Fever Pitch
Det blåser storm idag. Det är svinkallt ute. Men det räcker att gå bort till Plan 1 och lägga handen mot gräsmattan. Och känna. Att den bränns. Det är två månader kvar till Allsvenskan drar igång igen och det är Fever Pitch i Malmö.
Det kändes som 1988. Det formligen kryllade av MFF:are på planen, eller i alla fall skåningar. När Daniel Andersson slog långbollen i 92:a minuten upp på Markus Rosenberg så såg jag plötsligt Jonas Therns knivskarpa djupledspassning till Dahlin – mot Frankrike för sisådär 12-13 år sedan – i blixtbelysning.
Det är Fever Pitch i Malmö just nu och det sänder chockvågor ända ner till Stade de France.
Vi har alltså Mackans succédebut och vi har alltså 3-0 mot Landskrona häromdan – ett Landskrona som MFF förminskade och lekte med i första halvlek – och vi har alltså det intensivt surrande ryktet att Mikael Nilsson redan är klar för klubben. Någon kände någon kusin som hade en kompis som helt garanterat sålt en lägenhet till Micke Nilsson.
Det är Fever Pitch i Malmö och det känns som gamla tider, det känns som nya tider, det känns banne mig som det är något stort på gång.
Men vänta nu. Det är februari månad. Och det var väl då som vi torskade mot Hansa Rostock med 0-4 i fjol – samma år som vi vann det första SM-guldet på 16 år. Så hur mycket ska man bry sig om den där försäsongen?
Jo, vi ska det. I år ska vi det. För på det sätt som MFF spelade på IP i Landskrona i tisdags och mot bakgrund av det lag som vi tänker oss att vi ställer på planen mot IFK Göteborg den 10 april – Blåvitt, som sannolikt är främsta hotet mot ett nytt guld – så ska vi bry oss alldeles förbaskat mycket om försäsongen.
Bara ifall ni glömt. Vi lekte bort det lag som snodde fyra poäng av oss i fjol. Vi lekte med dem – utan Markus Rosenberg, utan Daniel Andersson, utan Afonso och utan Patrik Andersson.
Fatta att det är Fever Pitch i Malmö just nu.
Min hustru satt bredvid mig i soffan och såg på matchen mot Frankrike. Jag vet inte för vilken gång i ordningen hon frågade: ”Hur kunde Prahl skicka iväg honom till Halmstad”. Varpå jag svarade samma sak som jag gjort alla de andra gångerna – att det inte bara var Prahl och att Mackan faktiskt hade en massa matcher på sig att bevisa vad han kunde, medan Ijeh var skadad. Men att han, bortsett från ett snyggt mål mot Hammarby, inte tog chansen.
Ja, han gick upp fem kilo, ja han fick mer speltid, ja han hade nån nyazeeländsk massör med andra metoder. Men det är inte hela sanningen. Och kom inte och snacka om att allt handlar om självförtroende. Fotboll fungerar helt enkelt så där larvigt, att det plötsligt kommer en säsong då bitarna faller på plats. Ni som läser det här kanske minns Martin Dahlins genombrottssäsong. Minns ni också året före så vet ni vad jag pratar om. Eller ska vi säga Thierry Henry i Juventus?
Det är Fever Pitch i Malmö och jag önskar att det berodde på att MFF ska möta Brann på lördag i Royal League. Men det är inte därför det kokar inne i receptionen på Kulan, det är inte därför man känner tryckvågor av förväntningar i Pildammarna.
Det betyder något att MFF vann SM-guld för några månader sedan. Det betyder något att Malmö FF ska kvala in till Champions League. Det betyder något att – alla – spelare vill till Malmö igen. Och det betyder något att en 22-åring från Slottstaden stjäl rubrikerna från en lagkapten som vunnit Champions League och från en brasse som är det mest tekniska allsvenskan kanske någonsin skådat.
Det blåser storm idag. Det är svinkallt ute. Men det räcker att gå bort till Plan 1 och lägga handen mot gräsmattan. Och känna. Att den bränns. Det är två månader kvar till Allsvenskan drar igång igen och det är Fever Pitch i Malmö.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
