Anders Anderssons Floridablogg del 1
”Puh. Onsdag kväll och nu är första gången jag kan sitta ner och skriva några rader. Igår var jag, liksom alla andra, helt färdig efter två träningar, tidsomställning och måndagens fantastiskt behagliga resa.”
”Jag antar att de flesta redan vet att det inte gick helt problemfritt. På planet från Köpenhamn jobbade lyckligtvis vår kompis, Jenny, så den resan var smidig. Alltså jag vill härmed inte alls påstå att vi fick några extrema fördelar men servicen, de extra mackorna, drickan och chokladen var goda. Tack Jenny!
Greger, som fått platsen under takluckan, var inte lika nöjd dock. Han satt med fötterna i nån sorts minisovsäck och insvept i tre varma filtar. Efter ett tag stängde Jenny luckan och Greg blev människa igen. Nåja människa är kanske för mycket sagt….men bättre.
Mellanlandningen i Washington kan nog inte beskrivas som en succé. Efter en aningen för lång passkontrollskö ville det sig inte bättre än att vissa fick ta ett senare plan. Vi skyller givetvis allt på Safari JR, dvs Jiloan MUHAMMED HAMAD. Bra namn när man vill in i USA Jille.
Personalen tog in honom för ett extra snack. De sa att de valt ut honom helt ”randomly” Mmm visst. Tog lite tid men eftersom Jille är en smart och mogen kille, trots att han är osannolikt ung, så tog han det med fattning.
Så även de andra som inte kom med första planet till Orlando och vi kom, efter att hämtat ut våra hyrbilar, fram till hotellet safe and sound.
Tisdagen började med väckning kvart i två på eftermiddagen. Skönt om det inte betytt kvart i 8 här i Orlando. Hursomhelst. Efter frukost gav vi oss av i samlad karavan likt ett lämmeltåg av stora amerikanska hyrbilar, mot universitetsområdet som ligger 2 min härifrån. Här sägs gå knappt 50 000 elever så det är ungefär som en mindre lågstadieskola i Kina om jag är rätt informerad.
Två planer har vi till vårt förfogande och de är helt okej. Efter första träningen åkte vi hem för dusch och sedan tillbaka till universitetet för lunch. Blir en del körande ska erkännas.
Lät grymt bra innan resan att ha egna bilar men vi börjar bli aningen tveksamma nu. Svårt med parkering och en del promenerande för att komma från parkeringarna till restaurangen. Återkommer till det. Vår andra träning var full av spel och det gick rätt hett till emellanåt. Härligt när det smäller lite bara det inte går till överdrift. Mot slutet av träningen började svarta moln lägga sig som ett tak över arenan. Vi avslutade och det verkade vara signalen för himlen att öppna sig. Hagel, blåst och blixt och dunder. Vi fick extra träning genom att sprinta till bilarna. Trötta blöta krigare kom tillbaks till hotellet för snabb uppiffning och sedan tillbaks till universitetet.(kallar universitetet för ucf i fortsättningen).
Efter middagen på ucf fick ca 15 st spelare och ledare en liten härlig walkabout. En av våra ledare, inga namn, visade vägen till parkeringshuset. I regn och mörker följde de andra snällt ledarhunden utan att ana att vägen han valt var raka motsatsen till det vi i folkmun kallar genväg. De undersökte visst ucf.s alla parkeringshus innan de kom rätt. Blöta och sura kom de 45 min senare tillbaks till hotellet. Satan vad vi garvade.
Kul med gratis underhållning.
Idag stod endast en träning på programmet som omväxling. Men den gick inte av för hackor. 3 mot 3 spel i vad som kändes som tre timmar. Kan ha varit något kortare men jag är inte säker. Bra tempo och en del fina baljor. En fysisk tung träning men ca en miljon gånger roligare än att löpa utan boll. Skönt också att slippa det föhatliga konstgräset.
Den fria eftermiddagen ägnades åt Universial Studios för Skoog, Berra, Sandkvist, Jocke och mig. Outlet shopping för resten av gänget. Efter vad jag hört verkar de rätt nöjda med vad de hittade och en del fyndade ordentligt.
Vår eftermiddag var helt fantastisk men jag ber att få återkomma med den nästa gång för nu är jag totalt slut och ska gå och lägga mig. Klockan är trots allt tio i 5 på morgonen. I Sverige förvisso men ändå.
Ha det gott.
anders
