Intervju med Joakim Nilsson
Bakom sig har han Olof Persson och Daniel Andersson, bredvid sig Yksel Osmanovski och framför sig Jari Litmanen. Däremellan har han, en 21-årig kille från Höllviken, regerat under sluttampen av vårsäsongen som om det vore han, och inte lagkollegorna, som spelat de stora matcherna ute i Europa.
Joakim Nilsson har varit ett av de allra största utropstecknen i Malmö FF under våren.
Bakom sig har han Olof Persson och Daniel Andersson, bredvid sig Yksel Osmanovski och framför sig Jari Litmanen. Däremellan har han, en 21-årig kille från Höllviken, regerat under sluttampen av vårsäsongen som om det vore han, och inte lagkollegorna, som spelat de stora matcherna ute i Europa.
Joakim Nilsson har varit ett av de allra största utropstecknen i Malmö FF under våren.
Vi är i skrivande stund mitt uppe i en av mest hektiska veckorna på mycket länge i Allsvenskan. Tre matcher, tre topplag, en vecka och därefter stänger allsvenskan dörren, och alla blickar riktas mot VM i Tyskland. Inte förrän den 17:e juli är det åter dags att vrida på tändningen igen. För en del vårslitna kroppar kommer uppehållet väldigt lägligt, medan andra nog gärna hade velat köra på.
Joakim Nilsson, till exempel.
För varje matchminut, för varje halvlek och för varje match som gått har han bara blivit bättre och bättre i sin defensiva mittfältsroll.
– Nu när det har gått så bra på slutet så vill man ju hålla igång, men det är klart att det ska bli trevligt att vara ledig lite och hänga med kompisarna. Kanske gå ut någon kväll, säger Jocke.
Varför har det gått så bra för dig under våren?
– Att jag har varit skadefri är den allra största anledningen till att det har gått bra. Jag har inte haft några problem alls sedan Sydafrika och har bara missat tre-fyra träningar för att jag varit sjuk.
Det är en pånyttfödd Jocke Nilsson som skrattar när han tillsammans med några andra, eftersläntrande spelare kör några skämtsamma lekar efter träningen. När vi sedan sitter på en soldränkt bänk bredvid träningsplanen efter träningen berättar han för mig hur mycket han trivs med att vara en del av MFF just nu:
– Vi har suverän sammanhållning i laget och det är riktigt, riktigt kul att gå till träningen nu för tiden.
Men så har det inte alltid varit. Efter succéinhoppet på ett soligt stadion mot BoIS 2003 var vi många som tänkte stora tankar och letade i listorna efter spelare som likt Jocke gjort A-lagsdebut redan som 17-åringar. Men så kom skadorna och med dessa en jobbig tid för Jocke.
– Jag var frisk en månad, skadad en vecka och så fortsatte det. Jag fick ingen kontinuitet och hängde oerhört mycket med huvudet. Jag ville knappt gå till träningen. Jag hade dåliga tankar och ibland när jag var riktigt nere funderade jag nästan på att sluta, eller varva ner lite. Det var riktigt tungt förra året.
– Det var mentalt oerhört jobbigt att ha varit med där uppe, och sen falla tillbaka.
Det är då som familjen och vännerna kliver in i bilden. Under vårt samtal återkommer han ofta till hur viktigt det är med en trygg tillvaro vid sidan om fotbollen.
– Vännerna pushar en hela tiden och vill att man ska spela.
Har du under denna period tänkt på var du kunde ha varit just nu om du hade fått vara skadefri?
– Lite har jag tänkt på det, men man måste leva i nuet. Nu när det går bra så tänker jag inte på det, men innan tänkte jag en del på var jag kunde ha varit om jag fått vara skadefri, visst.
Under hektiska perioder, som den som vi i skrivande stund är inne i, blir det inte mycket över för annat än att äta, sova och spela fotboll. Men under VM-ledigheten planerar han att åka upp till Johan Nilsson Guiomar i Mjällby tillsammans med Pode, Behrang, ”Sankan” (Jonas Sandqvist) och Jon.
– Det är vi som håller ihop för det mesta, säger Jocke.
Förra året tog Marcus Pode steget upp i A-laget på allvar, och i år har även Jocke och Behrang Safari etablerat sig i startelvan samtidigt som Rawez Lawan inte varit långt borta. Hade inte Jon och Jonas Sandqvist drabbats av skador, så hade även de kämpat om platser i startelvan. Malmö sjuder just nu av en härlig, om än något av skador vingklippt, mix bestående av mångårig rutin såväl som ungdomlig entusiasm. Sällan har så många unga spelare gett oss på läktaren så mycket att glädjas åt.
– Pode visade redan förra säsongen vad han kunde, och nu kommer det ännu fler unga spelare. Det är skoj för Behrang.
Behrang, ja. Jag minns tv-bilderna från Stockholm Stadion: Jocke Nilsson var allra först framme hos Behrang Safari efter dennes 2-1-nick. När deras blickar möttes i ett vrål kändes det ända hem till Ilva-soffan att saker och ting är på gång att hända.
Är det någon skillnad mellan Tom och Sören när det gäller matchning av de unga spelarna?
– Ja, lite är det ju. Behrang fick ju inte spela tidigare, men denna säsong har han spelat alla matcher från start utom en, och dessutom gjort två mål. Så lite skillnad är det nog.
De senaste matcherna har Jocke som bekant styrt och ställt i utrymmet mellan de rutinerade rävarna. Själv trivs han allt bättre i den defensiva mittfältsrollen:
– Det är klart att man vill fortsätta där. I början av säsongen när jag hoppade in så var det på den offensiva platsen. Men i den defensiva rollen har jag haft mycket boll och fått igång
spelet bra tycker jag. Sen har ju Jari spelat bra.
Jag behöver knappt fråga Jocke om hur det är att spela tillsammans med Jari Litmanen förrän han fullkomligen öser lovord och hyllningar över sin mittfältskollega.
– Han kommer med många småtips hela tiden. Till exempel säger han åt mig att jag ska ligga snett bakom honom hela tiden, så att han kan sätta ner bollen på mig eftersom han själv vill dra på sig två-tre man. Då kan han öppna upp ytor för andra, samtidigt som jag har hela spelet framför mig och kan spela upp bollen i plan.
Kan man föreställa sig en bättre plantskola än den som Jocke Nilsson placerats i nu? Att få chansen att drillas till en högklassig defensiv innermittfältare genom att ha Daniel Andersson bakom sig och Jari Litmanen framför sig.
– Jari är en fantastisk spelare, en världsklasspelare som slår helt fantastiska passningar. Sättet han tar ner bollen uppe i luften och passar den vidare är helt… Han är kanske inte världens snabbaste men fantastisk fortfarande. När vi var i Holland så berättade Mackan att det är bilder på honom överallt. Man förstår nog inte riktigt hur stor han har varit.
Jockes egna minnesbilder av Jari kommer främst ifrån Champions League-klassikerna på Eurosport. Han menar att den som inte delat träningsplan med Jari inte heller till fullo kan inse hur stort och brett hans register verkligen är.
– Det är svårt för dom som inte spelar tillsammans med honom att förstå hur bra han är. Det är samma sak med Daniel Andersson. Det är först när man spelar med dom som man förstår hur bra dom egentligen är. Har man inte spelat med dom förstår man inte. Det är stora spelare, det är det.
Jocke bara ler när jag undrar hur det är att täcka upp bakom en Jari Litmanen som kanske inte täcker alla de defensiva ytorna som en ”vanlig” offensiv mittfältare i Malmö kanske hade varit tvungen att göra:
– Det sköter jag gärna åt honom så länge han sköter passningarna och målen, säger han och det är tydligt att han stortrivs att dela mittfält med en av Skandinaviens allra största fotbollsspelare genom tiderna.
Under vårsäsongen har Jocke främst hyllats för sitt mogna positionsspel på planen.
¬- Jag har alltid haft ganska lätt att stå rätt på planen tack vare min speluppfattning. Jag tror att jag ligger ganska bra i position, och självklart hjälper de andra mig. Min uppgift är att ligga och döda uppspelen till anfallarna, och om motståndarna har en offensiv mittfältare ska jag vara riktigt irriterande.
Han berättar om känslan efter att han satte in inte mindre än två klockrena brytningar direkt efter varandra mot Djurgården:
– Först kom den förste spelaren, och jag kom in perfekt. Sen fortsatte det av bara farten. Det är härligt när man känner att hela publiken vänder sig mot en.
Jocke har inga som helst problem att klä sina tankar om sitt eget spel i välformulerade ord. Det märks att han funderat på många av de ämnen som jag tar upp under vårt samtal. Han är till exempel helt på det klara med att han måste jobba bort de slarviga passningarna som han ibland slår, och som ställer till det för laget.
– Ja, jag tror att jag tänker mycket och analyserar matcherna i huvudet. Sen är jag ju fotbollsfreak också, säger Chelseaanhängaren Jocke.
Han berättar att han kollar på all fotboll: division två-matcher med Höllvikens GIF och Näset, bottenmatcher i Premier League och favoriten Makelele live på Stamford Bridge.
– Det är klart att man analyserar sina favoritspelare i Chelsea. Makelele är fantastisk, och Terry är också en stor favorit, säger han och berättar att han tyvärr missade den senaste Chelsea-matchen som brorsan och pappan åkte iväg på eftersom han inte var ledig från MFF.
Funderar du någonsin på om du själv kommer att spela på den nivån?
– Ja, det kan ju gå oerhört fort ibland. Ett par bra matcher och sen är det någon som gillar en. Men det är inget jag springer och tänker på. Jag var ju skadad i den åldern när allt sånt började, så jag vet inte om någon varit intresserad. Jag tror inte att jag hade velat sticka iväg ändå. Jag trivs så bra med kompisarna och vill ha nära till familjen, så det passar mig perfekt att spela här i Malmö. Jag är inte sugen på att flytta någonstans. Jag är ju väldigt hemkär.
Fakta Joakim Nilsson
Bor: Hemma hos föräldrarna i Höllviken.
– Ett tag till blir det nog, i alla fall tills de kastar ut mig, haha!
Karriär: Kom från Höllvikens GIF till MFF som elvaåring.
Född: 16/5 1985
Allsvensk debut: Malmö FF – Landskrona BoIS 21/4-2003
Meriter: 7 J-landskamper, 7 pojklandskamper.
