Prahl inför premiären
Om 270 lyckade 3-5-2-minuter, känslorna inför premiären samt det trista i att förvandlas till en papegoja. Med mera. I hemsidans månadssnack med MFF-tränaren.
Så var vi där igen. Dagarna innan ”dags”. Försäsongen är slut, två förberedande träningar inför premiärmatchen återstår. Det är då man måste fråga en allsvensk tränare hur det känns. Hur hopplös frågan och förutsägbart svaret än är. Men Tom Prahl besvarar frågan – fast i telefon till någon annan originell utfrågare som råkar ringa just när det är dags för hemsidesummering. Han svarar också på hur det gått med nya spelsystemet, förhoppningarna på Sypniewski och vad Patrik betyder. Det låter lite mekaniskt. Inte oengagerat, inte ovänligt: lite mekaniskt.
– Man blir som en papegoja. Man säger samma saker om och om igen – till slut tror man inte på vad man själv säger längre, medger han, MFF-tränaren, fyra dagar innan hammarbymatchen.
Det är alltså rimligt att utgå ifrån att Tom Prahl känner sig lite trött på att svara på samma frågor från femtielva tidningar, hemsidor och etermedierepresentanter. Att den aspekten av tränarjobbet tar mer och mer tid i anspråk för varje år av eskalerad exploatering av varumärket MFF och produkten Allsvenskan. Fredagseftermidagen innan Tisdagen ägnas exempelvis uteslutande åt vad Prahl kallar ”informationsarbete”: föredrag för Nätverket, intervju med hemsidan, några spontana telefonintervjuer, nedplitande av tankar för programbladet till hemmapremiären mot Örebro.
– Jag hade hellre suttit och sett hammarbymatcherna från ifjol på video. men det är bara att acceptera att så här ser tydligen fotbollen ut på 2000-talet. Tränaren är en slags galjonsfigur. Men uppmärksamheten är förstås positiv och stimulerande också.
Men hur känns det, då, en gång för alla, inför premiären?
– För alla inblandade är det ett helt spektrum av känslor. Man är spänd, förväntansfull, nyfiken, orolig – samtidigt. Och den här säsongen är faktiskt speciell. Alla skador vi haft under försäsongen, att vi har bytt till ett nytt system under samma försäsong, plus alla förväntningarna på oss, haussen. Jag har inte upplevt tre så starkt inverkande faktorer samtidigt någon gång tidigare.
Tom Prahl återkommer till en nyansering av tränarrollen som han uppenbarligen känner är viktig att förmedla: även om man bestämt sig för vissa mål och metoder, vissa planer och arbetssätt, så har inte tränaren ”bara” att tillse att riktningen hålls på den utstakade vägen, inte ”bara” vara den som står för noggrannhet och konsekvens.
– Att vara tränare är också till stor del att vara kreativ. Med nya spelare uppstår hela tiden nya situationer, nya instruktionspunkter, då går det inte att bara följa ett givet program. En tränare måste också hitta variationen. Harmoni och flyt kommer och går i perioder, då man kan luta sig tillbaka. Men nu.
Med det resonemanget bör det ha varit en synnerligen kreativ försäsong för Prahl. Många nya spelare, men framför allt en helt ny uppsättning av träningssituationer i och med det plötsliga bytet av spelsystem till 3-5-2.
– Det uppstår hela tiden nya saker att korrigera. Idag jobbade vi till exempel med att få ner Afonso i linje med de andra två centrala mittfältarna. Vi har märkt att vi har lite lätt att bli genomspelade centralt på mitten med bara två man som täcker upp i motståndarens uppspelsfas – i det läget behövs ett ökat defensivt ansvar av Afonso. Ett annat exempel är positionerna för den bortre vingbacken, när bollen är på andra sidan plan. Vi vill kunna justera hans position efter hur högt upp bollen befinner sig i plan.
Detta bara två, små exempel. Nya dyker upp i stort sett varje träning.
– Vårt 3-5-2 är inget hundraprocentigt färdigt koncept, och för mig har situationerna på träningarna blivit oväntade – men därmed också spännande. Patrik Johansson är till stor hjälp här, han har lett en del försvarsövningar.
Under mars blev det sex matcher och cirka 500 minuter med 3-5-2. Hur många av dem betraktar du som lyckade? I genrepet mot Häcken var det inte mycket som stämde.?
– Ja, få se nu. 90 minuter mor FCK och 90 mot Sogndal var ok, en halvlek mot HBK var ok, sista halvtimmen mot Kalmar var bra och första kvarten mot Häcken. Vad blir det? 270 minuter har varit ok eller bra! Mot Häcken gör vi en bra inledning. Första kvarten har vi ordentlig fart och bra rörelse på bollen – sedan tappar vi just det. De spelar sig lätt förbi vårt mittfält centralt. Samtidigt når vårt djupledsspel inte några högre kvaliteter, det är stillastående och stereotypt.
Är det svårare att få till ett effektivt djupledsspel inom ramarna för 3-5-2?
– Nej, det har inget med systemet att göra, det borde egentligen vara lättare. Men om alla vill ha boll på fötterna och ingen löper – löper för att löpa isär, löper inte bara för att få bollen också utan för att öppna upp för andra – stannar vårt anfallsspel upp framför motståndarnas uppställda backlinje. Våra offensiva spelare måste löpa mer, mycket mer!
Att ta uppoffrande löpningar – en grundläggande faktor i dagens fotboll och knappast något nytt faktum för rutinerade elitspelare. Man det kan ju gissningsvis vara så att löpviljan tenderar öka en smula från träningsmatchen till seriematchen. Hursomhelst: Tom Prahl slår fast bredden och djupet som nyckelbegrepp, longitud och lattitud på den fotbollskarta där MFF ska hitta de vinnande koordinaterna.
Med systemskiftet hoppas Prahl också få mer framgång med en viktigt offensivt verktyg: inläggsspelet.
– Lyckas vi hålla bredden i 3-5-2 bör vi få ett starkare inläggsspel än ifjol. Vilket i sin tur ställer krav på andra kvaliteter i vår offensiv än djupledsspelet: timing i huvudspelet – och förstås förmågan att slå bra inlägg. Där har vi en del att förbättra. men mot Kalmar spelade vi till oss många inlägg.
Kan det vara en fördel att inget annat lag i allsvenskan använder 3-5-2 – att motståndarna kanske måste fundera lite extra innan matcherna mot MFF?
– Kanske. På något sätt måste de ju ta hänsyn till skillnaderna, kanske får vi mer svängrum i anfallsspelet på mitten – om vi lyckas få bra avstånd mellan våra spelare.
I övergången till 3-5-2 har bytet av roll och position varit svårast för fjolårets succéartade mittlås Olof Persson-Daniel Majstorovic.
– De har varit vana att finnas i mitten, nu ska de uppträda som ytterbackar också och bland annat hantera en mot en-situationer, och det är nytt för dem.
Laguttagningsmässigt är trebackslinjen dock den kanske mest självklara lagdelen. Även förstahandsvalet Elanga/Höiland som vingbackar är naturligt. I anfallet finns helt enkelt inte så många alternativ. Men på centrala mitten – där blir startelvans män svårast att slå fast: konkurrensen är störst, kombinationsmöjligheterna flest.
– Alla har gjort bra prestationer. Afonso har gjort ett par bra matcher i den rent offensiva rollen – FCK, Sogndal – men har också försvunnit i några. Jon Jönsson, Hasse Mattisson, Tomas Olsson och Lolo Chanko konkurrerar om en eller två platser med det defensiva ansvaret, medan Tobias Grahn både kan spela i en bakre och en främre roll. Lolo och Tobias visade vad de kan mot FCK och Sogndal, Tomas och Jon var bra mot Kalmar, Hasse är alltid habil även om han inte nått några riktiga höjder under försäsongen.
Med många kvalificerade kandidater i form, kan det bli aktuellt att formera mittfältet efter de kvaliteter som behövs just i förestående match? Ibland kanske två renodlat defensiva plus en offensiv, ibland en defensiv, en både och en offensiv. och så vidare.
– Vi kommer enbart att ta ut spelarna efter formen – och vi måste nå kontinuitet för att få lagspelet att fungera. Samma spelare måste få spela många matcher.
Korsbandsskador och ljumskproblem, stressfrakturer och lårkakor, ja även formsvackor och acklimatiseringsproblem – där kända, invanda tråkigheter och problem för fotbollsarbetaren. Men – ”depression”? Under La Manga-lägret stod det utom allt tvivel att Igor Sypniewski inte mådde bra, alls. Det är fortfarande mycket skam, hysch-pysch och osäkerhet kring psykiska sjukdomar i vårt samhälle, och detta var första gången ett fall inom fotbollen nådde offentlighetens ljus. Hur agerar en tränare i ett sånt här läge? Tom Prahl vill egentligen inte kommentera situationen alls, inte heller i generella termer. Men han antyder att det har varit svårt, mycket svårt – att analysera, förhålla sig och agera. Han understryker också att det är bättre:
– Igor är på rätt väg nu, och jag tror vi kommer att få nytta av honom. Vi gör vad vi kan för att ge honom en bra omgivning.
Stämningen i truppen annars, några dagar innan premiären? God i omklädningsrummet, tuff på träningsplanen – den stenhårda konkurrensen särskilt på mittfältet märks. Truppen rymmer många individualister, många starka viljor, många humör. Många spelare som ”sticker ut”, som Prahl uttrycker det. Ännu på gott, men potentiellt också på ont – flera mycket bra spelare kommer att få finna sig i att bli bänkade, tillfälligt eller kontinuerligt. Petningens grogrund för gnäll och missnöje är ofrånkomlig. Men Prahl hänvisar till gruppens mål vid sidan om de resultatmässiga, överenskomna i samförstånd. I år är de konkretare än tidigare: ”Respektera varandra”, ”laget går först”, ”gilla läget” – där hörnstenarna.
– Det handlar om att jobba med personlig utveckling också. En stor utmaning för mig och Patrik Johansson, men också ett ansvar för spelarna.
Den första allsvenska månaden april bjuder på fyra matcher. Några snabba kommentarer om motståndet?
1) Hammarby borta
– Gjorde en strålande match mot Rosenborg, inget skandinaviskt lag har tillfogat dem ett sådant nederlag på flera år, än bättre då de dessutom hade många unga spelare. En bra premiärmotståndare för oss, inte så stor press på att vi ska vinna.
2) Örebro hemma
– Vi har ett bra facit mot dem de senaste åren både i serie och cup, vi hade dem i hemmapremiären ifjol också och jag hoppas vi kan upprepa segern.
3) Elfsorg borta
– Vi vände en dålig trend när vi vann på Ryavallen ifjol. Matchen blir extra intressant för mig då min kompis från HBK-tiden Magnus (?) Haglund blivit tränare i Elfsborg. Vi fick stryk av dem i en träningsmatch. Lasse Nilsson är farlig.
4) Göteborg hemma
– IFK blir en av de fyra bästa, det skulle jag kunna sätta lite pengar på. Det enda laget vi kammade noll poäng av ifjol. Revanschlustan över det plus Peter Ijeh i deras tröja och ett fullsatt Malmö Stadion – det blir en höjdarmatch!
Favoritskapet, förväntningarna, uppmärksamheten – är det viktigare än någonsin med just det som MFF inte lyckats med de senaste två åren: en bra seriestart?
– Både jag och spelarna är väl medvetna om situationen, vi känner trycket – men det är också en stimulans. En bra inledning är viktig, annars blir trycket snart en belastning, som kommer att leda till prestationsångest. Men – vi siktar på att sprätta loss med en rivstart – och sen ökar vi!
Intervju: Tobias Christoffersson
