Efterlyses: tändande gnista
Räddningstjänsten och Tom Prahl har olika intressen i högsommaren. MFF-tränaren hoppas på en gnista som tänder laget ordentligt inför det ”sanningens ögonblick” som väntar kommande två veckor. Jari Litmanen kan bli den gnistan, men hans medverkan förutsätter sannolikt ändring av spelsystemet – med tio dagar till Champions League-kvalet. Färska Prahl-funderingar i hemsidans månadssummering.
Å ena sidan låter det som ett drömläge. Efter en okej men inte mer vårsäsong tillförs truppen just inför årets viktigaste matcher tre storartade nyförvärv, med enorm potential att få igång det offensiva spel som hittills genererat så få mål. Å andra sidan – är det tio dagar att ge på. Tio dagar… en dryg handfull träningar och en allsvensk match att spela ihop ett lag för Champions League, vilket dessutom kan inbegripa införande av nytt spelsystem för att kunna utnyttja före detta världsspelaren Jari Litmanen rätt. Drömläge?
Så den första, allt överskuggande men ofokuserade frågan till Tom Prahl vid den månatliga pratstunden måste bli: Hur ska du hinna få ihop det här?
– Vi har vår stomme. Vår backlinje, som är intakt, våra mittfältare med Lolo, Danne, Yksel, Hasse och Thomas, som jag räknar med så länge han inte är försvunnen. Sedan har Marcus Pode gjort fina framsteg och lyft upp sig en nivå till, så han är också med och tävlar. Anders Andersson bör komma in i matchtempo efter hand. Och så hoppas jag att jag ska få ordning på Mister Afonsos och Mister Bechs effektivitet och samarbete.
– Sen vet jag inte hur vi ska få in Litmanen, i vilken position, i vilken roll. Vi får se, helt enkelt… Jag har inte haft Litmanen i träning än, och det går inte att börja ändra spelsystem och ha en skuggubbe på hans plats så länge han inte är här. Jag kan inte tänka längre än till nästa match.
Men när han väl är här, så ser det ut som om Litmanens medverkan förutsätter en ändring av spelsystemet. Hans idealroll som renodlat offensiv mittfältare strax bakom anfallarna ryms inte dagens mer eller mindre raka 4-4-2?
– Vi kan spela med honom i den där Afonso-rollen som vi pratade om i våras men aldrig sjösatte, i ”milan-uppställningen” 4-3-1-2. Men den medför fortfarande rätt stora konsekvenser både i försvarsspelet och i positionerna. Många spelare kommer att hamna ur de positioner de är vana vid.- Eller så kan vi spela i en diamant med Litmanen i den främre rollen och Daniel i den bakre och så laborera med andra spelare på sidorna.
Att då tiden inte tillåter annat ”riskera” kollektiv och samspel för att ge plats för individuella kvaliteter som sannolikt kan tillföra laget mycket – det låter som ett svårt avvägande?
– Det är på gott och ont. Kollektivet är oftast starkare; det känns så klart tryggare om man har arbetat in någonting, om man har spela ihop, och vet att spelarna både förstår och klarar av sitt arbete. Men nu är det som det är: vi köper bra spelare, inte – som till exempel Djurgården – efter position. Vi plockar dom spelare som är möjliga och som är bra, och så försöker vi forma något efter det. Den dagen då Litmanen kliver in och vi ska göra ett spel som passar honom och laget, då får vi helt enkelt förutsätta att spelarna är så bra så att de klarar det. Det är så här den nya tiden ser ut… du får lita på att spelarna klarar av sina roller, kan det utan att vi har jobbat eller tränat så mycket på det.
– Jag brukar berätta historien om hur jag ringde David Pleat när han var i Tottenham för att fråga om en ungdomsspelare inför ett eventuellt lån. Jag frågade och frågade… om han kunde det och detta…. Pleat sa ingenting, förrän på slutet: He knows how to play – och ungefär så resonerar jag nu. Jag får förutsätta att våra spelare know how to play, att även om vi skulle ändra spelsystem så klarar dom det.
Men är det inte en svår situation?
– Det är mycket vanligare att byta spelsystem nere på kontinenten, men utanför vår tradition och såväl mitt som många svenska tränares sätt att tänka. Det gör att man känner sig lite vilsen. Och man känner att ens egen roll minskar, det blir mer att man sätter upp lag… och så är det ju ofta för tränare i utlandet: deras jobb är att sätta upp lag med rätt formation med rätt spelare och så hålla dem motiverade.
– Vi kommer att få facit rätt så snabbt om det funkar, redan efter ett par matcher. Om Jesper och Afonso kommer att göra mål, om Litmanen kommer att bli den framspelare och kanske också målgörare som vi behöver.
För att så se tillbaka lite på matcherna i juni, så finns där flera riktigt bra stunder: energin och kontrollen mot HIF, spelet mot Djurgården trots förlusten, Häcken med alla målchanser och så den starka inledningen och fullföljandet trots decimerat manskap mot Halmstad. Men också ett hopplöst bottennapp mot Elfsborg.
– Vi har gjort bra ifrån oss, men vi ska se våra insatser i ljuset av att vi är svenska mästare och att kraven ökar och förväntningarna skruvas upp. Att vi gjorde så bra ifrån oss i Halmstad med tio man är jättebra. Helsingborgsmatchen är en av våra bättre och Häckenmatchen hemma är jag också nöjd med. Men så kommer en sån där djupdykning igen, mot Elfsborg, där det verkar som om vi inte varit med över huvud taget, framför allt på konstgräset. Djurgården har vi i brygga i andra halvlek, och vi är bättre stora delar av matchen – men faller på eget grepp när vi inte kan avsluta anfallen på fasta situationer och istället får kontring på oss. Det blir en spännande höst. Många lag kommer att vara med i en jättejämn allsvenska – om inte Djurgården springer ifrån.
Målskyttet är fortfarande ett problem.
– Både 2002 och 2003 gjorde Skoog och Ijeh 35 mål tillsammans, nu ligger vi på 15 på ett helt lag efter halva säsongen. Det är i det ljuset vi måste ställa krav på gossarna där framme, de i de offensiva rollerna. Det låter kanske krasst och tufft, men det handlar inte bara om att det ska se vackert ut för publiken, prestationerna måste sätta avtryck i resultaten.
Hur tränar man på att göra mer mål?
– Det är inte så satans lätt att träna på. Det handlar mer om att få ett trendbrott och komma in i en bra flytzon. Som den vi hade i augusti-september ifjol till exempel, när Afonso gjorde mål, Skoog var igång och Danne kom tillbaka. Då fanns det mycket energi i laget, alla sprang mycket.
Ett nytt anfallspar ska bildas med Jesper Bech och Afonso. Hur ser det ut efter ett par veckor?
– Jesper gör ett bra jobb på alla sätt. Seriös, bra på träning, tar initiativ i matcher, försöker göra både sig själv och andra bra, mån om att laget och han ska fungera bra tillsammans, bra avslutare. Hoppas att hans fysik räcker till mot hårdföra allsvenska mittbackar; det får vi svar på efter hand.
– Egentligen är det Afonso som jag tycker ska förbättra sina positioner, vara vaknare i spelet och jobba tätare med sin forwardskamrat. Han gör oftast väldigt bra grejer när han har bollen själv – även om han kan trampa lite mycket och tappa tempo – men han måste också göra andra spelare bra. Inte bara vara bra som en isolerad företeelse… utan vara bra i ett sammanhang och också göra andra spelare bra.
Hur får du in honom på rätt spår?
– Man får prata och prata och sätta upp övningar – och så får man vara envis…
Hur går det för Anders Andersson?
– Han har varvat upp. Det är en kanonkille med stort register, men det behövs en inkörsperiod för honom.
Vid sidan om de tre klara nyförvärven Andersson-Bech-Litmanen väntar träningarna på att få besök av brasilianske U20VM-anfallaren Thiago Quirinio, samtidigt som de fick plötsligt och spektakulärt besök av Samuel Eto’os lillebror David…
Thiago?
– Kan vara fågel eller fisk, men han har spelat på bra nivå. Vi ska försöka ha honom här under en lite längre tid och titta på honom.
Eto’o?
– Ja, han har bara dykt upp här, som vanligt är det agenter som vill visa upp sina spelare. Och det är klart att man lockas… brodern i Barcelona, det låter ju spännande… och är det samma (fotbolls)blod som rinner genom ådrorna, ja då vågar man ju inte missa den chansen…! Det är ännu omöjligt att ge ett omdöme. Vi måste få se honom i match.
Om en och en halv vecka är det så dags: Champions League-kval mot israeliska Maccabi Haifa. Hur mycket vet du om dom idag?
– Jag har hittat en del information på nätet… men ska ta reda på mer. De är i Holland på träningsläger nu, där ska de spela fem matcher på tio dagar. Alf Westerberg åker ner för att se dem mot Brügge den 18:e.
Hur ser du på tiden fram till dess?
– Det är sanningens ögonblick som kommer nu. Mot Halmstad och Häcken måste vi visa att vi tar så mycket poäng att vi är kvar i toppstriden – tappar vi kan toppstriden glida ifrån oss. Plus att vi får ett svar på om vi har en chans att ta oss vidare till nästa omgång i Champions League, och här finns också möjligheten att gå in i UEFA-cupens gruppspel.
– Det behövs en tändande gnista, det tror jag. Annars finns risken att vi tuggar på och gör hyfsat ifrån oss. Men ska vi vinna någonting, eller erövra Europa och gå till Champions League – då måste det hända nåt mer. Litmanen kan bli den här gnistan, någon som med självklar auktoritet tar tag i det här, som med lugn serverar kvalitetsbollar. Men det kan också bli Afonso om han kommer igång ordentligt och både levererar till sina lagkompisar och gör mål själv. Då kan det bli hur bra som helst.
Intervju: Tobias Christoffersson
