Anders Anderssons Floridablogg del 4
Som kompensation för den lite korta texten igår så kommer här en lite längre från Anders Andersson.
Vi lovar ett mycket läsvärt innehåll.
”Idag har vi varit på basketmatch och sett Orlando Magics mot NY Nicks.
Innan jag kommer till den matchen tänkte jag försöka skriva ner lite av det som försvann från gårdagens text. Jag lånade ju JJ.s Mac-dator och den har visst andra kommando än jag är van vid. Ett par lätta tryck på fel tangenter och allt var försvunnet. T.o.m Joe Labero hade varit nöjd med det tricket. Så glad som jag var då har jag nog inte varit sen senast jag kollade på förra säsongens allsvenska tabell.
Jag berättade att jag inte skriver så mycket om träningarna eftersom det ju kommer hem en 70-80 rapporter dagligen från diverse utsända reportrar. Kul med intresse såklart. Det jag kan säga är att igår tränade vi två pass på vardera två timmar. Tufft eftersom veckan i övrigt inte varit en dans på rosor. Tempot var trots detta högt och även kvalitén tycker jag.
Jag har f.ö också kommit på att framsida lår är ett ställe på kroppen jag INTE har ont i.
Häromdagen blev en i laget stoppad av trafikpolisen. Hade han kört med bara en hand på ratten? Bara tittat sporadiskt i backspegeln? Nåt annat lika grovt? Nej! Värre! Han hade inte stannat vid Stop. Hugaligen, hur skulle det gå. De är inte nådiga här i ”the land of the free”. Det snackades om fängelse i två dagar men eftersom vi hade ett viktigt teorimöte så löste det sig och han slapp undan med en varning. Kan det varit HG som fixade ut honom? Vem vet?
Trafikligisten i fråga ville inte att jag skrev vem han var så det får jag respektera. Men järdler vad rädd han blev.
Har ett nytt smeknamn på en i laget. Highlander. Mannen som aldrig dör. Men vem…?
Kan också meddela att Richard Dahans frukostnota igår blev ganska dyr då han lyckades med konststycket att välta ner och krossa tio tallrikar utan några som helst problem.
Way to go, Ricky.
Det var min käre kamrat ifrån brasilien, Gabriel som sa att man kallar de som kan springa i evighet utan att bli trötta, för Highlander. Direkt efter sa han nåt aningen motsägelsefullt. När han dör vill jag skära upp honom för att se om han var en vanlig människa. Ja se de brassarna…
På tal om brassar så såg jag häromdagen att vår gamle lagkamrat Junior gjort två mål för fck mot Nordsjälland. Jag tror och hoppas att han kommer att göra det riktigt bra i år. Boa sorte amigo.
Danne som är chaufför för en av bilarna återberättar ibland konversationerna de har i hans bil. Det är undehållning som borde spelas in. Jag vill inte säga vem som åker med men de är alla aningen yngre än jag. Någon utbrast häromdagen: ”Där är såna långa duvor!
-Vadå menar du?
-Ja alltså pelikaner.
-Nej Pelikaner är såna med stor påsnäbb och ofta fisk i munnen.
-Nej det är ju en sån med ögon därbak.
-Du menar påfågel?
-Jahaaa.
Vi har även lyssnat på fler spelar presentationer. Idag fick vi höra någon svara på frågan, Vad gör du om 20 år? på detta vis. ”Jag håller på med bizenez. Fast med vita pengar”
Fantastiskt. Skönt att han vet vad han ska göra i a f. Asch han blir nog proffs så snyggt 1-0 mål han gjorde mot Lyngby.
Som de flesta nog gissat så är Highlander kraftimaj ingen annan än den danske dynamiten, Ulrich Vinzents.
Men jag har faktiskt av en slump kommit på hans hemlighet. Det var igår natt när jag vaknade för att gå och lätta på trycket. Plötsligt hör jag ett dovt surrande ljud från Villes säng. Jag smyger fram och ser då att han ligger kopplad till en laddare av nåt slag. Han laddar alltså upp kroppen på natten, skruvar upp propellern på morgonen och sen kör han hela dagen. Faktiskt inte alls överraskande. Jag frågade om jag kunde få låna den en natt men då skrattade han lätt och sa, ”Så starka laddare har jag inte”.
Hrmf. Han var nog bara rädd att jag skulle springa ifrån honom.
På frågan; Detta vet ingen om mig, svarade en i laget som följer.
Inte många vet att jag i min ungdom tillsammans med två kompisar har bränt ner en lada. Av misstag? Denne snälle påg. Det kunde man aldrig tro. Nu vill ni gärna veta vem, men den ger jag er ikke. Åja, vad tror ni. Hans Gren visste inte om det var preskriberat men lovade vänligt att kolla upp saken.
Idag har vi alltså haft träning, lite intervjuredovisning och sedan kollat på basket.
Vi kom tidigt till arenan och spanade in alla spektakel som försigick innan och under matchen. Otroligt vad di där amerikanarna kan hitta på. I en Time-out paus hade de en tävling mellan tre barn som alla hade på sig en av spelarnas båtar till skor. De skulle se vem som snabbast kunde studsa en boll från ena sidan till den andra. Två föll efter halva men den tredje seglade iland och fick välförtjänta applåder.
Annars var det ingen vidar stämning tycker jag. De enda gånger det jublades ordentligt var när Orlandos jätte Mark Howard dunkade eller blockade vid korgen. Eller när den Puertorikanske guarden Ayrillo assisterade med en genial passning. Tror nog att hälften av åskådarna talade spanska. Det är ingen skam i Puerto Rico att vara stolt över sina utlandsproffs. Den saken är klar.
Nu tyar jag inte mer. Det blev en hel del text idag igen. Hoppas ni orkat läsa. Fattar ni nu att man var lite småbutter igår när allt gick förlorat. Ulrich har skrattande citerat mig friskt idag.
Då hämnas jag genom att citera den framlidne hjälten Ernst-Hugo Järegård.
”DANSKJÄVLAR”
Puss till E och E.
Må så gott ni andra.
AA
