Debaclet i Borås
Matchen mot Elfsborg var jag rädd för. Hade sett Boråslaget mangla Hammarby med 4-1. Insåg att de blir jävligt svåra – hela säsongen – på sin nya arena. Och med två gånger Svensson stampande i spelarkorridoren kan det bli medaljer till västgötarna i höst. Dom väl unnat, i så fall. Tycker deras arenasatsning är ett föredöme för resten av landet och har, för den delen, alltid gillat både Elfsborg och Halmstad, sympatiska småklubbar med en aldrig sinande ström talanger från den egna bygden. Säger bara Joakim Sjöhage. Från Norrby. Jösses.
Onsdag morgon. Finnen ringde just och undrade om vi skulle promenera. Jag sa som jag sagt de sista veckorna, att jag inte hinner, att jag måste intervjua folk till min Drömelve-bok. Det går i hundra nu.
– Jaja, men har du kommit över måndagkvällen, frågade han då.
– Skojar du, svarade jag.
Fast när jag tänkte efter, förlusten mot Djurgården sved mer. Där ägde MFF matchen, där skulle man gjort som Staffan Tapper brukar säga. ”Svalt bollen och slängt den åt helvete”. Stängt butiken och satt lapp på rutan. Så gjorde hans guldlag på sin tid. Receptet är inte förbjudet att plankas.
Matchen mot Elfsborg var jag rädd för. Hade sett Boråslaget mangla Hammarby med 4-1. Insåg att de blir jävligt svåra – hela säsongen – på sin nya arena. Och med två gånger Svensson stampande i spelarkorridoren kan det bli medaljer till västgötarna i höst. Dom väl unnat, i så fall. Tycker deras arenasatsning är ett föredöme för resten av landet och har, för den delen, alltid gillat både Elfsborg och Halmstad, sympatiska småklubbar med en aldrig sinande ström talanger från den egna bygden. Säger bara Joakim Sjöhage. Från Norrby. Jösses.
Eller han den där backen med nummer 4 på ryggen. Johan Karlsson är namnet. Borde inte han hålla ett litet föredrag för hela den himmelsblå truppen om attityd och jävlar anamma? Ja, undantaget bröderna Andersson, möjligen. De kan få ledigt. Men den rushen som Karlsson gör, när han räddar Abelssons nick strax före mållinjen, är rätt grym. På två sätt, för MFF-anhängare.
Så kom inte och snacka om konstgräs. Kom inte och snacka om feldömda straffar. Malmö FF förlorade sin andra match i rad på att man sprang för lite och på att man visade på tok för lite aggressivitet. Frågan är varför. Alla spelare vet att det är två vitala grundelement för att överhuvudtaget vara med och diskutera medaljer.
Gick det för lätt mot Helsingborg? Kände man sig 70-talssuveräna under första halvlek mot Djurgården? Eller är det som det var för tre år sen, alldeles för nervöst att vara den jagade – bättre att vara den som jagar?
Eller så här. Försök få ihop att det var samma lag som spelade förra veckans tre första halvlekar – som spelade de tre sista. Mot HIF och första halvlek mot Djurgården rullades det boll och rördes på ben och fötter och jag vet inte hur många lyckade one-touch-passningar vi fick se.
Hur kan det plötsligt bara sluta funka? Var Djurgårdens kontringsmål så psykologiskt knäckande att man inte kunde komma tillbaka? Det sista tror jag inte riktigt på själv. Förmodligen vara det snarare så att Djurgården upptäckte att de plötsligt fick vara med i matchen och vad det gäller danskens nick i 85:e minuten så har väl Asper redan fått tillräckligt mycket påläst där. Jag tänker inte salta i såren. I synnerhet inte som jag upptäckt, på senare tid, att en av anledningarna till att vi tycker att Asper mest gör ”de lätta räddningarna” – är att han alltid är så förbaskat välplacerad.
Så efter några sekunders fundering svarar jag Finnen, på nytt. Att ja, jag är lite bekymrad. Jag gillar ju att vara närmast naivt positiv. Det är lottning till Champion’s League på fredag och det verkar finnas en oro i laget som jag inte tycker om. För få gjorda mål. För många knappa 1-0-segrar. För lite självklart flyt i spelet. För få mil på för många fötter. Och för få mittfältare som dirigerar på det sätt som Arneng gjorde hos Djurgården mot HIF – vilken vändning! Och vilket sammanbrott från Helsingborgs sida.
Jag har gärna fel i mina aningar. Jag har haft det förr. Så låt oss se det så här. MFF ligger tvåa i tabellen. 1964 tog Djurgården in sex poäng på de fyra sista matcherna. Av åtta möjliga, alltså. Allsvenskan har nu 15 matcher kvar. MFF är på inget hopplöst efter. Danske Larsen är på väg till Schalke, för den delen. Vinst mot Häcken på måndag – och minst tre poäng i dubbelmötena mot Bollklubben. Och gärna med två-tre nya spännande spelare i startelvan. Då snackar vi guld igen.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
