Avspark: Bröder i himmelsblått
Amin Nazari och Omid Nazari. Två bröder som började i MFFs fotbollsskola som femåringar.
Två bröder som nu båda uppfyllt drömmen att gå hela vägen till A-laget och göra allsvensk debut.
Och som mot självaste Milan fick se nästa dröm bli sann: att spela tillsammans på MFFs mittfält.
Det är krasst, men det är oundvikligen så: att bygga ett framgångsrikt elitlag i fotboll handlar om konkurrens, gallring och utslagning. Av de tusentals talangfulla ungdomar som spelat i MFFs ungdomslag genom åren är det blott ett fåtal som nått ända fram: till A-laget. Att gå hela vägen, från Malmö FFs fotbollsskola genom alla ungdomslagen till A-laget har ytterst få lyckats med i modern tid. Yksel Osmanovski är en. Markus Rosenberg en annan. Att två spelare lyckas samma år är smått sensationellt – att de dessutom är bröder är helt unikt.
Uthålliga som ett batteri
– Jag brukar lite på skoj använda ett gammaldags uttryck om dom, dom är riktiga ”A-barn”. Perfekta karaktärer, perfekt inställning. Aldrig några sura miner, ger alltid allt på träning. Och fantastiska fotbollsspelare förstås, de kan bli hur bra som helst.
Det säger MFFs assisterande tränare Anders Palmér, som haft båda bröderna i åldern 14-16 år, då som tränare för MFFs P16-lag.
– Vi kallade redan då båda för Duracell för deras uthållighet, de hade liksom ett batteri som varade lite längre än de andras. Det gäller fortfarande.
– Vi gillar båda att springa mycket fram och tillbaka, båda är tvåvägsspelare, säger Amin Nazari, 18, angående smeknamnet.
– Man ska kämpa när man väl är på plan, då springer man tills domaren blåser, så känner jag, säger Omid Nazari, 20.
LIKHETER – OCH OLIKHETER
För den ytlige betraktaren är likheterna onekligen större än skillnaderna mellan de två, inte bara vad gäller uthålligheten. Till att börja med som spelare.
– Jo, vi är rätt lika. Båda vill vi helst spela central mittfältare; jag är lite snabbare, han är lite bättre med boll och lite starkare. Jag spelar enklare, han håller i bollen mer, säger Omid.
– Jag gillar små ytor, att driva fram med bollen, säger Amin.
– Jag gillar stora ytor mer, där jag kan få upp farten, jag är farligare där. Och så har jag bättre skott! säger Omid.
– Hm. Ja… muttrar Amin, kanske inte hundra procent överens med brodern om det där sista.
När man pratar med dem båda två är de rätt lika också till sättet; båda vänliga, ödmjuka, artiga – och inte alltför pratsamma. Efterhand framstår Omid som den något pratigare av de två, lite närmare till skratt; Amin mer iakttagande, lite allvarligare. Bröderna bekräftar intrycket.
– Jo jag är nog lite mer social. Amin har lite mer humör, säger Omid.
– Omid är roligare än jag. Men han måste bli bättre på att säga ifrån ibland, säger Amin.
Uppväxta på lorensborg
Här sitter de nu, Amin och Omid, lillebror och storebror, i A-lagets spelarkvarter efter en träning och berättar lite om sig själva. Uppväxta på Lorensborg, två inkast från Stadion. Pappa Nader från Iran, mamma Angelita från Filippinerna.I MFF sedan femårsåldern, då båda började Fotbollsskolan. De har gått rakt genom alla ungdomslagen, men båda har haft ett stort hinder på vägen att passera: en korsbandsskada. Omid Nazari gjorde A-lagsdebut redan våren 2008, med ett kort inhopp i en försäsongsmatch, spelade mycket i U21-laget året som följde, gjorde ett nytt inhopp försäsongen 2009: sedan brast korsbandet i ena knäet.
Korsbandsskador
– Jag var borta i 14 månader. Jag fick några bakslag på vägen, så vissa dagar kändes det hopplöst, men när man stod där i gymet och såg de andra påväg ut till planen blev man sugen igen och kämpade vidare. Och till slut funkade det.
I början av 2010 var Omid tillbaka med U19-laget och hann göra några träningar med just uppflyttade Amin – sen small lillebrors korsband.
– Jag var borta ungefär ett år. Det var dagar man inte orkade träna. Men Omid hjälpte mig.
När Amin Nazari väl kom tillbaka, då gick det undan.
– Jag var tillbaka efter skadan i januari i år och började träna med A-laget i februari. Jag blev väldigt förvånad över att de trodde på mig så mycket. När jag fick hoppa in i träningsmatchen mot Häcken kände jag att jag verkligen hade tränarens förtroende, säger Amin.
Det inhoppet var lika med A-lagsdebut för Amin Nazari, som inte behövde vänta länge på sin allsvenska dito. I fjärde matchen, Mjällby hemma, ersatte han Wilton Figueiredo tio minuter in i andra halvlek.
– Att bli inbytt så tidigt, och att ersätta Wilton. Det stod 0-0 då, och vi vände till 1-0 och vann. Det kändes underbart, säger Amin, som hunnit med fyra allsvenska matcher och ett mål såhär långt.
Imponerade på norling
Omid Nazari fick finna sig i en mellanstation på vägen till A-truppen: i februari lånades han ut till Ängelholm, där han efterhand började fastna på bänken. Men så, i början av juni, blev han inkallad till MFF:s träningsmatch mot Elfsborg, tillika Rikard Norlings första match med laget. Ett nästan rent juniorlag spelade 2-2 och en av dem som imponerade på den nye tränaren var Omid. Han erbjöds återvända och träna med A-laget.
– Jag trivdes i Ängelholm, men… bänken där eller bättre träning med A-laget i MFF? Det var inget svårt beslut. Det är ju hit man vill.
Inom kort blev det bänken i MFF istället, och i hemmamatchen mot Norrköping var det dags också för storebror Nazari att göra allsvensk debut.
– Det blev en kvart. Det var pirrigt så klart, men jag kände mig redo. Man har ju gått och längtat efter detta sen fotbollsskolan.
Vände bort ambrosini
De har spelat i MFF hela sitt fotbollsliv, Omid och Amin, och på den lilla asfaltplanen mitt på den stora gården på Lorensborg har de utmanat varann en mot en på ”Tvärsan” ett oräkneligt antal gånger genom sin uppväxt. Men de har aldrig spelat tillsammans, inte en enda gång – förrän nu.
– Tackla och vinna en närkamp mot Gattuso, sa bröderna båda med ett skratt inför vänskapsmatchen mot Milan om vad som skulle bli roligast då.
Två dagar senare spelade de en hel halvlek tillsammans på mittfältet mot just Milan, och gjorde det bra. Gattuso var redan utbytt och slapp bli nertagen, men det var en fröjd att se Amin vända bort Ambrosini både en och två gånger.
– Det var lite overkligt att möta såna stjärnor, spelare man ser på tv och som man sett upp till sen man var liten, säger Omid.
– Ja, vilka upplevelser vi får nu, säger Amin.
Text: Tobias Christoffersson
Foto: Jesper Landby
Texten är ett utdrag ur programbladet Avspark. Ladda ner hela Avspark här. (9MB)
