Alltid med er. Alltid bakom er!
Men det är så. Det är nu det ställs särskilda krav på oss supporters. Jag fick höra en bra historia från en bekant, som hade varit och sett Bröndby-Esbjerg nyligen. Det kom 15000 som stöttade laget i 90 minuter. Spelarna möttes av en stor flagga som täckte en tredjedel av kortsidan. Det stod: ”Alltid med er. Alltid bakom er”.
Detta bara några få dagar efter att laget hade förlorat mot Eintracht Frankfurt med hela 4-0 på bortaplan och dessutom fått två man utvisade. Med påföljden att Bröndby naturligtvis är ute ur UEFA-cupen.
Det var då, när spelarna hade misskött sig som värst, det var då som fansen insåg att deras kärlek behövdes som bäst.
Det brukar ju heta, när man talar om barnuppfostran, att föräldrarnas kärlek behövs som allra mest när de små liven uppfört sig som allra sämst. På något sätt dök den metaforen upp i huvudet när jag satt där framför TV:n igår kväll, hålögd och besviken, efter bara två poäng på fyra matcher.
Men det är så. Det är nu det ställs särskilda krav på oss supporters. Jag fick höra en bra historia från en bekant, som hade varit och sett Bröndby-Esbjerg nyligen. Det kom 15000 som stöttade laget i 90 minuter. Spelarna möttes av en stor flagga som täckte en tredjedel av kortsidan. Det stod: ”Alltid med er. Alltid bakom er”.
Detta bara några få dagar efter att laget hade förlorat mot Eintracht Frankfurt med hela 4-0 på bortaplan och dessutom fått två man utvisade. Med påföljden att Bröndby naturligtvis är ute ur UEFA-cupen.
Det var då, när spelarna hade misskött sig som värst, det var då som fansen insåg att deras kärlek behövdes som bäst.
Det är ett jäkla otacksamt jobb, det där. Visserligen fick supportrarna belöning den här gången, eftersom Bröndby vann med 2-0, händelsevis efter två mål av Martin Ericsson. Men det utdelas inga garantier i den här branschen. Laget kunde lika gärna ha torskat – och supportrarna hade fått dra in än mer luft inför nästa match.
Några i bekantskapskretsen talar idag om risken för fritt fall i tabellen. En kompis mailade mig: ”Klarar vi oss från kval nu?” Det är fullt begripliga känslor, men det är i just det här läget som vi måste frigöra oss från vår egen banala plåga och tänka på spelarna. Vad behöver de bäst just nu? Är det gnälliga och sura supportrar som ropar på avgång i falsett eller är det de där 15 tusen med den där stora banderollen?
Nå, det är lättare sagt än gjort, med de senaste matcherna på näthinnan. För att orka gå vidare behöver man ju helst en gnutta hopp. Ett incitament, som det så fint heter. En enskild händelse, något avgörande moment att ”ta i handen” inför nästa match, som till råga på allt är det svåra bortamötet på Söderstadion.
Jag tror att jag har hittat det där ögonblicket. Efter att ha suttit framför TV:n i nästan en hel match och skrikit: ”Överraska mig!” – så kom ju den där frisparken från Emil i 85:e minuten.
Islänningen hade inte haft många rätt tidigare i matchen, närmast konsekvent slagit för låga och för korta hörnor (vilket i och för sig jämnades ut av Daniels, som var för långa) och snällt sagt inte haft någon framgång med sina dribblingar.
Skit samma. Emil gör nu exakt det som jag längtat efter i 85 minuter. Han bryter mönstret. En av de viktigaste ingredienserna i toppfotbollen. Precis som Junior gjorde, vid det vackra förspelet till Podes ledningsmål. Emil slår inte det där förutsägbara inlägget utan – överraskar. Inte bara oss i publiken, utan även HBK:s duktige målvakt.
Det innebar inte bara att MFF fick med sig en poäng hem, vilket i alla fall är bättre än ingen poäng alls. Det innebar också att MFF bröt ett annat mönster – nämligen det att vika ner sig och förlora matcher i den andra halvleken. Det kan visa sig vara ett förbaskat viktigt mål.
Det är denna lilla ”fräckis” från Emil som jag tar med mig, som gör att jag inte tror att det är något fritt fall på gång, som trots allt får mig att tro på Royal League senare i höst. Och det är min stumma förhoppning att de elva spelare som släpps ut på Söderstadion på måndag känner samma sak.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
