Halsti i vardagen
Markus Halsti framför den skylt han slog sönder förra året efter förlusten mot Djurgårdens IF.
En man sätter sin nyckel i porten till en lägenhetsbyggnad på Gamla väster. När dörren öppnas sticker en nyfiken liten hund ut sin nos och bakom honom kommer Markus Halsti nerspringandes för trapporna för att fånga in sin fyrfotade sambo. Mannen hälsar glatt på hunden innan han tar sällskap med Markus upp för trapporna där han rekommenderar den nyöppnade smörrebrödsbutiken runt hörnan innan han låser upp sin lägenhet, önskar sin finländska granne en trevlig dag och går in i sin bostad.
Markus Halsti har träningsfridag och har inlett den med att läsa några finska morgontidningar med hjälp av sin surfplatta, tagit en promenad med hunden Freddy och plockat undan i lägenheten.
Jämte sängen under det stora fönstret står en liten koffert fylld med hundleksaker. Markus tar ner sig hand och tar upp en napp dekorerad med Malmö FFs klubbsköld som hunden genast suger tag i innan Markus på finska säger åt hunden att gå och lägga sig.
– Så här kan en vanlig kväll hos familjen Halsti se ut, säger Markus med ett leende.
Några minuter senare är Markus Halsti återigen nere på gatan. Några meter framför lägenhetsporten finns en stor vägg där grannpojken brukar stå och spela fotboll.
– När jag gick förbi honom för några dagar sedan hörde jag att hans boll var sumpig så jag lovade att jag skulle ordna fram några nya bollar, berättar Markus.
Markus Halsti har bott på Gamla väster i några år och berättar att han trivs i området och i Malmö. Något som bekräftas bara efter några meter då den första hälsningen ifrån en förbipasserande kommer.
– Jag är bra vän med mina grannar och har lärt känna en del folk här i området. Det är alltid kul när de hälsar och kommer fram för att prata lite.
Promenaden fortsätter bort mot parkeringshuset bakom Lilla torg där gamla Redhawksspelaren, Juha Riihijärvi precis parkerat sin bil.
– Ni bara vinner och vinner, säger Riihijärvi när de hälsar och syftar på vinsten mot IFK Göteborg.
– Kul också att Rosenberg fick göra mål. Det är viktigt att en sådan spelare får komma igång och göra mål. Det är samma i fotboll och hockey. Jag vet själv hur mycket det betydde för ens själförtroende när man fick göra mål, eller hur Markus? säger Juha.
– Haha, jag vet inte riktigt. Jag är kanske inte den typen av spelare. Även om jag gjorde några mål förra året, svarar Markus.
De båda träffades på en restaurang för några år sedan. Markus stod och köade för att komma till maten när han hörde någon prata finska och efter det började de umgås.
Reser till Juha på Näset
– Det finns inte så många finnar i Malmö så det är klart att man lyssnar upp när du hör någon prata. Jag brukar spendera en del tid ute hos Jussi på Näset på sommaren när det är bättre väder, berättar Halsti.
Markus har sin flickvän i Helsingfors och när de inte är över och träffar varandra spenderar de många timmar på Skype för att hålla kontakten.
– Självklart saknar jag henne väldigt mycket men nu är det som det är, men vi försöker ses så ofta som vi kan. Hon jobbar just nu med finska landslagets marknadsföring i Helsingfors. Jag försöker övertyga henne att de ska använda mig som frontfigur för alla deras kommande kampanjer men jag har inte lyckats övertyga henne helt, skrattar Markus.
– Hon kommer att spendera mer tid i Malmö nu till sommaren vilket jag ser fram emot väldigt mycket.
”Född i Finland men han är en Malmöpåg”
Markus Halsti har med sitt uppoffrande spel blivit en publikfavorit på Stadion i allmänhet och för folket uppe på Bobs hörna i synnerhet där han blivit lite av en symbol för läktarsektionen.
Efter vinsten mot Gefle IF gick Markus Halsti runt på innerplanen och gav high five till barnen på Norra blå och sedan vidare till den västra långsidan samtidigt som folket uppe i den nordvästra hörnan av Stadion sjöng:
Ӂhh Markus Halsti!
Född i Finland men han är en Malmöpåg!”
– Jag tror att Malmö är en väldigt bra stad att leva i om du är en fotbollsspelare. Staden i sig och folket som bor i den är väldigt trevliga samtidigt som här finns ett stort fotbollsintresse.
– Jag fick inte så mycket speltid när jag kom till Malmö FF och det var först när jag började spela mittfältare som speltiden kom. Detta var även precis innan mitt kontrakt skulle gå ut, så när jag funderade på vad jag vill göra härnäst så tänkte jag efter hur mycket jag trivdes i staden.
Ser du Malmö som din stad? Jag kan tänka mig att man som fotbollsspelare bara ser staden som sin nuvarande ort då du inte vet vart du kommer hamna om några år.
– Jag hade kunnat vara helt kall och svara ”nej” på den frågan. Precis som du säger kan det vara att du flyttar till en ny stad varje år och att du då inte knyter några band till staden. Men som alla vet så har jag inte flyttat. Om vi bortser ifrån min korta tid i Gais så är Malmö FF min andra klubb som jag spelat i, säger Markus.
– Alla som känner mig vet att jag värderar hela livet – inte bara fotbollen. Därför är det inte bara viktigt att det fungerar bra i klubben, utan även att du trivs i staden och allt runt omkring.
Är det svårt att hålla uppe ett normalt liv då ni fotbollsspelare inte har något vardagsmönster med måndag till fredag?
– Det känns kanske lite konstigt att ta upp och gnälla på, men jag kan sakna ett fast schema. Typ att träna måndag till fredag, match lördag och sen ledig på söndagen. Då vet jag att jag alltid är ledig på söndagen och kan planera mer, berättar Halsti.
– Som människa tror jag att du alltid vill ha det som du inte har. Nu har jag inga fasta dagar där jag är ledig och då saknar jag det, men om jag hade jobbat måndag till fredag hade jag troligtvis tröttnat på det, säger Halsti.
Har du reflekterat över att ni har ovanligt mycket fritid om du jämför med ett annat yrke?
– Självklart har jag det. Samtidigt är det så att vi inte bara är på jobbet, om man ska säga så, när vi är på Stadion och tränar utan återhämtningen efteråt är även det en del av mitt jobb. Jag måste se till att jag är redo för nästa träning.
– Fotbollen tar mycket av ens tid. Som jag nämnde innan jobbar vi inte efter något mönster och måste därför tacka nej till mycket som att gå på vänners bröllop och annat. Fotbollen är viktig, men även livet i sig är viktigt. Jag vet att jag får göra några uppoffringar rent socialt så länge jag spelar fotboll och när jag sedan bestämmer mig för att sluta får jag ta igen allt det där.
Försöker fortfarande hitta sin stil
Sommaren 2012 valde Rikard Norling att starta med Markus Halsti på det centrala mittfältet i en träningsmatch mot engelska West Bromwich Albion. Tidigare hade Markus Halsti huserat i MFFs backlinje men skador gjorde att finländaren fick ta ett steg upp i banan. Detta skulle visa sig få betydligt bättre utdelning än förväntat då Halsti städade rent på planens centrala del och efter matchen var Markus Halsti given på MFFs centrala mittfält.
I en intervju till MFFs årsbok 2012 förklarade Markus att han ännu inte helt kände sig hemma på mittfältet och att han letade efter sin stil.
– Jag söker fortfarande efter min identitet på mittfältet. Jag brukar prata mycket med vår chefsscout Vito Stavljanin och vår fystränare Ben Rosen där jag, med hjälp av vårt GPS-system, vill se hur jag rör mig under matcherna.
– Jag tror min identitet har blivit att spela rätt så säkert, hela tiden stå rätt i positionerna och därifrån styra laget. Jag är nog inte Iniesta-typen som tar bollen och driver upp den 30 meter, men jag hoppas kunna överraska någon gång i år. Jag vill vara spelaren som alla känner att de kan lita på och att jag alltid kommer ge allt för att hjälpa laget.
– Jag har en bra passningsfot och måste våga använda den mer. Tidigare har jag kanske valt att inte slå de där avgörande passningarna då de ofta kommer med en risk att tappa bollen. Men i takt med att jag fått mer speltid så känns även de mer bekväma. Man måste komma ihåg att det inte var många år sedan som jag spelade mittback. Varje år tar man ett steg upp i utvecklingstrappan där man utmanar sig själv att våga göra nya saker. Nu är det kanske dags att jag tar nästa steg upp och vågar slå mer avgörande passningar.
Vi förlorade båda våra matcher mot Djurgårdens IF förra året. Kan du som fotbollsspelare känna en viss revansch eller lever varje match sitt egna liv?
– Jag personligen känner så. Jag vill vinna alla matcher och kan man inte göra det så vill du ta igen det. Samtidigt kan du inte fokusera allt för mycket på det. Men visst finns det en röst uppe i ens huvud som säger att de inte ska komma till vår hemmaplan och tro att de ska kunna slå svenska mästarna.
Du har en liten ritual innan match då du hoppar upp och nuddar emblemet i betongen i spelargången innan du tar de sista trappstegen upp till gräsmattan.
– Ja. Jag vet inte varför jag gör det egentligen. Jag bara började med det och sen har det fortsatt.
Samma sak gör du när matchen är spelad och du ska gå in i omklädningsrummet. Men då nuddar du istället det stora emblemet som är bredvid avbytarbänkarna.
– Ja, men någon har tagit sönder den skylten.
”Någon”?
– Ja, jag har alltid undrat vem idioten är som gjort det.
Så du vet inte alls?
– Nej…eller…är det jag? Är det jag som tagit sönder den?
Efter förlusten hemma mot Djurgården förra året tog du din skor i handen och slog på skylten.
– Ojdå… Jag minns att jag var lite förbannad efter matchen men jag kommer inte ihåg detta. Då får vi helt enkelt se till att vinna mot dem i år, avslutar Markus.
/Martin Östling
