Årets viktigaste match
”Jag tvekar inte att utnämna matchen i morgon till Årets Viktigaste Match. Ty en biljett till Uefa-cupen går inte att överskatta. Möjligheten att få spela tävlingsfotboll mot europeiska lag är ett av de viktigaste verktygen för att lyfta ett fotbollslags kvalitet.”
Samtidigt som det egna magsåret blödde i pölar på golvet och depressionen sjönk ner som en blöt, svart filt över axlarna – så blev jag djupt rörd av denna makalösa klack som hade orken, inspirationen och den helgjutna moralen att även under de sista döende – i bokstavlig mening – minuterna av MFF-IFK Göteborg, ge laget sitt oförminskade stöd. Jag kände en droppe vatten på min kind. Jag tror det var en tår.
Själv satt jag hemma i soffan, förhindrad att ta mig in till Malmö för årets sista hemmamatch. Jag inledde en vecka av känsloturbulens, som inte kommer att avslutas förrän några minuter i fyra, i morgon eftermiddags vintertid på Eyravallens konstgräs i Örebro.
Dagen efter bedrövelsen mot Göteborg såg jag den sista halvtimmen mellan Hammarby och Örebro. Kom in ungefär när den elegante Pablo Pinones-Arce virkade in 1-1. Jag kan säga att de sista 20 minuterna av den matchen var årets mest gastkramande den här säsongen. Blotta minnesbilden av Alvbåges reflexboxning på Kennedys frispark kan fortfarande försätta mitt dokumenterat perfekta blodtryck i kritisk otakt.
Sportklubben från gnällbältets huvudstad, som alltid förknippats med tråkig, gnetig fotboll – stred för sin ära på ett sätt som inte många himmelsblå spelare kunde stoltsera med dagen innan. De kämpade självfallet inte för oss, de hade ingen egen tabellposition att försvara, de ville bara visa att varje match består av 90 minuter och varje säsong av 26 matcher. En inställning som väcker respekt i lika mån som den bör vara en varningssignal – för MFF – inför morgondagens drabbning.
Örebro kommer inte att lägga sig ner frivilligt. Låt vara att evighetsmaskinen Micke Danielsson är avstängd, i likhet med backkollegan Chris Pozniak. I gengäld har man Patrik Anttonen tillbaka, som var avstängd mot Hammarby. På pappret låter ändå dessa förluster mer överkomliga och hanterbara än hos MFF, som saknar sin targer player och hela det ordinarie innermittfältet.
Jag tvekar inte att utnämna matchen i morgon till Årets Viktigaste Match. Ty en biljett till Uefa-cupen går inte att överskatta. Möjligheten att få spela tävlingsfotboll mot europeiska lag är ett av de viktigaste verktygen för att lyfta ett fotbollslags kvalitet. Visst är matcher som den mot Real Sociedad betydelsefulla, de ger viktig erfarenhet och skakar av en del respekt inför den stora fotbollsvärlden. Men varje tävlingsmatch är ett examensprov – och varje vinst i en internationell tävlingsmatch är ett steg framåt för Malmö FF.
Jag tror inte att Hammarby mäktar tre poäng mot Elfsborg, men jag kommer bara att vara halvnöjd om vi tar vårt silver och får vår plats – utan att ta tre poäng mot Örebro. Jag drömmer om en sju helvetes jäkla segerattityd i morgon, jag vill se vinnarskalle på elva platser på plan, jag vill gå i vinteride som den stoltaste av supportrar, jag vill ha minnesbilder att njuta av när mörkret känns för tungt.
När den allsvenska säsongen 2003 började, för drygt ett halvår sedan, mötte Malmö FF just Örebro SK här på Stadion. Vi vann med 2-0. Ett av målen gjordes av Lolo Chanko. Hoppet om ett allsvenskt guld tändes. I morgon hoppas jag att arbetsmyran Chanko blir den som tänder våra drömmar om nytt Europaspel. Lolo är den perfekta kombinationen av lojal kämpe och matchvinnare. Jag lägger min framtidstro i hans händer i morgon. Jag tror nämligen att han klarar av att bära den.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
