Från Arlöv till Europa
Googla på Arlöv och du finner på Wikipedia att det är huvudorten i Burlövs kommun. Drygt 10 000 människor håller till där. Arlöv är ett samhälle som utmärker sig genom en blandning av låg villabebyggelse och höghus- och
industriområden. I centrala Arlöv dominerar sockerbrukets lokaler. Det är ungefär det. Och så pågastationen förstås.
Efter ytterligare en stunds letande kommer jag in på Burlöv kommuns hemsida och där får jag reda på att artisten Carl Göran Ljunggren, alias Kal P
Dal, föddes här. Men inte ett ord om Nationalteaterns sång Hanna från Arlöv från 1974, som blev en landsplåga. Inte en bokstav om Pontus Jansson. Hanna och Pontus var innan mitt internetsökande det enda jag kände till om Arlöv.
Jag undrar om Arlöv är så omsjunget att Hanna inte är värd att skriva om. Och är det svårigheten att bli profet i sin egen stad som gör att kommunen visar denna ickeuppmärksamhet när det kommer till Pontus Jansson?
Han flinar när jag berättar.
– Det känns som att jag är ganska stor i Arlöv faktiskt, men vad som står på Internet har jag ingen koll på. Men det är väl typ 500 år sen Kal P Dal var populär, va?
• Om typ 500 år kommer det således att heta ”Pontus från Arlöv”?
– Exakt.
Kärleken till hembygden är stark. Han bor visserligen numera i Åkarp (”föräldrarna ville bo i villa”), som också tillhör Burlöv, men den dagen han flyttar hemifrån blir det Arlöv. Malmö lockar inte.
– Jag känner alla i Arlöv känns det som, allt jag vill ha finns här. Så länge jag kan kommer jag att stanna kvar. Vi har en speciell samhörighet här.
TRÄNAR ARLÖVS 02-0R
Något annat som håller kvar Pontus är laget som han tränar tillsammans med en kompis mamma. Det är Arlövs pojkar födda 02 som har nöjet att få ha en MFF-spelare som coach.
Två gånger i veckan, om inte MFF har match vill säga, står han och ger instruktioner till smågrabbarna. På helgerna är det match.
– Just nu är det lite svårt att hinna med när MFF spelar så ofta. Men minst en gång i veckan försöker jag vara med.
Att gensvaret är positivt är nog en underdrift. Pontus säger att det verkar på hans adepter som att de är glada att han finns där. Själv tycker han att det är jättekul.
– Nu har jag haft dem i cirka ett och ett halvt år, och de ser mig inte som MFF:aren Pontus utan som tränaren Pontus. De kommer inte och ber mig om autografer, utan för dem är jag som en kompis. Det är skönt att veta, att hur det än går för mig i MFF har jag alltid dem.
När Pontus Jansson var drygt 15 år gammal erbjöd Malmö FF honom att komma och spela för klubben. Som MFF:are sen födseln var det självklart att tacka ja, men han ville först spela färdigt säsongen med Arlövs A-lag, där han var gjuten.
I MFF SOM ANFALLARE
Året när han fyllde sexton anslöt han till MFFs juniorer, och fick till och med träna med seniorerna. Han säger att han hade en bra utveckling direkt, om än med några stopp på vägen, innan han så A-truppen på sommaren 2009. Då presenterades han som anfallare!
Två år senare är han hett villebråd för media efter några succémånader. Som mittback.
– Det har varit hektiskt, medger han. Det känns som att jag har blottat mig helt den sista tiden, alla verkar veta allt om mig. Men jag klagar inte. Jag har alltid haft en dröm om att lyckas, och att göra det i MFF. Så nu njuter jag bara av tillvaron.
VÄRDEFULL ERFARENHET
Inför matchen mot Austria Wien har MFF spelat sju internationella tävlingsmatcher. Pontus har varit med från start i dem alla. Att det ger värdefull erfarenhet håller han med om.
– Torshavn höll väl inte allsvensk kvalitet, men mot Glasgow Rangers, Dinamo Zagreb och Alkmaar fick man mäta sig mot den yppersta toppnivån. Är man inte på tårna i sådana matcher straffar det sig direkt. I Allsvenskan kan man ibland slappna av och man reder ändå ut situationer, men det går inte i Europaspelet. Där måste man hela tiden vara med.
Mot både Zagreb borta och senast mot Alkmaar gick det undan på planen. Det var ett riktigt högt passningstempo.
• Är det en annan slags fotboll än ni är vana vid eller är det bättre spelare än i Allsvenskan?
– Det är absolut bättre spelare än i Allsvenskan överlag. Fast om man jämför Alkmaars spelare med våra tycker jag inte att det är jättestor skillnad. De har emellertid något som är svårt att sätta fingret på vad det är. Varje vecka möter de lag som är bättre än de vi möter här hemma, vilket medför att de är tvungna att ligga på en nivå högre än oss. Det är nog där det ligger tror jag.
• Med det i beaktande, kan man säga att ni var naiva i den bortamatchen?
– Nu har jag inte sett matchen på teve efteråt, men känslan jag hade när vi spelade var att vi var bra med första 25 och skapade några halvchanser. Sen fick de 1-0, 2-0 och 3-0 på ett ögonblick. Vad det beror på är svårt att säga.
MÅSTE HÖJA OSS
Det känns som att det går fortare, att ni har någon sekund mindre tid på er att behandla bollen än här hemma.
– Så är det. Vi sa innan matchen att vi också måste göra saker fortare, men det är lättare att säga det än att göra det. Helt klart måste vi höja oss ytterligare för att kunna vara med och slåss med de här lagen, framför allt på bortaplan.
Fast nu är det inte bortaplan. Det är hemmamatch på Swedbank Stadion, där MFF har visat att man inte fruktar något lag. Motståndarna heter Austria Wien och för alla som kan sin MFF-historia blir detta ett möte med nostalgiska förtecken. Trots att Pontus Jansson inte ens var påtänkt 1979 (det skulle dröja 12 år innan han föddes) är han väl medveten om vad som skedde då.
– Min farsa har berättat mycket om resan MFF gjorde som ledde fram till Europacupfi nalen, och hur fantastiskt det var. Han tycker detta är jättestort förstås att jag nu ska spela mot ett lag som
MFF slog ut i semifi nalen 1979.
Att se sin son ta steget från lilla Arlöv till stora Europa måste göra honom stolt?
– Jo, han är nog rätt stolt över mig. Det tror jag.
TEXT:
Magnus Johansson
