Än är det inte över
”Men än mer saknades en avslutare i kväll. FC Thun var bollskickliga, välorganiserade – men tandlösa. Närmast larvigt ofarliga. Malmö FF skulle vunnit den här matchen med två eller tre mål. Det skulle varit slutsnackat inför returen om knappt två veckor.”
Det börjar bli till en vana nu. Det här med matcher som MFF för – men inte kan döda. Jag har fått flera mail och sms i kväll där namnet Mattias Asper har förekommit i inte fullt så smickrande ordalag – och jag har full förståelse för frustrationen. Han vet. Vi vet. Alla kunde se. Han skulle tagit den. Till och med FC Thuns målskytt, brassen med det förpliktande förnamnet Adriano, blev överraskad av att se bollen i maskorna.
Jag vet också att det heter att man bygger ett bra lag bakifrån. Tryggheten i en elva startar mellan stolparna. Frågan måste ställas. Hur trygga känner sig försvararna efter det som hänt i matcherna mot FCK, Djurgården och nu senast mot FC Thun? Hur arbetar man upp nytt förtroende? Ingen ska påstå att inte fotboll innehåller en stor portion psykologi.
Men än mer saknades en avslutare i kväll. FC Thun var bollskickliga, välorganiserade – men tandlösa. Närmast larvigt ofarliga. Malmö FF skulle vunnit den här matchen med två eller tre mål. Det skulle varit slutsnackat inför returen om knappt två veckor.
Schweizarna hade bestämt sig för att neutralisera Afonso. De hade gissat att om inte Afonso får ytor – så är MFF rätt harmlösa. De chansade rätt. Eller – det räcker ju att konstatera att vår brasse gjort 9 av 20 allsvenska mål. Det är inte svårare än så att vara taktiker ibland.
Men. Om nu Afonso drar tre man på sig varenda gång – varför får inte de andra spelarna ytor? Det är en bra fråga. En annan är varför vi gång efter annan fick se Höiland och Yksel stå kvar på halva plan när MFF gick till anfall. Som Ola skrev i ett sms nyss: ”Kantspelet är orörligt”. Snäll sagt.
Marcus Pode kommer att somna sent ikväll. Han kunde blivit dagens Abelsson. Han hade tre chanser att bli hjälte. Han tog ingen av dem. Sista 20 minuterna var han helt slut, orkade inte springa hem från offside. Laget fick vänta på att anfalla, medan 20-åringen lufsade tillbaka. Pinsamt att se. Jag tänkte på Antonio Duran. På den tiden vann MFF matcherna i andra halvlek. Trötthet existerade inte.
Frågan är varför stackars Pode inte fick gå ut. När Rawez långt om länge stod vid sidlinjen överraskades vi alla av att Litmanen byttes ut. Visst. Han var trött. Men han var inte tröttast.
0-0 är ett bra resultat hemma. 0-1 är ingen katastrof. 1-1 hade inte varit mycket bättre. Har man 1-1 så måste man ändå göra ett mål – för att sen få förlängning. 2-1 räcker för avancemang. Det kunde alltså varit värre. Men när MFF reste ner till Tel Aviv behövde man inte vinna. Det måste man nu.
Det står 33 miljoner på spel. Jag vet inte hur spelarna tänker, men jag får lite kramp. Det är mycket en ribbträff eller en dålig placering mellan stolparna kan kosta. Men lever man av att spela fotboll så är detta spelets regler. Den som inte pallar trycket får lämna planen.
Daniel Andersson pallade trycket. Han pallade så in i helvete. Han spelade i samtliga tre lagdelar – samtidigt. Bäste man på plan. Men hade oturen att spela i det förlorande laget.
I returen är Hasse Mattisson förhoppningsvis tillbaka. Och Jesper Bech. Och Thomas Olsson. Och Jari Litmanen har fått två tävlingsmatcher till i kroppen. Alla som spelade i kväll vet att de var bättre än motståndarna. Det borde räcka som tändvätska till returen. Om inte annat handlar det om att vinna för Patrik Anderssons skull. Kaiserns sorti i slutet var sorgligare än 0-1-förlusten. Han vill så hett, så gärna sluta sin karriär på planen. Fan vet om han orkar komma tillbaka en gång till.
Men på söndag väntar Assyriska. Och nästa helg igen, när Patrik ska gifta sig, är det dags för Örgryte. Sex livsviktiga poäng – innan det ska spelas en livsviktig retur i Schweiz. För en månad sedan pratade Tom Prahl om Sanningens Två Veckor. Nu kommer de igen.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
