Tom Prahls press och Afonsos fotbollsmagi
”Tom hade satt honom under press idag”.
Jag gillar Patrik Andersson av fler skäl än jag kan komma på så där på rak arm. Men till exempel för det citatet som han undslapp sig i intervjun efter den rätt ospännande trepoängaren på Råsunda för några timmar sedan.
”Tom hade satt honom under press idag”.
Jag gillar Patrik Andersson av fler skäl än jag kan komma på så där på rak arm. Men till exempel för det citatet som han undslapp sig i intervjun efter den rätt ospännande trepoängaren på Råsunda för några timmar sedan.
De sju orden väcker min nyfikenhet. Ställer fler frågor än påståendet besvarar, om man så säger. Exakt på vilket sätt satte han Afonso under press? Vad skulle hända med Afonso om inte Prahls press gav resultat?
Och, med facit på hand, hur mycket mer resultat än en briljant framspelning (mot Hammarby) och två mål och en ribbträff och två ”nästan-mål” (mot Assyriska) kan man få som tränare?
Vad jag försöker säga är att Tom Prahl tycks ha fått en ofrivillig hjälp från Pétur Marteinsson lösa ”problemet” med Allsvenskans mest skinande stjärna. Det finns bara en lagdel för Afonso att spela i – och där är han nu.
Där har vi lite av svaret på min första fråga. Jag tänkte nämligen att det var dags att ställa vissa frågor – och själv försöka besvara dem – efter de magiska första fem matcherna av årets allsvenska.
Första frågan rör startelvan. Minns inte efter vilken match, eller om det rentav var på den allsvenska upptakten, som Tom Prahl sa något i stil med: ”Det som är rätt idag kan vara fel om två månader”. För ett ögonblick tänkte jag: Är det inte det man har den beramade långa svenska försäsongen till? Att ta reda på vilket lag man vill spela med?
Det lag som spelade på Råsunda är till största delen det lag jag tror MFF kan vinna Allsvenskan med. Allt snack om att Daniel och Thomas tar ut varandra på mittfältet – är just bara snack. Har jag själv bidragit med det så gör jag som Malte Lindeman – tar tillbaka och hävdar motsatsen.
I mina ögon lyckas de på ett fullständigt självklart sätt skifta mellan att vara defensiv och offensiv mittfältare. Ena stunden har vi Daniel framme i skottläge – nästa ser vi Thomas lägga undan en perfekt stickare som så småningom leder till att Afonso gör 2-0 mot Assyriska.
Mackan och Afonso är – efter de två senaste matcherna – så givna på topp att det känns märkligt att någon funderat i andra banor. Så länge Mackan är kvar i Sverige får Skoog, när han kommer tillbaka efter sin skada, finna sig i att vara en lysande reserv i Sveriges bästa fotbollslag.
Ett av mina frågetecken är högerkanten – Hasse eller Lolo? Kanske kan Prahl få vara flexibel här. Gäller det grisfotboll, som var tanken på Parken häromveckan, så är fightern Hasse ett bättre alternativ. I offensiven är Lolo att föredra – inlägget till Afonsos ribbträff var dagens vassaste.
Mitt andra frågetecken är vänsterbacken. Joseph är briljant när han är briljant, men när vi inte ser ett enda klockrent inlägg – och idag borde han, mot detta bleka motstånd, kunnat prestera åtminstone ett halvdussin – blir jag tveksam. När han dessutom slår bort alldeles för enkla bollar på egen tredjedel, så blir han dessutom en säkerhetsrisk. Men han har kapaciteten. Vi vet det. Så jag gör som Tom, sätter press på honom mot Kalmar.
Hade någon frågat mig efter FCK-matchen, och det fanns det de som gjorde, så hade jag placerat mitt tredje frågetecken mellan stolparna. Jag var på träningen dagen efter, såg Mattias Asper hänga något grymt med huvudet under den specialträning han fick. Alltid lika lojale och sympatiske Lee Baxter fanns med som support. Och kanske hjälpte det, för efter det två senaste matcherna – tar jag bort mitt tredje frågetecken.
Min andra fråga är passningsspelet. Jag har redan berört de bortslarvade passningarna på egen tredjedel, och somliga stunder ser jag de som det största enskilda hotet mot ett nytt guld. Assyriska var inte kapabelt att utnyttja MFF:s tabbar – men mot Bajen var just ett sådant misstag upprinnelsen till kvitteringen. Fråga Yksel. Det är ett av två ögonblick han minns från den matchen.
Ska man vinna Allsvenskan så måste nyckelorden på egen tredjedel vara trygghet och säkerhet. Vi såg vad Asper gjorde på Idrottsparken. Vi förlåter honom – men vi vet vad det kan ha kostat klubben. Vi har sett både försvar och mittfält göra oförsvarbara manövrar på egen tredjedel. Åter igen: Det är inte förbjudet att slå ut till inkast, det är inte tråkigt att slå iväg bollen upp i ingenmansland på andra sidan mittlinjen. Dribblingskonstnärer i eget straffområde göre sig icke besvär.
Offensivt börjar det stämma lite bättre, även om en match som idag borde se några fler löpbollar till Mackan. Oavsett om vindögda linjedomare brister i sin bedömning, så måste lagets supertalang matas med de bollar han är bäst på att förvalta. Om och om igen. Idag såg det ut som om Thomas Olsson börjar hitta kvalitet i sitt djupledsspel. Jag längtar redan till nästa match.
Tredje frågan rör lagets facit så här långt. Efter de magiska fem matcherna. Tre vinster, en oavgjord, en förlust. 10 poäng av 15 möjliga. Tom Prahl säger att MFF måste vinna 15 matcher – fortsätter man med det här snittet så fungerar det.
Men samtidigt – MFF har bara vunnit mot tre bottenlag. Mot tippade topplag som Hammarby och Göteborg har det redan förlorats fem poäng. Och man har inte mött Kalmar, inte Häcken, inte Djurgården, inte Helsingborg. Och för att inte tala om Sundsvall.
Fast å andra sidan är det just bottenlagen som normalt gäckar MFF. 5-0 på de två nykomlingarna – i det skede av allsvenskan då nykomlingar normalt sprattlar – är givetvis en lättnad. Och bortavinsten mot förra årets spöke Landskrona var ett häftigt trendbrott.
I morgon kväll vet vi om MFF är etta, tvåa, trea eller fyra (Djurgården kan explodera mot Gefle) efter de här fem omgångarna. Oavsett vilket, 10 poäng och 8-3 på fem matcher – är godkänt. I fjol hade MFF 11 poäng efter fem matcher – men tog i gengäld bara två poäng på de nästa fyra matcherna. Svarta maj, ni minns.
I år är ett annat år. Det visade Afonso med eftertryck på Råsunda. Det stod inte Henry på bollen vid 2-0-målet. Det stod Afonso. Det är han som ska få hål på Kalmar. Med eller utan press från Prahl.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
