Hans Majestät
Det finns dagar. Sådana dagar då man egentligen inte hade tänkt skriva en krönika eftersom det bara var en vecka sedan sist och eftersom man egentligen inte hade tid.
Men det finns dagar. Dagar då man bryter mot det man hade tänkt sig och bara gör det som man måste göra. Som att skriva en krönika och som att skriva att just den här krönikan är till Hasse Mattisson.
Det finns dagar. Sådana dagar då man egentligen inte hade tänkt skriva en krönika eftersom det bara var en vecka sedan sist och eftersom man egentligen inte hade tid.
Men det finns dagar. Dagar då man bryter mot det man hade tänkt sig och bara gör det som man måste göra. Som att skriva en krönika och som att skriva att just den här krönikan är till Hasse Mattisson.
Jag satt i bilen på E65:an för en timme sedan, på väg hem efter utspelningen av Kalmar FF. Sög hårt på karamellen att MFF var tillbaka på första plats, om nu inte Djurgården öser in mål på Hammarby på onsdag. Finnen körde och vi lyssnade på Radiosporten som intervjuade Hasse Mattisson, som tyckte att det var skönt att man fick hål på ”nollan” Kalmar.
Mattisson sa: ”För så jävla bra är dom ju inte”.
Jag log stort. Exakt den underbara kaxighet, som inte ska förväxlas med brist på ödmjukhet, som präglade legendarer som Bosse Larsson, Krister Kristensson, Staffan Tapper och Puskas Ljungberg. Exakt den MFF-anda som nästan räckte för att göra ett kvarterslag från Sveriges tredje största stad till Europamästare för drygt 25 år sedan. Och exakt den attityd som man bara kan använda om man förtjänat den. Tänk Tobias Grahn, så förstår ni vad jag menar.
För det var inte bara i radion som Hasse Mattisson visade attityd ikväll. Passningen till Mackans stolpskott, som sannerligen var värd ett bättre öde. Det egna skottet – med vänstern – som tvingade Petter Wastå att sträcka ut i slut minuterna. Mattisson vågade – och vann.
Hasse Mattisson var en av de som allra mest visade att han förstod att det enda sättet att knäcka Kalmar FF är att inte dras ner i deras saggiga tempo. Mattisson spelade mycket få bollar i sidled ikväll. Han gick i djupled, han klackade, han kroppsfintade – han gjorde en av sina allra bästa matcher i MFF. Just när det behövdes som bäst.
Jag är gammal nog att veta att fotboll spelas i samklang mellan elva man, men vill ändå påstå att det var Mattisson och två andra spelare i laget som ska tilldelas ett alldeles speciellt betyg efter den här matchen. Och jag tänker givetvis på den nya firman Yksel och Afonso. Vi såg det först i matchen mot Hammarby. Ikväll var det Yksels tur att ge Afonso passningen till hans femte mål den senaste veckan.
Det anfall som ledde till målet var ett av de anfall MFF hade i matchen som gick på två-tre passningar i djupled. Varje gång detta hände blev det omedelbart mycket farligt framför Wastå. Ja, utöver distansskotten från Mattisson, Daniel Andersson och Mackan mot slutet av matchen. Kan MFF hålla det bolltempot, som man hade i de anfallen, finns det inget lag som går förbi i tabellen.
Det är så klart lätt att bländas av sin egen förträfflighet i en match där MFF (jag har inte sett statistiken) måste ha varit än mer överlägsna än mot Gefle och Assyriska. Ändå blev det bara 1-0 och trots att Kalmar presterade näst intill ingenting i andra halvlek så satt man där på läktaren och kände hur oändligt skör en uddamålsledning är. Bara ett enda litet misstag så.
Och om vi ska vara riktigt ärliga så fanns det misstag. Thomas Olsson, som jag tydligen inte ska skriva upp (som efter matchen mot Assyriska) eftersom han omedelbart gör en sämre match efteråt, hade ingen lyckad dag. Han slet, visade attityd, kämpade väldigt högt upp i banan – men hade på tok för hög felprocent. Det var ingen tillfällighet att Malmö FF hade sin kanske allra bästa period den sista kvarten, när Olsson gick ut, Mattisson in i mitten och inhopparen Chanko tog hans plats på kanten.
Samtidigt var kanske lagets största problem att man inte kom runt på kanterna. Joseph hade kolossalt mycket boll, men slog bort många enkla passningar och vågade inte utmana. Ska han komma till sin rätt måste han komma med fart och våga göra det oväntade. Som han sett ut hittills i år är han väldigt lätt att förutsäga för motståndarna.
Låt oss anta att även Tom Prahl såg detta, låt oss anta att detta är detaljer han slipar extra på under veckan. Och låt oss komma ihåg att MFF på den senaste veckan besegrat Assyriska, Rosenborg och Kalmar FF. Malmö FF är i form. Leder Allsvenskan.
Och det här var en av dessa dagar som vi kommer att minnas ett tag. För Afonsos vansinnigt vackra mål, för att Yksel växte ytterligare några centimeter och för att lagets veteran Hasse Mattisson visade vägen med okuvlig MFF-anda. Vilken underbar månad maj visar sig vara vissa år.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
