Rapport från Antalya – dag tre och fyra
Läs allt om MFF:s vistelse i Turkiet, allt om träningarna och – naturligtvis – allt om femkampen!
Dag tre
Mot slutet av träningen, när laget spelar tvåmål på trång plan så formligen exploderar Malmö FF. Mitt framför våra ögon. Ledarna vid sidlinjen ser sig oroligt omkring och verkar tänka: ”Är vi verkligen så här bra?”. Prahl är den ende som verkar oberörd; kisar i soldiset. Allt stämmer plötsligt. Det är fotboll på en så hög nivå att resten av de allsvenska lagen behöver åka till Claes Ohlsson och köpa sådana där extra långa trädgårdsstegar för att nå upp. Det är helt enormt.
Det är Afonso som står för den inledande showen. För utan att man märkt det så är han Afonso igen. Ni vet: bollen limmad vid foten, ett sagolikt ryck och en vilja att löpa och visa sig som under fjolårets glansdagar. Han är på gång. Mackan vill såklart inte vara sämre. Tvåfotar backarna. Klackar sig ur trånga situationer. Lobbar sig förbi Lolo. Allt gjort med en självklarhet som är nästan skrämmande. En man övertrumfar de bägge: Yksel. Det är som i gamla goda tider. Han flyter förbi sina bevakare, skapar stora revor med sina löpningar in och ut ur motståndarbacklinjen och till sist drar han en volley i krysset från tjugofem meter.
Planen ser fortfarande bara halvhyfsad ut. ”Som Camp Nou ute vid kanterna men helt bedrövlig vid mittcirkeln”, som Daniel uttryckte det igår.
Det är bara Jocke Nilsson som kör rehab med Greger idag. En dryg vecka kvar till premiären och vi har en endaste man skadad.
”Gör mål! Där har vi den där långa passningen som skapar en snabb omställning”. Prahls röst ekar över den turkiska träningsanläggningen. Skoog har precis gjort mål. Man spelar på halv plan. Tre små mål står uppställda längs den förlängda mållinjen. Man får lov att scora i alla tre. Det är tio mot tio. Trångt. Och så fort det blir gröt så vrålar Prahl eller Johansson att spelarna ska ta sig ut ur knipan genom att skifta kant med en crossboll. Det är en bra övning. Lätt att förstå. Oändligt nyttig. Mot slutet ser Prahl väldigt nöjd ut. ”Det är många kuggar som griper in i varandra nu”, myser han.
Sen är det en övning i uppspel. Det handlar om vilka signaler olika spelare ger när de beter sig på ett visst sätt. Vänder Daniel upp på ett visst sätt så betyder det att Lolo ska sticka. Sånt. Rätt så raffinerat. Det ska finnas fasta ramar för allt, som spelarna sen kan improvisera kring. Prahl summerar: ”Vi fick se ett par fina samarbetssituationer mellan Hasse och Lolo och vi fick se Afonso vända upp och sticka inåt. Mycket bra intentioner!”.
Senare på eftermiddagen var det gemensam utflykt till basarerna i Antalya. Alla följde med utom Skoog, Yngveson och Joseph. En rolig sak är när bussen ska köra till eller från träningen, så gömmer sig alltid Joseph. Så att när Bosse Nilsson ska räkna in alla spelarna så fattas det en. Joseph skrattar varenda gång. Bosse Nilsson är inte lika road.
Dag fyra
Dagens gladaste nyhet: Patrik spelade fyrtiofem minuter i matchen mot Assyriska och mådde bra efteråt. Inga känningar. ”Jag hade gärna spelat nittio minuter”, sa han leende efteråt. Han var dessutom planens bäste spelare. Vann alla nickdueller. Gick in stenhårt i närkamperna. Skrek och manade på laget. Men även Olof och Abel gjorde bra ifrån sig. Nu blir det huvudbry för Prahl.
Dagens morgonträning började med att Prahl tillkännagav de sexton man som skulle spela dagens match. Resterande tog Alf med sig till andra planhalvan. Där körde han teknikövningar med ingredienser som passningsförmåga, bollnedtagning och skott. De sexton fick uppvärmning under Jörgen Becke. Det var främst smidighetsövningar. I vissa moment böjer Becke kroppen i rent onaturliga vinklar. Bara Lee kan matcha honom. Därefter blir det kvadraten. För första gången under det här träningslägret. Som vi har saknat den! Prahl låter spelarna köra rätt länge. Solen har kommit fram. Det är varmt.
Gårdagens hårdkörning och dagens intensiva jagande signalerar att man inte har några tankar på dagens match. Alf Westerberg instämmer: ”Vi bestämde oss tidigt för att inte göra några förändringar i träningsupplägget, även efter att vi fått en match inlagd”. Sen kör Prahl hörnövningar. Det är ruggig fokus och skärpa.
Allra sist på träningen kommer dagens viktigaste moment. Det som alla spelare och ledare har pratat om sedan igår kväll när Prahl offentliggjorde det: den stentuffa ledarlöpningen. Som också är femkampens fjärde gren: det gäller för de olika lagen att tippa rätt ordning i mål. Men det finns, precis som i travet, tillägg beroende på hur bra löpare Prahl tror att de olika ledarna är. Det har varit hård betting och gambling av spelarna hela gårdagskvällen och morgonen, som sagt. Utmärkt team-building. Daniel började döpa alla ledarna till olika hästnamn: Patrik Palema och så vidare. Man ska springa runt fotbollsplanen. Greger springer full distans; han räknas som starkast. Sedan står de med tio meters mellanrum i följande ordning: Becke, Rickard Dahan, Patrik, Alf, Fransson, Kenneth, Bosse Nilsson.
När starten går är hela laget på läktaren. Det är som under Elitloppet på Solvalla. Alla skriker. Alla skrattar. Bosse Nilsson tar täten och behåller den länge. Han har en underbar löpstil. Kenneth ger upp. Becke får en sträckning i baksidan av låret och stannar av. Greger jagar på där bak, men kommer aldrig ifatt. Fransson går bra och hämtar in Bosse i sista kurvan. Sen är det ren defilering. Fransson vinner, till publikens stora jubel. Bosse håller undan och blir tvåa. Rickard lyckas inte tränga sig förbi Alf och sitter som en ryggsäck in i mål på honom. Patrik är femma. Greger sexa. Mackan gnäller på Becke: ”Friidrottare! Ni är så jävla klena!”. Skoog undrar om Kenneth sysslade med dressyr istället för trav. Johan Nilsson Guiomar filmar alltihop.
Om matchen finns inte sådär jättemycket att säga. Assyriska var bra. Kan nog bli en obehaglig överraskning för många lag.
Det såg trögt ut i Malmö FF. Många var väldigt trötta. Höiland satt intill oss på läktaren och beklagade sig: ”Vi har tränat som djur”. Passningsspelet höll visserligen mestadels hög kvalitet, men gick för långsamt.
Några glädjemoment innehöll ändå matchen. Patriks comeback, såklart. Det här är hans första match sedan slutet av juli ifjol, när vi mötte Halmstad hemma. Dessutom fick vi se Bröderna Andersson tillsammans i fyrtiofem minuter i MFF-dress. Mer? Mattisson gjorde en snurrfint; så elegant att två Assyriska-spelare försvann i fjärran. ”Fast det dröjer nog några matcher till innan jag gör det igen”. Mot slutet kändes det också som om Afonso kom igång. Daniel var bra. Men det är han ju alltid. Lawans inhopp var klart lovande. Nära att göra mål en gång när han snodde bollen av en av deras backar. Och rent chansmässigt så skulle jag gissa på tiotalet för oss mot tre fyra för Assyriska. Större delen var vi helt överlägsna. Det var uppställt handbollsförsvar och långa bollar på Kabba Samura som gällde. Men Assyriska var på intet sätt ofarliga. Och som sagt, får de lite medgång och flyt, så kan de besegra vem som helst.
Femkampens tredje gren gick av stapeln igår kväll. Frågesport. Där tog Lag Asper 48 poäng och vann. ”En jordskredsseger!”, skriker Olof när Prahl tillkännager resultatet på träningsplanen. Men Lag Lee är fortfarande i ledning. Fast det är jämnare nu. Resultatet från dagens betting på ledarlöpningen får vi av Prahl imorgon. Men han avslöjade i bussen på väg hem efter träningen att ”allihop var urusla på att tippa” med besvikelse i rösten.
