De första fystesterna är gjorda
Under två förmiddagspass tisdag och onsdag har MFF-spelarna genomgått årets första omgång fystester, vars värden ligger till grund för det individuella träningsprogram Agne Bergwall och hans team nu tar fram till var och en.
Man kan säga att de senaste två dagarnas tilldragelser i Atleticum handlat om att hitta alla spelarnas svagheter i fysisk status, mäta dem och dokumentera dem. för att sedan exploatera dem och bygga bort dem. Det är samma fystester som MFF kört i fem år nu, värdena från dem bildar en fysprofil enligt SOK:s (Sveriges Olympiska Kommitté) väl spridda modell. Det är förstås värdefullt att kunna gå tillbaka och jämföra med tidigare resultat, men den möjligheten spelar ingen större roll i år.
– Minst halva gänget har ju bytts ut sedan ifjol… Nej, det viktigaste med fystesterna den här gången är att få en utgångspunkt för varje spelares individuella träningsprogram, säger assisterande tränare Alf Westerberg.
Som ett ytterligare understrykande av att testerna är medel och inte ändamål, offentliggörs heller inga resultat alls från dem den här gången.
Testerna för fysprofilen tar sikte på fyra ”enheter”: styrka, explosiv styrka, syreupptagningsförmåga (s k aeroba förmågan, konditionen) och mjölksyretålighet/återhämtningsförmåga (anaeroba förmåga). Under tisdagen avverkade de flesta styrketesten, såsom benböj, knäböj och s k frivändning – alla dessa med skivstång. Dessutom ”dips” på barr och ”chins”, armlyft av egna kroppsvikten i stång samt Alf Westerbergs favorit ”brutalbänken” med skoningslösa situps med benen på bänk och överkroppen fri. Under tisdagen gjordes också det s k Coopers test, som går ut på att springa 3 kilometer på tid.
– … med 12 minuter som en slags skamgräns. Testet syftar till att testa uthålligheten och syreupptagningsförmågan, säger assisterande tränare Anders Johansson.
Onsdagens testpass inleddes med testet löpning 10-20-30 meter, där spelarna en i sänder i två omgångar fick springa 30 meter så fort som möjligt, med tidmätning var tionde meter.
– Testet syftar till att testa snabbhet på olika korta sträckor, säger Anders Johansson.
Det blotta lekmannaögat tyckte sig se till exempel Junior, Behrang Safari och Johan Andersson göra bra ifrån sig – vilket kanske inte var någon överraskning. En speciell prestigesituation uppstår förstås mellan de bägge målvakterna, som ju mer direkt kan jämföras med varann – och det var en ljudligt nöjd Håkan Svensson som konstaterade att äldst är bäst… åtminstone första rundan.
Andra momentet för dagen utfördes inne i gymet. Ett tvådelat spänsttest, vi kan kalla det ”nickduellstestet”, där det gäller att från stillastående hoppa så högt som möjligt, först med överkroppen ”passiv” och bara benen till hjälp, därpå ett fritt hopp med hela kroppen till hjälp (t ex vevande av de klassiska Dahlin-armbågarna). Eftersom testet görs en och en var fokus i gruppen högt, med god support-stämning när spelare för spelare hejades fram att förbättra sig under de tre försöken. Parallellt med detta test körde halva manskapet det sista styrketestet: bänkpress.
Sist ett högintensivt löptest. Att springa 150 meter låter kanske inte så jobbigt, men att med maxfart göra korta, explosiva rörelser och sträckor fram och tillbaka till och från 5, 10, 15, 20, 25 meter – rundande små plastkoner -, det tar rejält på krafterna. Syftet med testet var att testa återhämtningsförmågan under de tre minuter som får förflyta mellan första och andra gången testet görs. Tidsdifferensen mellan resultaten i första och andra loppet mäts.
Spelarna sprang fyra och fyra, och då var det förstås omöjligt för åskådaren (och de flesta spelarna) att inte se varje ”heat” som en tävling. Höjdpunkter (som alltså inte har något med resultaten att göra): hur Jonatan Johansson med riktigt snyggt löpsteg behärskade sitt fält fullkomligt och den tuffa spurtstriden mellan Edward Ofere och Johan Andersson i andra loppet.
Så var testerna gjorda, och nu sätter sig Agne Bergwall och hans team – idag var Tobias Karlsson med på plats – för att sätta ihop träningsprogram till var och en. Men hur ser det ut då, liksom? måste man ju fråga Agne Bergwall efter avslutade tester; ett första intryck av formen hos laget han ska jobba med nu. Han drar lite på svaret…
– Det är här jag ska säga ”inga kommentarer”, va? Nej, men skämt åsido, det ser i stort bra ut tycker jag. Kanske finns det en del att göra i uthållighetsträningen, men det är också stora skillnader mellan individerna.
Agne fortsätter:
– Och det ska det ju vara. Ingen kommer ju att ha samma träningsprogram nu framöver, även om själva upplägget sker efter en mall. Det är en tillgång för oss att spelarna är olika och att alla har olika saker att förbättra. Sedan bygger allt på viljan.
/Tobias Christoffersson
