Derbykrönika- eller konsten att fokusera rätt
”Vissa typer har kommit till världen för att det ska finnas alla sorter i den.”
Derbydags och det är hög tid att ta fram den gamla ”en match i taget”-inställningen. Inom psykologin pratar man om dagtäta rum. Är man lagd åt det oroliga hållet – hej alla fotbollssupportrar, den som inte känner sig träffad må slänga första stenen – ska man försöka nöja sig med att fokusera på ett problem i taget. Och bara på det man kan göra något åt.
”Vissa typer har kommit till världen för att det ska finnas alla sorter i den.”
Derbydags och det är hög tid att ta fram den gamla ”en match i taget”-inställningen. Inom psykologin pratar man om dagtäta rum. Är man lagd åt det oroliga hållet – hej alla fotbollssupportrar, den som inte känner sig träffad må slänga första stenen – ska man försöka nöja sig med att fokusera på ett problem i taget. Och bara på det man kan göra något åt.
Översatt till fotboll lyder det att man inte bör tänka längre fram än till nästa match. Och bara fokusera på det egna resultatet – det andra kan man ändå inte göra något åt, och därför stjäler det bara onödig energi.
Derbyt är en bra anledninga att släppa alla tankar kring en eventuell guldstrid i höst och istället fokusera stenhårt på att kriga sig till 3 poäng inför årets största publik.
Det kommer bli en fest utan dess like, det brukar det bli. Och vi har en god tradition att falla tillbaka på. Derbyt kan också bli en säsongsräddare. Vinst två gånger om mot HIF samlar många pluspoäng när året sammanfattas.
Fast det finns olika sätt att festa på. De som yttrar sig i skojfriskt formulerade ”Du ska dö Babis”-SMS och uppsluppet inkastade bord genom restaurangfönster. Den där typen av människor har verkligen behov av lite dagtäta rum. Eller lufttäta. Det är killar som har lyckats hitta helt fel fokus och som definitivt oroar sig för alldeles för mycket.
Tyvärr dyker tendenserna upp på våra egna läktare också mellan varven. Mot HBK hade jag bjudit med farsan. Han har nyligen kommit ut ur garderoben som TFF-supporter, så jag tyckte det var dags att bjuda på lite riktig fotboll. Och inte minst lite riktig läktarkultur.
Han tillhör generationen som växte upp när läktarvåldet bestod av kommentarer som ”Adu, gå på match i sån rockadjävel”. Han tillhör dessutom dem som hejar på alla skånska lag, så fort det väntas utomskånskt motstånd. Han kan skånes historia bättre än någon professor i Lund, och hade det funnits ett vettigt skånskt parti skulle jag inte blivit förvånad om han stått på deras valsedel. Han brukar se ett par, tre MFF-matcher varje år. Och då går han i sin TFF-keps.
På Södra är det inget problem. Men den här gången skulle han sitta bredvid mig på Norra. Det kan för vissa tyckas idiotiskt att gå på MFF – HBK i TFF-keps. Men för pappa var det ett enkelt uttryck för att visa skånsk solidaritet. Klart TFF:are håller på Malmö när motståndarna kommer från andra sidan Hallandsåsen, tycker han alltså. På Norra fanns det någon som tyckte annorlunda.
Jag såg det inte själv, och han berättade om episoden först nyligen, när jag frågade om han hade lust att hänga med på derbyt. Det var efter paus, när han var på väg tillbaka till sin plats som han attackerades.”Ta av den där djävla kepsen. Det här är min läktare” ropade en kille med fel prioriteringar och slet åt sig kepsen. Han stirrade vildsint och hotade att kasta ned kepsen till ståplats. Nå, farsan är inte lättskrämd och efter ett tags argumenterade fick han tillbaka sin keps. Men inte lusten att besöka Malmö Stadion igen.
Och därför kommer jag inte se derbyt mot Helsingborg med min far. Han lär aldrig sätta sin fot på Stadion igen, och tur är kanske det. 2009 är nya Stadion med 24000 splitternya platser klar. Jag menar, hur ska vi alla få plats?
När jag läser om attacken mot MFFs supporterpub i Stockholm eller folk som kastar öl, mynt eller pil mot spelarna eller hör hur min pappa blivit attackerad blir jag nåt så in i helvete förbannad. Sen kan jag inte låta bli att garva åt eländet. ”Detta är min läktare” Hur stor hybris kan en kille få? Här står en förmodat vuxen man och tillåter sig bli fullständigt bananvild bara för att min farsa har en TFF-keps. Farsans tajming var sådär, medges, men samtidigt – hur pallar man fokusera på det, när man håller på stora feta Malmö? Vad kommer sen? Hata Visby/Gute?
Det är sådana typer som har kommit till världen för att det ska finnas alla sorter i den. Vi är alla olika. Synd bara att så många har så svårt att acceptera det. För hur kul skulle fotboll vara om det inte fanns några motståndarlag? Eller några motståndarsupporters?
Låt vara att man har lite extra svårt att förstå just HIFs existensberättigande. Men som sagt, det måste finnas plats alla sorter i världen. Annars skulle den vara allt bra fattig.
Per Welinder
Rubriken är ett citat från boken ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón. Handlar inte så mycket om fotboll, men väldigt mycket om livet. Perfekt läsning mellan matcherna.
Malmö FF hoppas att Per Welinders krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Per Welinders personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
