addressing that as I see fit!
Säger John Phillips med furirtonfall och ett leende, samt tillägger att spelarnas aerobiska uthållighet också ska bli bättre, men att löpträningen kommer att vara mer inriktad på springa-stanna-springa än att löpa i en hastighet hela tiden. Precis som i en match.
Mer funktionell slutrehab
En mindre angenäm sida av individuell träning är arbetet med rehabiliteringen efter skada.
I Southampton arbetade John en hel del med rehabens slutfas, den svåra övergången till full fotbollsträning med laget och matchspel, och pekar på ett par viktiga saker:
– Spelare som kommer tillbaka från skada kommer från en kontrollerad miljö i rehab till matchsituationer då de måste vrida och vända – och då kan de bli skadade igen. Jag vill införa lite mer funktionella träningsmoment som efterliknar rörelser i match, och inte bara springa upp och ner mellan koner. För en mittback, som till exempel Niklas Hansson, kan det till exempel vara öva på att nicka och på att reagera på andras rörelser. Här jobbar Ricky och jag mycket nära.
God vän med Michael Svensson
Har man jobbat med rehab i Southampton någon gång under de senaste åren har man träffat Michael Svensson, skadeförföljd landslagsback och nybliven assisterande tränare i ”The Saints”.
– Med honom jobbade jag nästan på heltid… Jag har aldrig träffat någon med så stark mental hängivenhet. Han bara fortsätter… han var visst över och tränade lite med Helsingborg nu härförleden?
Här behöver John Phillips kort upplysas om skillnaden mellan de två sydvästsvenska kuststäderna Helsingborg (med HIF) och Halmstad (med Michael Svenssons tidigare klubb HBK) samt det ur ljusblått perspektiv väsentliga i att hålla isär de båda. John nickar, gör mentala anteckningar och tillägger:
– Jag och Michael är goda vänner och jag pratade rätt mycket med honom inför att komma hit. Inte så mycket om Malmö som om hur det är att bo i Sverige och hur det fungerar här… vad man kan förvänta sig.
Att anpassa sig till svenska och skånska förhållanden har så här långt gått ganska bra, möjligtvis med undantag av det där oupphörliga kaffedrickandet – samt de svårbegripliga spelreglerna vid våra övergångsställen.
– När jag körde över ett övergångsställe fick jag höra att jag enligt lagen måste stanna, men när jag ska korsa till fots kör bilarna ofta förbi utan att blinka. Vad gäller egentligen?
Svaret är självklart: skaffa cykel!
Därmed avslutas ett långt samtal med MFF:s fystränare John Phillips, som liksom alla andra som verkar i klubben har stora förväntningar på sig, och vars arbete det ska bli mycket spännande att följa.
– Jag lovar inte att spelarna kommer att vara i superform direkt och att vi kommer att vinna serien – men det ska bli skillnad. I’ll get them fit.
Tobias Christoffersson
